Upp som en sol, ned som en pannkaka!

Oooont!!!!!!
Idag är det lättare att säga i vilken led det inte värker och som är svullen! Ibland önskar jag att det vore Artros istället för Lupus, vilket skulle göra att lederna blev förtvinade men utan kronisk inflammation iallafall.

Sa till tjejerna på jobbet -"Jag ska inte göra någonting i helgen, bara vila!" Och vad händer jo en dal i hälsan, är medvetslös av trötthet, så fort jag sätter mig somnar jag, försöker hålla god min, men är glad över att min sambo ser igenom mig! Jag sa att jag inte fattar att han som jobbat natt är piggare än mig, då han klokt påtalade att han inte brottades med nio inflammationer samtidigt och förmodligen var piggare av den orsaken, älskar min gubbe för vad han måste stå ut med!

Han jobbar natt denna helg och det gör att jag kan vara medvetslös utan dåligt samvete, duschar, äter lite, somnar i soffan, äter lite, rastar djuren, somnar igen, äter lite, somnar i soffan igen, spelar citywille på FB, somnar igen och så håller det på. Lyckligtvis ligger hundarna lågt när jag har dessa skov, de är då helt plötligt tålmodiga och lugna. Nu ska jag lägga ned huvudet igen...

Stay Safe!

Mena det du säger!

Se mig, se mig!

Är inne i en period då sömnen bara inte vill infinna sig, är så fruktansvärt trött men det går inte att sova, en biverkning av medicinerna, får väl snart ta tabletter för det också ;)!

Många gånger på jobbet så räcker det med att bara titta på en hund för att få den att avbryta det den håller på med, rätt energi kan till och med få en hund att lägga sig på rygg i underkastelse. Jag menar då vad jag säger utan att säga något, om ni förstår vad jag menar!?

Många tycker att jag som jobbar med hundar och deras beteende problem borde kunna dressera hundar bättre! Sanningen är väl att jag har bättre förutsättningar än många andra men jag jobbar inte med dressyr utan med hundfostran, det är en stor skillnad! Jag lär hundar att uppföra sig väl mot sina människor och att de ska låta sig styras av sina människor.
Jag jobbar inte med hur fort en hund ska räcka vacker tass utan snarare med att hunden ska räcka fram tassen när jag vill titta på den, för kloklippning, trim eller sårvård och acceptera det utan bråk.
Det handlar om ömsesidig tillit och förtroende, mitt arbete är att använda mig av hundarnas eget språk och tolka det till hundägarna, för att sedan få dem att använda sig av hundarnas eget språk vid kommunikationen.
Det svåraste arbetsmomentet för mig generellt sett är att få ägarna att mena vad de säger. Efter en stressig dag på jobbet så kommer man hem till en pigg och utvilad hund som bara vill ha aktivitet, den hoppar, skäller, river i kläderna och bits, att då bara försöka tjata ut den till sitt eller tyst, samtidigt som man uttalar orden inser man att det här kommer inte att funka! Varför då säga något som inte får effekt?
Man snarare lär hunden att man vill knuffas och man skäller tillbaka, alltså beter man sig på samma sätt som hunden!
I hundens värld när ledaren för gruppen kommer innanför dörren blir det ett hänsynsfullt hälsande, där ynglingen kryper med lågt viftande svans, försöker slicka i ansiktet (se mig, se mig) och kanske gnyr den lite, medan den högre rangade som stiger innanför dörren går stelt med högt upplyftat huvud, kanske morrar lite och knappt ser åt den "lille"!
Så ser det ut när en dominant individ kommer hem, alltså totalt raka motsatsen till vad vi gör. Vi hälsar alltid på hunden före alla andra och vi går gärna ned knä och vill gulla med hunden, och då anser hunden oss som lekkamrat eller ännu värre som underordnad =)! Det ger hunden rätt att beté sig "illa" eller hur den själv vill!

Skulle man däremot låta det bli viktigt för människan att hunden inte hoppar vid hemkomsten och då säger sitt, brukar det inte bli några problem utan snarare ett toppen resultat.
En ägare hade stora problem att lära sin hund att stanna på kommando under gång på lydnadskursen, det var inget viktigt moment för denna ägare, han skulle ju inte tävla. Men hunden kunde stå som en stenstod vid alla övergångsställen även om ägaren befann sig på efterkälken. När jag frågade hur han hade lärt den det, så svarade ägaren att hans tidigare hund blivit överkörd och det ville han aldrig vara med om igen! Alltså blev det viktigt för ägaren att hunden verkligen inte fick gå över själv, då blev sdet så att han fick fram rätt känsla när han förklarade för hunden vad den får och inte. Det resulterade i resultat mycket snabbare än om han tjatat och varit oinspirerad i inlärningen.
Känslan av beslutsamhet mot hunden ger kontaktsökande beteende, att lära hunden gå med kontakt är ingen svår konst om man har rätt auktoritet, bilden visar naturlig kontakt gentemot den auktoritära känslan beslutsamhet. Och när hunden gör rätt belönar man bara med 100% rätt känsla!

Så menar man till 100% vad man säger till hunden så får man effekt och kontakt, det ger i sin tur kontroll över hunden som strävar efter att göra rätt!

Hunden är här och nu, var det du också så blir det mer ärligt!

Stay Safe!

Lupus som att slåss mot en drake!

Segt, kroppen värker, lederna skriker, huvudvärk, tröttheten är värst men proverna ser bra ut, så allt är okej!? Det är svårt att mentalt hålla allt på avstånd när tillståndet inte håller sig konstant! Annars är människan en fantastisk maskin som har försvar och lösningar på det mesta som händer i kroppen! Just nu ökar min kropp på adrenalinet så pass att smärtorna blir hanterbara =), det gör att man känner sig hög ibland, nästan fnittrig fast det kanske är tröttheten som gör sig gällande?

Att mentalt förneka sjukdomen gör mig starkare, jag är fortfarande i förnekelse fasen, där är jag trygg och slipper vara sjuk. Så fort jag bara tänker på att acceptera allt det så känns det som om man bryter ihop och jag är rädd att allt blir ännu sämre. Det känns som en svallvåg som kommer över mig och när jag besöker sjukhuset gör det inte saken bättre. Att se de som gett upp eller de som är mycket sjukare, får mig att vilja slåss ännu mer!
 En vän till mig har slagits med cancer länge nu och när vi samtalade häromdagen så insåg vi att man slutar att säga något till någon om sitt tillstånd till andra. För att man inte vill "klaga", "beklaga", "verka gnällig osv för att gemene man inte egentligen lyssnar på det man säger, när de faktiskt frågat hur man mår av artighet så vill de flesta inte veta mer än - "Tack bra, själv då? Då är det lättare att svara - "Jo, tack allt är ok! (
Sjukdomen är ju osynlig för det mesta)

Jag hade "Kalium läckage" och alla muskler påverkades av det, hade kramp, sendrag och träningsvärk, det värsta var att veta att hjärtat är en muskel och vi inte visste vad som kunde ske. Och då värdena återgick till normalt igen så var det en sådan otrolig lättnad att jag grät. Levde på det i flera dagar! Samma för min vän som inför julen fick veta att cancern hade minskat i omfång och att Vännen inte blev illa sjuk av behandlingen denna gång, vilket gör att det skulle funka med mera behandling och kanske få allt att bli ännu mindre, vilken lättnad och vilken nystart på det nya året! En sådan glädje man kan känna för små segrar mitt i matchen, det får en att orka mera! För slåss mot draken det ska iallafall vi göra!

Så vad är en kloklippning på en aggressiv hund? Bara ett "vägbump"!

Stay Safe!

Belöna, tålamod, tålamod ....!!

Xeon focuserar den flygande trasan

Helt slutkörd efter första 100% veckan på länge, startar dagen med "pillerhögen" och drar till jobbet. Det har funkat bra i inflammationerna trots temperatur skillnaderna under dygnet, svårt är att vakna på natten av smärta för att på morgonen upptäcka att lederna noterat temperatursänkningen före jag själv!!

Jobbar med Xeon nu, vi tränar stay in focus i rörelse. Han är en trevlig, aktiv hund som lär sig otroligt fort men bara på hans villkor. Timingen på belöningen är otroligt viktig på honom för att jag inte ska belöna fel beteende.

Fingertopskänslan är hårfin på att få in rätt tänk hos honom. Jag börjar med att ha godis, visar sedan honom hur jag vill att han ska exempelvis sitta -belönar och ser till att han verkligen VILL ha sitt godis. Ju högre motiverad han är på godiset ju fortare kan jag få honom att utföra det jag ville, att sitta! Sedan vill jag att han skall sitta själv för att få mig att ge honom godiset, vad jag menar är att om jag vill ha honom att sitta framför mig, så visar jag ett antal gånger men måste också ganska snabb sluta visa honom. Han måste börja tänka själv, att sätter jag mig framför henne får jag belöning. Jag vill att han ska försöka styra mig att belöna genom att göra rätt beteenden. Låter det virrigt?

Men ju mer kreativ han blir mot mig för att få sin belöning desto mer samarbetar han faktiskt. Så om jag har godis och säger ett nytt ord till honom önskar jag att han ska spela upp hela sin repetoar på inlärda beteenden han kan, då har jag skapat samarbete för godis. Men sen måste jag gå vidare och faktiskt vänta ut rätt beteende, ge ordet och vänta ut honom för att belöna vid exakt rätt ögonblick, där kommer jag in, mitt dåliga nästan obefintliga tålamod gör att jag ofta ger ett extra ord eller vägleder innan han har hunnit fram till rätt beteende.

Xeon har otroligt lätt för att lära, han la tassen på min dator EN gång då jag satt och åt en ostsmörgås vid soffbordet. Han fick en ostbit  för att jag tyckte att han var söt och tänkte inte på konsekvenserna av det. Efter det så har han "tryckt" till min dator hundratals gånger, likt en targetplatta! Vilket inte alltid är så lyckat, visst det är kreativitet men!
Han lärde sig att springa till diskbänken och säga -"moom! (mamma) så kom jag och gav honom vatten, det tog typ tre gånger. Inget jag lärt honom utan han lärde sig själv snabbt att skall inte ledde dit han ville utan att om han "mumlar" så händer det han vill!

Måste träna ligg med honom för det är tydligen svårt, tycker han! Att tålamodsträna liggteknik är inte min starka sida, så det fick bli sitt - ligg - sitt - stå - sitt - ligg - sitt - stå och vad händer, jo han kan det!! =) På något lustigt vis har han lärt sig fjärren på detta försök, men han kan inte att lägga sig snabbt under gång, hm.... fick fundera lite på vad det är som är skillnaden.

Min timing, mina dubbelkommandon, tonfall har gått igenom det mesta och kom på OST, jag hade ju snott en ostbit från husses macka och när jag bytte till köttbulle så sänktes hans kreativitet. Är det så att han fått osten att bli hans egna trigger på att "klura" själv när han var liten eller är det bara så att osten luktar bättre, trots att det är en billig Gouda utan lukt? 
Ja vad vet jag, jag brukar säga till mina elever - "Köp inte roligare bollar!" men nu så får jag gå och köpa mera Gouda ost! - "Not!, men tanken är lockande, med rätt motivation och belöning i rätt beteende, samt rätt inställning hos hunden leder det till snabba resultat! Ja, ja och en stor portion tålamod förstås, att vänta till det blir exakt rätt beteende att belöna för!

Så vänta... vänta... gör om... vänta... bättre... nej bättre... vänta... där RÄTT här får du osten!!!

Stay safe!

Våga säga -"Nej!



Jag sa "Nej!

 Det funkar bra just nu att jobba 100% har haft huvudvärk senaste dagarna och fått reda på att det hör ju till Lupus att man har. Blodtrycket har legat skyhögt förut men det har vi fått ordning på, också ett av symtomen men nu är det bara fin fint!
Dagarna kantas av trötthet men det är under kontroll, det är riktigt kul att gå tillbaka till hundarna igen. Jag har börjat våga säga nej till folk, ska lära mig att hellre komma tillbaka för att säga ok om jag kan, än att ställa upp mer än jag klarar. Att träffa alla dessa olika hundar ger lite mer utmaning i livet igen. Min fundering denna gång är på varför det går så bra att för mig att gå med 10-15 hundar i ett spann utan konflikter!?

Jag tror att det beror på att folk inte vågar vara auktoritära mot sina hundar. Man vågar inte sätta stop och säga Nej till dem, i tron att de ska sluta älska sina människor, eller?
De flesta av hundarna som kommer till oss har ingen uppfostran alls och vad jag definierar som ingen uppfostran är, dra och sliter i kopplet, biter vid pälsvård/kloklippning/hantering, hoppar på folk, skäller konstant mm. Och då hundarna plötsligt möter regler, tydlighet, beslutsamhet och ärlighet så blir de hörsamma och trygga, med det även dresserbara till undebara "spannhundar"!

Den beslutsamma energin jag använder då jag möter den anarkistiska hunden gör att de bara faller in i ledet och samarbetar. Och det behövs inte mycket beslutsamhet för att hunden skall foga sig eftersom den aldrig mött beslutsamhet tidigare. Ett -"Nej! som betyder "stopp, inget utrymme för diskussioner"!

Att säga stopp till sin hund betyder inget negativt för hunden, alla pratar om att man inte ska låta hunden uppleva negativa saker under inlärning! Men tänk då på vad det betyder för hunden att inte få godiset när den ändå försökte sätta sig fortare, är inte det negativt?
Vi måste göra skillnad på fostran och dressyr! Vid fostran krävs det tydlighet och klara besked i form av Nej/Bra precis som det ligger i deras natur att göra/få!

När vi arbetar med att få hunden att utföra beteenden som inte ligger inom ramen för vad som är naturligt för hunden arbetar vi med att motivera hunden in i rätt beteende. Då krävs det att vi är samarbetspartners och att hunden har lust för stunden att utföra det beteendet.

När det gäller socialiseringsfasen/fostran ställs det krav på åtlydnad genom ledarskap, där belöningen är ledarens samtycke d.v.s är ledaren nöjd med det beteendet som hunden visar så kommer ledaren belöna detta med neutralitet, lek eller närhet. Visar hunden fel beteende kommer hunden dra på sig auktoritetmarkeringar av ledaren.

Märk väl att träna hunden på att komma med godis, inte automatiskt gör hunden lydig att komma när den jagar vilt. Då räcker inte motivationen att bryta jakten för godis, men har du lärt in Nej så kan du få hunden att avbryta beteendet för att sträva efter att vilja göra rätt. Den vill automatiskt söka kontakt med "ledaren" som gjort auktoritetsmarkeringen Nej.Detta beteende är helt naturligt för hunden och dessutom gratis!
I hundarnas värld visar man kontakt och uppmärksamhet gentemot den som förtjänar deras uppmärksamhet och det sker utan mutor. Många gånger när jag är ute med djuren på jobbet så gör vi många "kiss-stopp" och när man då står och väntar på rastaren kan man blicka ned på hundarna runtom och möta deras underbara blickar av förväntan -"Se mig, se mig! Och de blir saliga av lycka när man då bara stryker dem lugnt med ett finger i pannan, det är gratis!

Klart att man blir sedd som en stor auktoritet av hundarna när man "styr" så stora grupper som vi gör på mitt jobb, men det vi använt oss av är bara Nej = avbryt det du håller på med! Bra = fortsätt med det du gör! Visst jag ger ofta godis till hundarna, många gånger för att de ska lära sig något och för att skapa motivation = lura in dem i ett beteende som belönas av godis. Men jag använder Nej då jag vill avbryta ett beteende och det ordet kan jag nyansera till att få "halvhalter" eller "tänkefterhalter" och "Jagavbryter" i hundens beteenden.

Ett Nej med rätt energi då felbeteendet påbörjas och när beteendet avbrutits efterföljs av ett Bra och även det i rätt energi ger aktivt beteende riktat mot dig som människa, hundarna vill ju göra rätt om man bara ställer lite krav! Ingen hund jävlas medvetet med oss, det är bara våra frustrationer och osäkerhet som skapar de vi inte önskar! Hundarna betygsätter inte sina människor!!! Don´t be a social-servent people to your dog, and they will "love" you more!!

Stay Safe!

Hundar som bits!

Har en hund bitit en gång biter den alltid en gång till, inga ursäkter till det utan det är alltid så!!

Det är regn ute idag vilket gör att mina inflammationer mår sådär, men men bara stoppa i sig den sedvanliga högen av IbuAlvPlaPreEnaSal och se glad ut. Det är det svåraste att vilja röja på stan, jogga en vända eller bara orka träna hundarna ett varv till men tröttheten tar överhanden. Man vill bara lägga sig ned och gråta, vet inte om det är i frustration om att aldrig få vara fräsch eller över att jag är för trött för att göra något till 100 %. Kanske ska gå någon form av mentalträning där man lär sig att segra över sig själv! Tur att hundarna finns där annars skulle jag nog ge upp! Ska pröva att börja jobba 100% nu, det ska bli kul!

Fick ett samtal från en hundägare som önskade hälp med hunden som börjat visa agg mot barnen. Det var en jakthund av rasen PBGV och en hanne. Vi träffades och jag bedömde att hundens regler brast lite här och lite där, så det styrde vi upp, vi kollade att hunden var frisk hos veterinären och fick grönt kort. Då träningen av PBGV fortsatte så ville jag att de separerade hunden från barnen, dvs att hunden fick bo i grovköket bakom en barngrind under tiden vi rett ut vad som gått snett. Under vårt samarbete kröp det fram att hunden redan bitit barnet ordentligt men utan köttskador, det var orsaken till att jag ville att man säkrade hundens tillgång på barn.

Tiden gick och jag fick ett samtal från ovanstående ägare om att hunden är avlivad efter att ha bitit barnet i ansiktet så att örat lossnat. På min fråga om hur hunden hade fått tillgång till barnet svarade ägaren -" Jo, men han hade ju varit så snäll en tid nu, att vi tyckte att han kunde få vara med oss i tv-rummet lite!"
Ja det är ju tråkigt att alltid få behöva säga -" Vad var det jag sa?"

En annan ägare ringde och berättade om att deras BS attackerat dem oprovocerat när den legat och sovit på mattan. Nu hade det dessutom tillkommit en familjemedlem av den tvåbenta varianten och hunden hade gjort en ny attack. Deras oro är ju givetvis befogad med ett sådant litet barn hemma. Vi arbetade med hunden och den genomgick dessutom en veterinärundersökning utan att man fann något.
Familjen satt på en picnicfilt och BS låg och sov i gräset vid sidan av, för att plötsligt gå till attack mot familjen. Jag tog hem denna hund i 14 dagar för att själv få se beteendet, BS var annars en lugn stabil och lydig hund. Under dessa veckor hos mig fann jag ingenting som kunde utlösa beteendet. Det enda jag "sensed" var att han hade "ont" i huvudet!
BS kom hem och det tog inte många dagar för han höll på att "äta" upp bebisen på köksgolvet, de åkte och avlivade honom på stört och efter obduktion så visade det sig att BS hade "vattenskalle". Tur i oturen så hann det inte hända något allvarligt denna gång!

Jag har arbetat med många hundar som bitit ihjäl andra hundar då det inte varit hundens fel! Utan endast olyckliga auktoritetsmarkeringar från en stor hund mot en liten. Vid upprepade tillfällen har polisen kontaktat mig efter anmälningar mot missförstådda hundar. Vid ett tillfälle så hade en "hundstackare" blivit parkerad i garderoben på krogen, och vartefter kvällen gick skulle fulla främmande människor fram och hälsa på hunden, varpå den genast försvarade sig genom ett rejält bett i ansiktet på människan. Återigen en hund på fel plats och inte lämpad för miljön, inte hundens fel utan ägarens inkompetens som satt hunden där!

Andra ringer för att de har hundar som blivit "uppätna" av andra hundar, en del så skadade att man använt hudtransplantioner för att kuna laga dem. Här vaknar en annan aggression hos den drabbade hunden och som i sin tur blir "farlig" för sin omgivning. I dessa fall är det en fördel för mig att ha tillgång till Hundcenteret, där vi kan låna hundar för att träna bort osäkerheten hos den drabbade.

Vad som än föranleder hunden till att ta till aggressioner så måste det till ledarskap och en fast hand för att ingen skall komma till skada! Dessa typer av problem verkar öka i samhället, varför vet jag inte. I samarbete med en journalist för många år sedan så konstaterade jag att det i västvärlden bits ihjäl över hundra barn om året! Och de som härjar är inte "kamphundar", utan bitskador på barn, sker från alla kategorier av hundar! Se hunden för vad den är, inte som du är!! Så kommer denna trenden att vända det är jag säker på!?
Ni skulle ju inte lämna ert 2 åriga barn att leka med mina 2 Bengaliska tigrar på bakgården, eller mina 2 Herford tjurar eller mina 2 Halvblods hingstar, men om jag hade 2 stora hundar gående på baksidan skulle ni väl glatt sätta ut er 2 åring?! Vad är problemet?

Stay Safe!

ADHD eller Damp på mina hundar...?

Kroppen känner av temperatur sänkningenute långt innan den visar sig på termometern, startar dagen aggressivt och slukar pillerhögen, nu för tiden utan att "knycka" huvudet bakåt för att kunna svälja tabletterna.

Tränade egna hundarna igår med ett lyckat resultat. Ricco låser sig på godis när jag lär honom att gå i possition vid sidan. Provade boll istället och tror att det är medicinen för honom. Han är väldigt omogen och har svårt att fokusera. Det får inte bli för mycket information till honom på en gång, han klarar inte att koncentrera sig. (Damp kanske)Men det är bara att låta tiden ha sin gång!

Xeon börjar bli en fröjd att jobba med, när han väl befinner sig på marken. Inomhus är melodin för honom, där är inte störningarna så svåra att hanter för honom. Det gör att det tog bara 10 visningar på ställandet så utför han momentet med betyg 10, sättande under gång fixade han på 2 så om det fanns en inomhus bana så skulle vi nog tävla framgångsrikt där ;) ! (ADHD kanske) Om man kunde kontrollera miljön så har man inga problem eller....

Jag har alltid haft teoier om att hundarna kan drabbas av ADHD och Damp började forska i det efter att Utter (ADHD+Damp) kommit in i vår familj. Honom kan man hålla en köttbulle framför nosen men han kan ändå inte fokusera den utan bara måste kolla vad som händer runt om. Han klarar inte av att hantera sina impulser utan följer dem hela tiden exempelvis om han ska ligga och råkar titta på något annat så glömmer hans sig på en nanosekund och plötsligt bara står upp. Han har kommit så långt att han inte springer dit näsan pekar nu vid tre års ålder. Han är väldigt störningskänslig och kämpar faktiskt med sin impulskontroll men det är synd om honom för han vill ju inte göra fel.

Har märk att detta ökat på mina kurser också, hyperaktiviteten och aggressoner i frustration samt störningskänsligheten gör att det blir svårare att jobba med hundarna för eleverna. Har pratat med etologer, zoologer om detta och det finns ingen forskning på det, men att de håller med om mina teorier borde stämma. Skulle de göra det måste vi tänka på hur vi tränar hundarna, absolut tydlighet, helt konsekvent, öka antalet repetitioner, korta pass och vid inlärning störningsfritt. Vi måste utbilda hundarna i impulskontroll och passivitet för att de ska hantera sig själva! Precis som vi gör med barn i samma situation, hatar och jämföra hundar med barn men i det här fallet kanske man kan ta del av kunskapen som finns runt dem!

Vad säger ni, har ni era teorier om detta? Maila mig på onemoretime@telia.com
Stay Safe!

SLE lupus hos våra vänner också!

Startar upp med "pillerhögen", konstaterar att nytt väder drar in och det "ilar" mer i ledkapslarna än igår, på sjukan så nivåsätter man detta med idag en 7a på en 10 gradig skala. Men det som en gång var en 10a för mig har jag vant mig vid och det blir till en 7a idag, kroppen är en bra mekanism och tur är väl det!!
Till det har immuniteten fått sig en törn efter förkylningen så hudutslagen är fler och blåsorna i munnen har blossat upp igen. Men undviker jag ketchup, apelsin, tomat och annan stark mat funkar det ju! Konstigt att man går upp i vikt än då! Febern kommer än så länge bara kvällstid så det är ok!

Var hos veterinären A igår, besöket tog ett par timmar. Lugn det hade inte hänt något speciellt förutom att det skulle tas antikroppstest för 2a gången på Xeon bla. Körde in på parkeringen med hundsläpet och lastade ur hund nr 1, Utter han skulle få klartecken på sin hals efter operationen. Utter är en liten "kyckling" när det är okända saker på G, likaså denna gång lite ängslig men vid gott mod travade han in på kliniken. Han höll andan uppe för jag är lite hängig, då anser han att han måste kolla mig, "mammasgris" som tjejerna på jobbet säger!!

Att öppna munnen på honom och rota i halsen är inte det lättaste, men veterinären A och jag fixade det även utan råstyrka. Han "klämde" ihop munnen lite så det blev märken i veterinären A´s hand men inget allvarligt. Han såg fin ut i halsen och har fått grönt kort på att fysas igång, det kändes bra! Ut med honom för att lasta in honom i trailern, folk på parkeringen stirrar som om man ska leda hunden till slakt när man sätter in hundarna i facken på trailern. De skulle bara veta hur bra med plats det är därinne!

Lastar ur hund nr2, Xeon hans blodprov blev inte godkänt förra gången utan han fick en ny spruta och de obligatoriska 120 dagarna har nu gått igen. Så nu var det dags, Xeon har lite svårt att gå på alla fyra och vara tyst för er som inte känner honom. Han stormar in på kliniken och innan jag hinner fram till receptionsdisken har han sniffat av hela väntrummet inklusive foderhyllor, kaffeautomat och toaletten, på 2m koppel! (finns smakprov på vår hemsida om hunden som aldrig är stilla) Väl inne på rummet så väntade nästa prövning, han kan bli ganska arg på folk trots sin unga ålder, sist försökte han äta chefsveterinären.
Här törs jag ju inte "sätta" mig på honom utan att folk ska tycka att man är "hård" på hunden, så vad gör man, jo enkelt man gör bara som alla andra, håller i handtaget på kopplet! Älskar denna situation, på kliniken är det dessutom den enda gång i världen som andra hundägare ALLTID har kort koppel, undrar varför?

 Men vi fick en mycket duktig sköterska, hon tittade aldrig på honom, vände sidan till, och böjde sig aldrig över honom utan satt ned vid sidan om och Xeon köpte hennes "underdånighet" och var hur lugn som helst. Jag sa till henne att i min värld så var hon nog den bästa djursjukvårdaren jag mött! Ut med Xeon till trailern, folk står och pekar vid det här laget.

Lastar ur hund nr3, Ricco som vi ska ta blodprov för rabies på. Sist han var inne för några dagar sedan så blev han allvarlig mot veterinären B. Med det i färskt minne så hoppades jag på att vi får samma "sköterska" igen. Han var tveksam med en del morrande men köpte hennes neutralitet i hanteringen av honom. Mitt grepp runt honom kunde successivt slappna av, i övrigt är han cool i miljön! Ivrigt påhejjad av personalen om -" vem kommer du med nu?" Hund nr 4, Samson säger jag.

Går ut med Ricco för att mötas av dottern och Samson. Hon vill ha frågestöd inne hos veterinären och har bett mig komma med. Under tiden detta sker kommer en vän med sin hund som har "klinikpanik" och som också bett mig om stöd inne hos veterinären. Den gamle Pascoe fick agera stöttepelare åt hennes hund, han är cool även om det skulle bli jordbävning och hennes hund är imponerad av Pascoe så jag trodde på den ideén. Och det funkade jättebra!

Veterinär A är en gammal vän till mig, hon var en bidragande del till att Polo & Pascoe blev till. Vi talade om hur man faktiskt ska kunna träna klinikskräck, börja med bordsträning hemma, hantering i att hunden måste vara stilla, träna i att öppna munnen osv till att besöka kliniken utan krav ex sitta och ta en kaffe i väntrummet, kanske be om att få gå in på undersökningsrum som är tomt för att lösa korsord.

Mina valpar har alltid fått följa med de "gamla" lugna hundarna när de "bara" ska vaccineras. Vilket har lett till att hundarna inte bryr sig om miljön på kliniken. Jag som djurägare är ju dessutom mindre stressad om vi besöker kliniken utan att det hänt något, var inte rädd att prata med din veterinär, det är ju faktiskt din livskamrat det handlar om!

Veterinär A berättade att det inte alls längre är ovanligt att finna SLE lupus på hundarna, stackars djur tänkte jag! Kronisk smärta, övertrött, sår som inte läker, blåsor i munnen och eksem, muskelinflammation en vanlig dag för mig. Skulle min hund få allt detta, utan att jag förstår att det är något som är fel och jag inte är påstridig hos veterinären. Då undrar jag hur det kan vara att leva i den situationen!?
Veterinären berättade att en kollega till henne, haft en Westie som fått SLE och som senare dog, Hon gick och köpte en ny hund av märket Aussie som ju är de friskaste ;), också den visade sig få SLE. Konstigt sa veterinär A och det tycker inte jag, svarade jag. I min värld så är kollegan den bästa att ha en sådan hund, hon vet ju mer om hur hunden mår än många andra, alltså den bästa ägaren! Eller....

Lyckligtvis så har man på hundarna inte sett samma sjukdomsbild på de inre organen levern, njurarna, hjärtsäcken, lungsäckarna som hos människan, ännu...

Bara för idag, ska jag visa kärlek och respekt för varje levande varelse jag möter!

Stay safe!

Bara för idag ska jag inte oroa mig....!

I natt var en sådan natt som smärtorna bråkar med min sömn. Har lärt mig att om man ligger "mitt i kroppen" utan att röra sig, så blir det lite skonsammare. Att bara komma utanför täcket är en temperaturväxling som ger påminnelse i lederna, värst var armbågar och händerna i natt.

Vaknar, arg och aggressiv som vanligt i dessa ögonblick. Dubblar painkillerdosen till frukost och vet att om ca 30 min lugnar sig topparna på värken. Konstaterade också när jag körde till jobbet att jag är som hundarna som kommer till mig. Funderar på hur det har gått för de hundar man förr om åren missat att smärta varit orsak till aggression, det är ju tråkigt att de ska lida!

Många som har problem med sin hund som tidigare alltid varit snäll och plötsligt blivit aggressiv, ger jag rådet att söka veterinär före de kommer till mig. Inte allt för sällan upptäcker man dessutom att hunden har smärtor av olika orsaker. Inser att jag själv är likadan, det är dessutom lättare att komma upp ur sängen när man är arg konstigt nog. Tror att det är adrenalinet som hjälper mig, känns det som, hm!

Min ängel till sambo brukar väcka mig och stoppa i mig antiinflammatoriska medicinen före han åker till jobbet. Så lagom en timme senare då jag ska upp så har tabletterna börjat verka i min kropp och det blir lättare att komma upp.

Kommer till jobbet idag efter en lång ledighet och går ett varv i stallet, hälsar på hundarna vissa får "greetings" så det värmer i hjärtat. Detta är varför man orkar gå till jobbet varje dag! "Mina älsklingar" många av dem började sin bana hos mig som "problemhundar" och blev kvar på dagverksamheten. Och mina favoriter är "de jobbiga" och PRO hundarna, de har aldrig några värderingar!

Jag kan oroa mig för mina missar med att exempelvis för "klumpigt" tala om för en ägare att hunden är tjock, jag trodde att det var ok att nämna det. Ägaren blev arg och talar om det för mig med besked. Efteråt går jag och funderar på hur jag borde sagt, det tar energi med sådana missar!

En av mina oersättliga medarbetare och i det här fallet min dotter ska vara tjänstledig för studier nu, det blir svårt att hitta en vikarie som når upp i deras mått mätt. Men nu ska jag leva efter det jag lär ut, inte oroa mig allt kommer att bli bra! Allting har en mening

Så här ser jag det, man får det man beställer... om jag oroar mig för något jag gjort måste jag inse att det handlade om mina dåvarande resurser, vara tacksam för det jag lärt och gå vidare. Måste inse att alla orättvisor som jag utsätts för i det förflutna utfördes av andra utifrån deras betingelser och resurser. Jag kan bara önska dem välgång och hoppas de lärt sig av sina handlingar.

Oroa dig inte, fokuserar man på det man inte har eller kan få så kommer man alltid att känna sig fattig!!! Allt löser sig om man bara förstår varför man måste gå denna vägen!

I hundarnas värld är detta enkelt man är här och nu!!! Inget ryggsäcks bärande där inte!!

Startar dagen med IbuAlvPreEnaSalPla denna dagen, är mycket trött men det funkar, har varit ledig nu!
Har haft huset fullt under några dagar. Sonen och hans Flickvän har varit på besök och med dem den lilla ängeln Astrid, en lockig blond liten tös som snart är 2 år. Hon pratar så mycket att man bara beundrar dem som träffar henne dagligen, visserligen hörs det inte när hon berättar då hon använder teckenspråk. Vi var på polisstationen på besök och hon fick prova "blåljuset" och efter det ville hon bli polis =). Det har gått 21 år sedan Sonen fick provsitta en radiobil, hans ögon lös lika mycket då som de gjorde på Astrid nu!
Är stolt över mina barn som kämpar på i livet, de har blivit mästare på att hantera förhållanden på distans. Då deras väg här i livet inte verkar vara färdig ännu, de månar om sina Särbos så att det verkar gå väl ut! En eloge till alla som sitter i samma situation.
Här har det varit ett pusslande i huset då "Eon valparna" är för vilda att ens släppa i närheten av ett litet barn i nästan 2 års åldern. Har ju inga "hundbarn" att träna på så hundarna fattar ingenting då det kommer en "liten" människa. Den gamle Pascoe bara "hatar" ostyriga barn, helst ska de sitta på en stol hela tiden och äta samt "spilla" lite mat. Därutöver vill han ara hålla dem på mattan, "surpascoe" som han till vardags kallas, sen har vi den andre Utter, som tror att alla älskar honom.
Han snor vantar och mössor oavsett om det sitter någon i dem, det gör inte honom något om det "skriker" lite i vanten, risken är ju bara att någon gör sig illa. Utter har dessutom börjat härma Pascoe i mycket som förberedelse för att ta över, så när han morrar så måste Utter också morra åt barnen.
Med hundgårdar och hjälp av barngrindar så har det slussats hundar och barn i ett par dagar nu, ska tillägga också att den ena "Eon-sonen" håller på att äta ihjäl sig på snön. Så med den senaste snöökningen så har jag fått skotta hundgården före han får gå ut, tjoho vad glad man blev då man precis skottat fram ett dansgolv för att 30 min senare ha 15 cm snö till att skotta!
Igår kom dessutom min Dotter in en snabbis och ville ha hundvakt en stund till sina 2 hundar, varav den ena också är en "Eon-son"! 6 hundar med ett småbarn, jag blev ju inte direkt överlycklig men kom snabbt på att hon tar med sig "Lillebror med Flickvän och lilltösen". Ja det ska jag väl överleva tänkte jag och det gjorde man ju!
Igår körde min söta sambo rent hela uppfarten och gången från snö i hopp om att det inte kommer mera innan han kommer hem igen, han representerar oss på ett bröllop i Sollefteå. Där brudparet marscherade in till "The eye of the tiger" (Rocky) och introt till "Fhantom of the opera" och de marscherade ut från kyrkan till låten "Highway too Hell", har jag fått rapporterats =) Underbart!!

Sitter underbart ensam efter att alla åkt och hundarna ligger och snusar och är lika trötta som jag. Ska ta en fin helg utan måsten och bara njuta. Bara göra det som känns bra! Gör det ni också!
Ha en trevlig helg, Stay Safe!

Min lilla hemlighet....

Jag har sagt många gånger att för första gången i mitt liv så måste jag sätta upp staket runt tomten, och det sedan Eon valpen Xeon kommit hem till oss. Han är som en räv inte som en hund, krävs en hel del klurande från mig för att få honom dit jag vill. men det var väl därför han hamnade hos mig. Han har mycket försvar, jakt och är dessutom vild i sin själ och kräver få veta varför på allting.
Jag har berättat förut att han brukar beställa saker och ting och så gjorde han denna gång också -"Ut! och husse som var snäll öppnade altandörren och Xeon gick ut, själv satt jag upptagen och registrerade bara i ögonvrån att detta sker. Husse ropar in Xeon, men ingen hund kommer, och det är inte ovanligt att han inte kommer på första. Xeon är pedantisk och vägrar gå förbi sin egen avföring utan måste i sådana fall gå runt huset för att komma in.
Efter en stund reagerar jag på att dörren står öppen och det drar kallt, tanken slog mig att husse gick väl på muggen under tiden Xeon skulle tillbaka runt huset.
Jag går till altandörren och ser Xeon stå på uppfarten med "pinglan" över ryggen, kallar in honom och han kommer som ett skott =)! Stänger och återgår till mitt, sedan stormar husse genom ytterdörren, fly förbenad barfota i "Foppatofflor" (utifrån djupa pulversnön) med ett skohorn i handen, -"den där dj-a hunden har jag jagat ända nerifrån Rydbo station, han var ju ute och spatserade!
Xeon stod bredvid mig och hde "pinglan" högt viftandes över ryggen och sänkte huvudet som om han undrade vilken väg husse tänkte ta nu!
Det såg så roligt ut när husse var så arg, kall om fötterna och Xeon bara viftade lite på svansen, men det är min hemlighet!(jag vågade inte skratta högt som ni kanske förstår)
Husse har ju inte förstått när jag förklarat detta förut, men nu talar han vitt och brett om att -"Nu, bara tjälen går ur, så blir det grind!!!
Tack Xeon för att du visade vägen, mitt fel trots allt, då hundarna fått gå sysslolösa en lång tid, vad ska de då göra om inte bli kreativa =)

 Stay Safe!

Bara för idag ska jag utföra mitt arbete hederligt!

Förkylningen laddade ur kroppen, är så trött, att vilja mer än man orkar är inte så kul. Men det finns de som har det värre, jag kan ju iallafall =) På med lite mer IbuAlv ca var 4e timme så går det framåt!

Var inne på jobbet en stund häromdagen. Hade ett samtal med en djurägare inget ovanligt med det, men dessa samtal har blivit flera under årens lopp, varför? Det handlar om att säga adjö och låta den kära hunden få somna in!
Ibland känner jag mig som djurens talesman, själv lider jag av ESP och har förmåga att ta upp bilder och känslor från dem jag kommer i kontakt med. Inte allför ovanligt känner jag av hundarna utan att ens se dem, i detta fall så gäller det en gammal Golden, han har varit hos mig i 10 år så vi känner varandra riktigt bra även om vi inte ses varje dag.
Han är trött, har ont och ser dåligt, detta får man acceptera från en gammal hund men sista månaderna har han blivit ännu tröttare och har för ont och är dessutom rädd för smärtorna nu. Ägarna väljer att sätta in smärtstillande och hunden blir 2% bättre, jag har mitt första samtal med ägarna om att det börjar bli dags att fatta ett beslut. Ägarna känslor går i försvar och det sätts in pencilin också, hunden blir 2 % piggare igen.

Jag hälsar på hunden med "greatings" går ned på knä, han kommer lugnt mig behöver han inte muntra upp så han visa hur trött han är på riktigt. Han lägger sitt nästan vita huvud i min famn och jag ser allt, jag känner allt och han säger att han är klar. Jag lovar att förklara det för hans människa med tårar i mina ögon, inte för att jag sörjer hans beslut, utan för att han litar på att jag ska hjälpa honom, en ära att ett djur har så mycket tillit till mig får mina tårar att rinna.
Samtidigt som jag logist sett vet vilket hårt arbete jag har framför mig så måste jag ändå stå för mitt ord, vem ska annars föra hans talan? Inte veterinären iallafall!
Att få djurägarna att långsamt komma fram till ett uppvaknande och ett helt oegoistiskt beslut är inte det lättaste, processen sker under flera samtal.
Att försöka få hundägaren att förstå att hunden går och väntar på dem, är jättesvårt. Hundarna vill inte göra sina människor ledsna, och då ökar de stress och aktivitet vilket gör att man tror att hunden är piggare än vad den är, en svår situation för mig och vännen jag för talan för. Beslutet som jag arbetar fram emot gör absolut lika ont i hjärtat att fatta idag som det gör övermorgon!
Var sanningsenlig mot dig själv, för vem tror du att inte fattar beslutet nu!?
Ägaren kom och hämtade hunden häromdagen, jag mötte dem i stallgången, Golden gick ur boxen och fram till mig utan att säga hej till sin människa. Jag "körde greatings" och han tryckte sin panna mot mitt bröst, och bara stod så en stund, jag blev så överväldigad att tårarna började rinna, och gjorde ett nytt försök att få Goldens människa att förstå, jag tog Goldens lurviga öron och bad om förlåtelse för att jag inte lyckats få förståelse, för det budskap jag skulle framföra. Sedan gick de tillsammans hem, Golden och hans människa!

Nu när jag var inne på jobbet och gästspelade under min förkylning så, talade jag igen med Goldens människa och lyckades få en förståelse för att det är dags, då i sista sekunden kontrar människan och gömmer sig bakom en ny orsak till att vänta, han kanske behöver specialfoder!!!!???
Jag fick en chock, insåg att jag måste bli hårdare i mina besked och då heter det plötslig att man väntar på barnet som inte ens bor hemma och endast träffar Golden en gång i kvartalet, måste få förståelse och godkänna beslutet....?
Innan jag går hem så ger jag mina "greatings" till Golden som nu efter ca 6 månader av att varit färdig, börjar bli en spillra av sitt forna jag, glansen, glädjen, den stolta men trötta hållningen allt är borta, Golden är trött, rädd och bara vill att någon blåser ut ljuset, som är den enda lågan som brinner i hans själ just nu när elden har falnat i honom.
Varför måste djuren som aldrig kräver mat, kärlek, tid eller någonting, de bara lever för oss, varför ska de behöva vänta på våra egoistiska känslor, den enda gången de någonsin ber oss om något, blås ut Ljuset!

Ett par andra människor hade hunden hos mig, den var otroligt gammal, Isländaren var en glad kille som gjorde allt för alla människor runt honom skulle vara glada. Han blev trött och "bad" mig tala för honom till hans människor, de tog beslutet att det skulle bli avlivning, men de skulle vänta 14 dagar till barnen kom hem, under tiden så började Isländaren hosta blod och den lilla svansen försökte vara tapper. Han kom ofta och la sitt lilla huvud i mina händer och såg frågande på mig vad som händer.
Hans människor hade honom hos mig från tidig morgon till sena kvällen, själv vågade jag inte bråka för då kanske hann försvann från min översyn och fick ligga och självdö någonstans ensam. Jag frågade dem varför de inte hade honom hemma sista dagarna? -"Det är så jobbigt att se honom!" sa de.
Återigen var det människor som inte var sanna mot sig själva!
En annan människa kom med sin hund till pensionatet och skulle lämna in den, den gick på rehab sa ägaren efter en ryggoperation. Ok, sa jag vad gäller för mig så som vårdnadshavare...
När jag följde med ägaren ut till bilen för att hämta Blandis (som jag träffat många gånger förut) så fick jag en chock, hunden en stolt hane i sina bästa år var bara en spillra, han låg i bilen med blöja, op hade förstört hans förmåga att kontrollera urin, han hade brännskador av urinen mellan benen, liggsår över hela ena sida då han var så förlamad att han inte kunde stå eller resa sig utan stöd.
Helt förstummad går jag fram och ger honom mina "greatings" han lägger huvudet i mina händer och långt in i hans svarta ögon ser jag en liten låga som vill bli släckt! Jag vänder mig mot hans människa och berättar om att det vore djurplågeri och låta han få fortsätta så här oavsett vad veterinären säger, denna stolta hanne skall inte behöva komma in på stallet och ens behöva tänka tanken om att behöva försvara sig mot de andra hanarna!
Jag sa till ägaren att jag kan följa med hunden till sitt sista veterinärbesök om ägaren tyckte det var jobbigt, tack vill du göra det blev svaret!!? Vi bar över hunden i min bil och ägaren åkte på semester.
Själv tappade behärskningen och sprang in på lagret och bröt ihop, tror inte personalen sett mig så ledsen någongång. Samlade ihop mig och följde med Blandis och som fick somna i min bil en stund senare! Jag skötte iallafall mitt arbete ärligt även om det var jobbigt!

En lång story på en blogg men arbetar man med hundar är det inte bara kel & gos hela dagarna!
-Att vara sann mot sig själv är att se sanningen i ögonen, vad det än gäller. Om man är sanningselig mot sig själv kommer också andra att vara det. Det blir lättare att "göra mot andra vad du skulle vilja att de gjorde mot dig!" Av kärlek till oss själva och andra skapar harmoni i våra liv. Så lev ärligt och kärleksfullt, och bara för idag utför ditt arbete hederligt!
Fortsätter det nya året med att bara för idag ska jag utföra mitt arbete hederligt och sanningsenligt...


Stay Safe