Ska aldrig mera köpa en hund!!!!

Mår skit, är trött solen sliter sönder min hud, feber var och varannan minut, värken i lederna tryter på mitt humör - funderade på att slå ihjäl någon men konstaterade att nog värken är kvar ändå, grät lite istället. Känns som en evighet till ledighet, hinner inte vila upp mig på en vanlig helg, men snart så kan jag gå ned i arbetstid igen och förhoppningsvis må lite bättre. Mitt i denna röriga hälso process så har jag ett jobb som jag älskar samt ett suvuränt stöd av många nära och kära utan er alla skulle allt vara tyngre!!
Har slagits för "Lillen" Ricco under en längre tid nu och mitt hjärta blöder för honom. Att inte kunna underlätta livet för sin hund måste vara bland det värsta man kan utsätta sig för. Denna lilla genomsnälla hund som kämpar så i sin sjuklighet. Alla bud jag fått från veterinärer från urinvägsinfektion till bara 12 månader kvar att leva, med sorg har jag konstaterat att jag aldrig ska köpa hund igen för att slippa genomgå hjärtesorg igen. Idag kom de senaste provsvaren från veterinären och de visade att min "magkänsla" ändå haft rätt, den glädjen jag kände över att man hittat fel på honom var enorm, nu kan vi göra honom frisk!! Glädjen är så stor att jag redan funderat på och köpa en Beagle nästa gång.....

Stay Safe!

Ibland får jag en hjälpande hand, av en ärkeängel!

Ibland blir budskapen för många och svåra att hantera för mig, då kommer ljusets änglar till undsättning. En av de starkaste jag mött, har ett enormt ljus runt sig att det är svårt att se honom. Han bär en romarrustning av silver och sänder en kärleksfull energi i form av det starkaste ljuset jag upplevt. Han heter "Mikel" tror jag vi har aldrig blivit presenterade, när jag inte själv kan kalla på honom så hjälper min sambo till med det. Bara för att dra mig ur käftarna på de negativa budbärana som övermannar mig ibland, då kommer ljuset till undsättning i form av "Mikel"!

Ikväll blev jag påmind av att påminna er alla om våra vänner Ljusänglarna som finns för alla! Jag googlade på "Mikel" och fann en någorlunda passande bild på den bilden jag har av honom, tag vara på den om ni inte kan se honom själva.

Stanna upp en stund, slut ögonen och be vännerna av ljuset att bistå er, så känner eller ser ni ljuset omsluta er! Kanske det är någon av de andra änglarna som kommer till undsättning, Gabriel är nästa stora ljusängel!

Varje dag gör du medvetna eller omedvetna val, se till att du gör dem i ljusets anda! Du är mitt i livet!!!

Det var lite om mig, för att tydlig göra detta så har jag inte fått en religiös upplevelse, detta är mitt vardagsliv!!

Stay Safe Alla!

Katten var ute på tävling idag!

Har inte haft ork att skriva på ett tag nu, solen värmer men med det kommer allt annat. Tröttheten är lamslående och värken vill inte ge sig denna gång, men jag har väl stressat för mycket sista tiden och det betalar sig ju för oss med Lupus. I USA så går forskningen framåt i expressfart om man får tro alla rapporter så vem vet, mina efterföljare i sjukdomen kanske får det lättare!

Jag "råkade"anmäla mig och sambon till en Lydnadsklass 1 tävling för ett tag sedan, den gick av stapeln idag! Xeon har lite lättare problem med sitt humör och det visar sig i att han vaktar mot folk. Sanningsenligt så har jag inte tränat som vi borde utan har bara jobat med detaljer i momenten. Han har väldigt mycket jaktlust och det gör att han jagar hundar, så platsliggningen har vi jobbat hårt med "stanna kvar" och det funkar, men tiden har lett till att han bara fått ca 5 tillfällen att ligga utan lina, men det fick bära eller brista. Det värsta är inte att få en nolla i betyg utan om hunden stör någon annan.

Ända in i det sista så har jag jobbat med momentet "tandvisning" där domaren skall kunna titta på hundens tänder utan svårigheter. Phu, att få X att sitta fot när det kommer en person för nära har inte varit lätt. Har prövat allt som finns, avledning, belöning, straff, possitiv förväntan, lydnad mm. Om hunden beter sig fult så kan man bli avstängd, det vill man ju inte. Tänk vad alla skulle snacka då, där blev hon avstängd som arbetar med sådana hundar!! Pressen blev ganska stor, så mitt fokus har legat på det momentet sista tiden.

På tävlingen så lastade jag ur X ur släpet och insåg att han var för laddad, trots att han var förkyld. Han for ur med svansen mellan öronen och raggen rest morrandes åt folk som stod runt omkring. Jag drog mig snabbt upp en bit i skogskanten, väste åt honom -"Du får spö om du inte skärper dig!"

Han sket fullständigt i mina hot och jag insåg att det bara var att hålla tag i nackskinnet och masa sig genom publiken som bara står där med sina "guuuliga" hundar. Kom upp på plan och det blev lite mindre folk. Fick kontakt med honom efter jag hade "pussat" honom över nosryggen!

Vi gick fram till vår plats nr 3 för platsliggning, jag tror att jag morrade i ca fyra minuter åt honom innan alla var på plats. -"Koppla loss, lämna hundarna, sa tävlingsledaren! Vi travade iväg och jag inser att domaren hade ställt sig så att jag inte såg X, rättade till mig i sidled och blängde på honom. Han solade sig och åt lite snö, har ju ont i halsen ju! Såg bra ut tänkte jag, till han fick syn på en svart hög som låg längst ut, trodde han skulle dra på den i ett svagt ögonblick. Men istället fixerade han en villaägare 200m bort och gav honom en utskällning, liggandes!! Han var jätte duktig, det är nämligen svårt att köra bevakning liggande. Efter att världens längsta 2 minuter hade gått så fick vi återgå, när jag hade en meter kvar kom X mot mig, han hade ledsnat, vilket gav betyg 0.

Sedan stod vi kvar på våra platser och tandvisningen skulle ske, phu! Domaren var en storvuxen karl med en krycka, hur skulle detta gå! Vi fick ett drömläge domaren kom från hund till hund, vilket gjorde att han inte kom framifrån, jippie tänkte jag, det ökade våra chanser att det inte skulle bli något problem.
Jag morrade till X och gav det inlärda kommandot -"Titta!" vilket betyder att nu kommer det någon och tittar på dina tänder. Domaren gick en lov runt och kom in snett framifrån, precis utanför när-reviret så hälsar han och frågar vad hunden heter. Utan att släppa X med blicken svarar jag, men ser samtidigt att X slappnar av, han godkände domaren för att han uppträdde på ett sjysst sätt, trots haltandet och kryckan. Domaren kom fram och bara lyfte på X läppar, -"Fullt!" sa han till sekreteraren! Jag jublade inombords och hade svårt att kontrollera min glädje!

Då inser jag att vi borde ju ha tränat på resten av momenten också, men men! I väntan på vår tur, knöt jag upp X i skogen efter att jag insett att det inte är någon idé att stå och hålla honom, Han bara spänner sig och spanar medans jag tjatar bort min auktoritet, hämtade honom precis före min tur och vi matade av resten av momenten i ordning:
Linförighet:
Gick sådär, fick morra åt honom för att han skulle vara lite samarbetsvillig, han hade iallafall kul =8
Läggande u gång:
Återigen morra väsande fot och sedan gå, han la sig jättefort men avslutade segt och reste sig när jag kom tillbaka och avslutade med att hoppa upp och pussa mig på kinden innan han satte sig fot =5 möter och belastar föraren
Inkallande:
Kom som en idiot, sladdade in och hamnade med huvudet under min jacka, fick lyfta jackan för att se honom, kommenderade fot, han hoppar upp och pussar mig i ett smidigt språng samtidigt som han landar fot
=7 belastar föraren
Ställande u gång:
Stannar på en tia men, han har kul och bråttom så han möter mig = 6 möter föraren
Apportering:
Visar apporten, ger kommandot och han bara flyger upp, griper apporten och fortsätter i en omloppsbana runt Vällinby BHK, kommer in på inkallningen och lämnar av, skitglad och full av spring = 0 lämnar föraren
Hopp:
Ställer upp framför hindret, inser att det bara är fyra plankor högt, det kommer han aldrig att hoppa, utan bara skena igenom, ber om en högre höjd, lämna X och ställer upp framför, kommenderar hopp, han seglar över och landar snyggt framför mig men återigen huvudet under jackan, han krånglar ut huvudet själv, på kommandot fot så studsar han upp pussar min kind i en smidig rörelse och landar fot = 6,5 belastar föraren

Kan efter detta bara hålla med domaren -"En kul kille, som verkar ha roligt med mycket spring i benen!" Lydnad är kanske inte X gren, det är korta avstånd och kräver enorm koncentration, ingen action tycker han. Men om vi nu lyckas med en 10a på det momentet vi tränat, så kanske vi ska prova igen när vi har tränat!! Men jag är nöjd det är inte lätt att få en katt att göra allt detta!

För sambon!? Jo det gick jättebra, Utter vårt lilla problembarn, höll ihop hela programmet och slutade på fina poäng. Bra gick det även för våra träningskamrater som tävlade idag!

Stay safe!

MH speglar personligheten och arbetsförmågan hos våra hundar!

Lovade mig själv att börja våga säga nej, är snart klar med det sista projektet så snart det är överlämnat så ska jag våga!! Mår inte så bra just nu, värken är ihärdig och sitter i flera leder just nu. Sover inte som jag ska är klarvaken hela nätterna trots att jag är så trött, får nog sätta in sömnhjälp om det fortsätter. Det svåra är att vakna när jag ska till jobbet, lyckligtvis är tjejerna på jobbet starka och friska.

På jobbet så klurar vi lite på MH'ts betydelse för personligheten och arbetsförmågan hos hundarna. Vi har tagit fram MH beskrivning på alla schäfrar vi känner personligen och redan på beskrivningen så kan man utläsa vem hunden är. Det finns en doktorsavhandling på detta ämne, men då jag ville förklara detta för tjejerna på jobbet, så gjorde jag det på detta viset...

Egenskapsvärden är ett diagram på medelvärdena på de faktiska värdena på hundens beteenden under testen. Testerna utförs tyvärr inte exakt lika på alla prov och kan därför orsaka en hel del fel värden. Men om vi nu låtsas att alla hundarna fått en lika test, så kan vi se det så här:

1. Denna hund ligger nära schäferns medelvärden (den röda linjen) och har mera jaktintresse än medel och kan bli lite argare än de vanliga hundarna. Denna hund är relativt lättarbetad och det visar också diagrammet!
Om vi bortser från andra personliga faktorer som ADHD, Damp mm så har man förutsätningar att arbeta på ett lättsamt sätt med denna hund!

2.  Denna hund fyller inte i medelvärdena och blir då automatiskt inte som de andra att jobba med.
Här har vi en individ som inte är intresserad av speciellt mycket kan bero på att retningarna inte är så stora som det krävs för den här hunden. Den löser ganska mycket genom att bli förbannad också, skulle tro att detta inte är en hund för nybörjare, den är dessutom mindre nyfiken än andra, kanske för cool eller för rädd. Nu känner jag denna hund och vet att inte ens en jordbävning kan rubba denna hundens balans, alltså en svår hund att få och samarbeta!

3. Denna hund fyller medelvärdet dåligt, vi ser här en försiktig hund som inte vill ta på sig ansvar. Denna hund är lika svår som den tidigare, att få denna att engagera sig krävs en hel del, här räcker inte jaktstimulans utan eventuellt kan lek få hunden att engagera sig, men tryggast är om hunden får en bra ledare som kan vägleda den genom livet, att den är mindre nyfiken beror på större rädslor i detta fallet och eftersom jag känner denna hund kan jag uttala mig om detta. En mjuk liten hund som är svår att jobba med!



4. Här har vi en individ som är mycket mer än de andra hundarna somlöser mycket genom att bli arg, startar snabb i jaktbeteenden som dessutom liger ite över i socialiteten. En hund som lätt att hålla fart i dock är det svårt att komprimera ihop denna hund i lydnad, den är förmodligen ganska självständig då   den löser det mesta själv!

Det här var en snabblektion i hur man kan använda MH i personlighets beskrivningen, jag använder ofta detta i mina privatkonsultationer om det finns att tillgå, det ger mig övertageet då jag vill lösa hundens problem. Sen är diagrammet med de faktiska värdena ännu bättre men svårare för en som inteär insatt att förstå, Sverige är unikt genom att ha detta i sitt avelsprogram!! Man ser arvbarheten på en massa beteenden här som uppfödarna kan ha nytta av. Det här är vad vi leker med på mitt arbete!

Så visa mig ditt MH så säger jag dig vem du är!

Stay Safe Alla!

RIP Pascoe

Pascoe har fått somna in nu, han blev 11 år gammal!


Vi har haft våra duster Pascoe och jag, han ägde mig var hans motto. Han var valpen som blev sur över att ha snubblat i diket, sur ettrig såg han ut som om han kollade att ingen sett honom falla på näsan i snön. Vi gick igenom mycket försvarsmaktsutbildningen där han tyvärr bildade revir efter 3 minuter i basen, personalen fick mata in sig med köttbullar för att komma honom nära. Vi gick festival vakt där han blev förbannad på fyverkerierna som avslutade kvällen. Mentaltesten där polisen sa att han var en suvurän tjänstehund för kravallarbete.

Hans första träff i livet med öppet vatten började med att han försökte dricka upp allt för att komma ut till de andra hundarna som simmade på öppet vatten, sedan backade han långt upp på land för att ta sats, han sprang så fort tre månaders-benen bar och hoppade över vattenbrynet, för att bara landa i ännu mer vatten och djupare. Han sjönk som en gråsten och var borta en lång stund innan han kom upp som ett flöte, plaskade och hostade men började snabbt att simma efter de andra. Jag var tvungen att ropa in de vuxna hundarna för att få honom att vända i vattnet, han lärde sig aldrig att gå i vatten utan sprang alltid för att hoppa i med ett plask. Att simma runt som en utter var en favoritsysselsättning som han aldrig slutade med. Jag jobbade alltid med Pascoes humör, han visade tidigt i livet vad han tyckte om folk som hade attityd, han kunde även "gräla" på mig om jag varit borta för länge. Kom jag hem efter en borta varo så ställde han sig på mina axlar, morrade och visade tänder åt mig för att tala om att jag varit på rymmen enligt hans tycke.

Vi träffade en klok människa i södra hund sverige som sa att Pascoe måste gå i terapi, träna skydd!
Jag la alltid locket på, på hans aggressioner nu skulle han få blåsa ur sig och JA, han blev mer harmonisk till vardags och mycket lättare att styra. Men det kostade tre bitna figuranter innan vi träffade hans senaste husse.

Och efter skiljsmässan skulle ju pojkvännerna godkännas av Pascoe =), han var inte nådig heller! Man fick inte krama, sitta nära eller tala högt mot hans matte ej heller klappa eller krama honom om man var kille, det var tider det =)! Då kom han och ställde sig mellan och visade hela garnityren!

Men en skrämde han inte iväg och det är idag min kära sambo, visserligen så försökte Pasco alltid visa sig oberoende och för stolt för en kelstund, men var för oss som kände honom en stor gosig nallebjörn som visste vad han ville! Han var en god kamrat stolt som en tupp och en suvurän handledare för de unga hundarna i vår flock.

Han har följt mig varje dag i livet och då menar jag varje dag även på jobbet, vi hade en speciell relation som det inte går att sätta ord på. Man drillade inte Pascoe i lydnad, gjorde man det kunde man bli biten, man gjorde det på hans villkor. Om man inte hade imponerat på honom då kunde han acceptera att lyda en stund.

Han åt gärna katter, jagade gärna älg om han inte fick ett NEJ, däremot gick det aldrig att få stopp på honom då det kom vildsvin, två stycken unga svin fick erfara att hundar inte är att leka med. Denna stora beskyddare har jag haft förmånen att ha vid min sida i elva år, tomheten och saknaden är fruktansvärd stor. Saknaden av våra duster får mitt hjärta att brista, hans kloka mörka ögon som alltid sa åt mig, att han bara gjorde som jag sa för att vara diplomatisk. Var jag sjuk låg han i sängen (som han hatade) utsträckt vid min sida och vakade som en sfinx, han vek inte före jag blev bättre, då försvann han och låtsades att det aldrig hade hänt (att han legat i sängen nära och i timmar)!

Jag saknar hans lugna trygga andetag så mycket att jag går sönder, att ha någon som alltid finns där för mig oavsett vad jag gjorde så ägde han mig inte tvärtom. Han följde mig överallt om jag så skulle in på toaletten, då låg han där på mattan när jag borstade tänderna, med tårarna rinnande skriver jag dessa rader om en av de största hundarna jag mött i mitt liv och hoppas att han skolat in "kronprinsen! Utter att fylla hans lucka. Han har på ett fint sätt präglat Utter inför uppdraget att ta över, tyvärr kom detta lite tidigare än någon av oss hade hoppats på. De andra ynglingarna i huset har nog inte en chans att fylla dina energier!

Vila i frid, min stora nallebjörn det kommer alltid att vara ett stort hål i mitt hjärta efter dig!

Barn å hundar, hur tänker folk egentligen....?

Mår lite bättre just nu, ryggen börjar ge efter sakta men säker nu. Slipper krypa upp från golvet =), hellre lupus än diskbråck om jag får välja!

Har under många år arbetat med hundar som bitit barn och de har en gemensam nämnare och det är att oftast är det inte fel på hunden!
Visste ni att det bits ihjäl ca 100 barn  av hundar i västvärlden per år, senast var i Finland och i England!
En vanlig berättelse är då djurägaren tar kontakt med mig för att hunden börjat morra åt barnet. Vi träffas och jag utreder vad som kan vara bakgrunden till hundens beteende, inte ovanligt är att hunden är dominant och av en skarp, bytesmedveten ras med livligt temperament! Vid ett tillfälle så bad jag ägarna att inte låta hunden få tillgång till barnen efter att den nafsat en gång. -"En hund som bitit En gång biter alltid igen!", hävdar jag av erfarenhet!
Jag rådde dessa ägare till att förvara hunden utom räckhåll för barnen eftersom de inte ens rådde på den själva. Man lovade att sätta upp en barngrind till ena rummet och först då barnen somnat låta hunden ströva fritt.

Tiden gick och plötsligt ringer man och säger att nu är hunden avlivad!! -"Okey, säger jag, vad hände?
Jo, hunden bet av örat och slet hål i kinden på 5-åriga dottern. Men hur kom det sig då, kan jag inte låta bli att fråga? Jo, hunden hade varit snäll så länge så de lät hunden vara med familjen och så var olyckan framme!!!

Ja, jag vet inte om jag skulle förlåta mig själv om det varit mitt barn och VARFÖR förvarar man inte en sådan hund på sådant sätt som det krävs??? Om man nu måste behålla en sådan hund typ tjänstehund/jakthund så bör den inte få tillgång på barn!! I annat fall ge bort den eller skjut den, välj inte hunden framför barnen!!!

Jag får ett tiotal sådana här fall om året, lyckligtvis lyssnar de flesta av djurägarna och det blir inget mer än det första morret och nafset! Barnen slutar på fritids och får en hund att ta hand om istället, det finns väldigt få barn som klarar av att fostra och hantera en hund utan vuxnas sällskap. Visst barnen kan fixa och trixa med hunden med hjälp av godis eller boll. Då blir barnet en "lekkamrat" till hunden och när de blir osams så kanske det inte blir så allvarligt! Annars kan inte juvenila människor dominera en vuxen hund det står i hundarnas värld.

Vi ursäktar hundarnas aggressiva beteende alldeles för ofta, den är rädd, den har blivit slagen, den vill inte, den har ont, den har blivit misshandlad, den har blivit påhoppad osv.
Tyvärr är dessa orsaker många gånger rätt men lika många gånger beror det på att hunden är egensinnig och dominant. En hund som tjänar på att bete sig illa mot människorna runt sig, ett bortskämt monster, ska inte bli ursäktad. En hund av det förstnämnda blir alltid bättre med lite nej träning och trygghet, medan hunden av den andra typen alltid blir värre om du kräver saker av den.

Inget kul liv att leva med en sådan hund i 10 år! Är så trött på att djurägarna alltid hittar på ursäkter för hundens beteende, många gånger verkar folk ha lättare att fostra barnen att akta sig för hunden, än att få hunden att ge F-N i barnen, hur tänker man då?

Tyvärr finns det ingen bot på hundar som biter barn, de kommer alltid att vara olämpliga tillsammans med barn! Ingen hund är 100% säker med barn!

Om jag bodde i ett radhus och hade två halvblodshingstar gående på baksidan, skulle ni släppa ut Er 2-åring ensam till dem? Om jag hade två Arapapegojor gående där då? Eller om jag hade två Bengaliska tigrar då?
Brukar jag fråga på mina kurser. För vanliga människor blir svaret Nej!
 Men om jag hade två Rottweilers gående på gräsmattan skulle folk skicka ut sin 2-åring, det skedde i Englan och resulterade i att hundarna delade på barnet, vems var felet? I min värld är det inte hundarna det är fel på utan omdömet på föräldrarna eller djurägaren, vilket oftast är min kommentar då polisen rådfrågar mig vid incidenter på stan.

ALLA ÄLSKAR VI ÄNDÅ ULVEN VI HAR I SOFFAN!! =)

Stay Safe Alla!

Quick fix!!

Det har gått några dagar sedan jag tog mig tid att skriva på bloggen. Fick en svacka i hälsan under veckoslutet. Gick in i medvetslöshet fredag vid ca 18.30 tiden sov över hela helgen utan avbrott till söndag vid 19-tiden. Har svårläkta sår på flera ställen, de vill bara inte läka ut riktigt. Än så länge är det ingen infektion i dem, får hålla koll där. Måste gå till optikern och kolla ögonen någon dag också, dimsyn! Tydligen kan malaria medicinen orsaka ögonproblem, har ingen riktig koll på vad men har jag tur så är det bara åldersproblem vilket går att åtgärda!

Halsinfektionen ger sig inte och nu är det flera två och fyrbenta runt mig som rosslar. Veterinärerna säger att det inte kan smitta, men förklara då för mig varför jag alltid får halsinfektion när hundarna på jobbet får det? Och det är utan att jag pussar på dem!
För att gnälla lite till, så som plåster på en lång dvala i helgen så fick jag igång diskbråcken i ryggen, tur är väl det, då växlar smärtorna lite. Låsningen i ryggen tar liksom bort fokus på övriga leder i kroppen som mina förhatliga handleder och armbågar t ex.
Men paniken över att vara förlamad och inte kunna röra sig är stundtals så övermäktig att jag bli lite lätt hysterisk, eller att bara vara i en kroppsställning i flera timmar utan att kunna röra på sig är uttröttande. Så Lupusen framstår återigen som en vinnare!!! =) Hellre medvetslös och värk varje dag än förlamad av smärta i ryggen, tjo hej om man får välja!

I ren trötthet så rådde jag en hundägare till quick fix today, en hundägare ringde och bönade om hjälp, hunden ylar konstant vid alla ljud som hörs lite högre än samtalston. De har inte lyckats fullfölja tidigare råd utan erkände att de är för blödiga att stoppa det lilla monstret. -"Han ylar så fort babyn skriker, säger ägaren. -" Det går inte att få tyst på han, vi har provat allt!"

Helt fult använder jag min siande förmåga och säger, -" Såå det är bara då han inte gör som ni säger?
- "Jaa, svarar ägaren
-"Ok säger jag, då tycker jag att ni kan köpa ett "Antiskall" halsband att sätta på honom så kanske det kan få honom att bli tyst om inte ni kan!
-"Åh tror du det skulle funka, säger ägaren
-" Ja svarar jag, dessutom kanske det hjälper er när han skäller på andra hundar eller på människor ni möter också!
-" Ja å va bra det vore, svarar ägaren!
Som nog inte insåg att hon försagt sig om den övriga problematiken utöver att hunden tjuter hela tiden. När ska djurägarna lära sig att säga hela sanningen, det underlättar för oss problemutredare om vi får hela bilden. Nu kan man ju ändå plocka fram detta genom att vara en god lyssnare och ha en hel del erfarenhet att komma med. Detta fallet är inte det enda i sitt slag!

En annan ägare hade problem med att hunden inte kommer på inkallning. Ja det är väl inget ovanligt i sig.
Jag träffade ekipaget och vi samtalade lite för att sedan gå ut för att titta på hunden. Väl ute så stod vi och pratade lite runt om hundens vardag och vad den skulle användas till. Under tiden så stod hunden och ståndsskallade ouphörligen. Jag bad ägaren att se till att hunden skulle sitta ned och vara tyst, han fick hunden att sitta i 2 nanosek, varpå den sprang upp igen. Utan att ägaren noterade detta!
Jag bad honom återigen sätta hunden ned, ägaren blev sur och sa att det hade han ju gjort.
-"Ja, svarade jag men hunden skulle sitta kvar och inte fara runt. Ägaren blev tvärsur, för detta var ju inte vad han hade som problem, utan det var ju inkallningen.

Hunden stod fortfarande och ståndskallade ihärdigt på allt och alla, jag väntade fortfarande på att skulle sätta ned hunden. Ägaren mumlade något ohörbart om dyra pengar som inte löser problemen, varpå jag svarar helt sonika att lyder inte hunden i koppel så lyder den definitivt inte när den är lös och dessutom har älg framför sig på grannens mark! Den ägaren önskade han kunde lösa sitt problem med quick fix, tyvärr så kunde han inte det!
När denna ägare sansat sig och insett att man inte kunde skörda före man sått, så arbetade vi fram en riktigt fin jakthund som fick goda vitsord från alla jaktlagen i trakten

En annan hundägare som valde quick fix fick betala för det. Jag höll en apporteringskurs för Wachtelhundklubben, vi arbetade enligt planerna och det var tolv ekipage på kursen. Alla fungerade på "valp/lekapportering. När vi kom till fasen -"Håll fast! brakade det loss och hundarnas motvilja till samarbete visade sig. Jag löste problemet med ett quick fix for me, gick runt till alla hundarna och helt enkelt la in apporterna i munnen på dem och talade om för dem att de skulle hålla fast, helt lugnt utan bråk hela vägen ända till hund nr 12.
Där ägaren sa att hon löst problemet på eget sätt och med sitt quick fix, hon ville inte kräva av sin hund att den skulle hålla fast bytet. Ok, sa jag  du bestämmer över din hund, resultatet på det råder inte jag över.
Sista kurstillfället så la jag ut ett 600m släpspår med "viltkanin" (död givetvis) som varje hund lös skulle spåra ut och apportera in.
Alla löste uppgiften galant även om kaninen var tung för en del av hundarna Hur det gick då för tolvans quick fix? Jo, hon sände ut hunden som spårade galant, kom fram till viltet lyfte det och la sedan ned det igen , ägaren skrek apport - håll fast! =)
Vad händer då, jo hunden tittar upp och sätter sedan tänderna i godbiten och hinner äta upp halva kaninen innan ägaren hinner fram. Inget godkänt resultat där inte, vad bestod hennes quick fix av då?
Jo godis, hämta apporten får du en godis. Snäll och fin dressyrmetod som vi alla önskar skulle funka i alla väder, men vilken jakthund byter en fin vildkanin mot en frolic!?

Stay Safe Alla!

Xeon von Nimbus, som att jobba med en katt, lite klurit men det går!

Snöstorm klass 2 idag, inte så kul!

Lupus med trötthet och värk och jobba som hundförare, är ingen en hitt när snön viner om örenen! =(

Men det lättar lite när man ser glädje yttringarna en del hundar visar över snömängden som kommer från alla håll idag. Tänker gå i ide i helgen! Kram till er alla!

Hundmöten....

Möte på en skogsstig där "Grå" försöker äta upp "Brun"
som trots attacken bibehåller kontakt med sin människa

Hundmöten är ett vanligt problem jag stöter på när man konsulterar mig med sina problemhundar.
De beteenden som jag ofta får jobba med är att hunden blivit attackerad som valp, den har blivit sönderbiten av annan hund, den är en ouppfostrad könsmogen hund som vill dominera, en osäker hund som blir aggressiv, kampfrustration som visas i en form av aggression, ägaren har halkat omkull vid hundmöten, hunden visar omriktade beteenden (den biter föraren),  hunden är rädd och vågar inte möta andra hundar osv.

Alla dessa relationer människa och hund som inte fungerar är rätt deprimerande att se, det mest tråkiga är att människorna har svårt att få hjälp i utbildningssammanhang också. Aggressiva hundar får ofta gå i utkanten på kurserna och kommer inte in i gruppen på hela kursen. En av mina elever fick dessutom höra att om de sa -"Nej! till sin hund så blev de instruktörens ovän för livet, det handlade om en super dominant aggressiv softis hanne! Trodde inte mina öron men det var tydligen sant! Hundfostran handlar inte om vad folk vill höra och göra utan om vad man måste göra för att styra beteendet hos djuret Canis Familaris, tamhunden en predator!

Om man tar tag i sin hund ute på "stan" så får man ofta höra att man ska anmälas eller iallafall sluta med misshandeln av hunden. Då talar jag om att ta tag i hundens nackskinn eller korrigera beteendet med halsbandet! Hur ska man kunna leda in sin hund i rätt beteenden i dessa situationer om man inte får avbryta dem likt hundarna själva avbryter varandra!? Dessa hundars beteende är "far beyond" graden som går att avleda eller stoppa med boll, godis och klicker!

Många gånger kan jag råda ägaren till "att inte beställa den hund de får", jag menar att ofta förväntar vi oss att hunden kommer att bete sig på ett speciellt sätt ex attacker mot en mötande hund. Då inriktar vi oss på att ta ett stadigare grepp om kopplet, pulsen går upp och vi ser en mental bild på hur det kommer att gå, man går åt sidan...
Självklart är många traumatiska händelser jätte svåra att arbeta bort, men problemet hos den tidigare uppätna hunden ligger inte hos den, utan den har släppt och gått vidare på sin höjd är den rädd för platsen och den hunden som attackerade den. Däremot har vi ett större problem och det är människan bakom hunden, igen!! Ägaren är orolig att samma situation ska dyka upp igen.

Vi glömmer hundens sätt att se på detta, att Den inte förstår att det är Den som är orsaken till oron utan tror att det är det nalkandes objektet som skapar osäkerhet hos Dens människa. Resultatet blir allt för ofta att hunden vill skapa ett avstånd till objektet och då oftast med aggression. Så beställ inte oönskade beteenden!!! Som med hästen, tror du att den ska vägra vid hindret så gör den det!

Träna upp ledarskapet och lär hunden att lyda, så kommer den att köpa att du bestämmer hur ett hundmöte ser ut! Använd de redskap du behöver utan att bry dig om vad folk "tycker" alla hundar funkar inte på godis och bollar så är det! Vore det så hade vi inom snar framtid bara mjuka osäkra hundar i samhället, vilket slutar i nervositet och ångest beteenden. Många raser är redan på väg dit!

Träna hunden i att sitta ned vid hundmöten, på så sätt dresserar du den mötande hunden. När du neutraliserar egna hundens signaler får man den mötande hunden att dämpa sina till neutralt läge, det är t o m så kan man se den analkandes hunden vända kinden till. När din hund sedan lärt sig att analkandes hundar är "neutrala" så lugnar den så småningom ned sig. Du också!!

Be gärna förbipasserande hundar om att gå en gång till så får man extra träning, det är fler därute än folk tror som behöver samma träning. Lär inte hundarna att hälsa på varandra, de kan de ändå, lär dem att sitta aktivt och bara studera sin omgivning istället, det är svårare!

Ska väl själv träna mer på det sistnämnda med mina, är bara för lat för att gå bland mycket folk! Kanske skulle gå en kurs hos mig själv, en Hundfostran där får man träna möten i säkrad miljö -alla är kopplade!


Stay Safe


Hundmöten är något som tränas på kursen, där de lär sig sitta kvar
under möten med andra hundar!



Stolt förälder...

Helt orkeslös, sover och håller god min =)!

Jag har insett att jag inte sagt till mina barn tillräckligt ofta att jag är stolt över dem, men hoppas att de förstår att det gäller även om man inte säger det varje dag!
Dottern har ridit och tävlat i hoppning, dressyr och fälttävlan, vunnit ett par klubbmästerskap i det. Hon har gått  ut gymnasiet med toppbetyg, tränat och tävlat i landslaget i karate, gjort en stenhård militärtjänsgöring i JaktSäk som hundförare som första och enda tjej, efter detta skaffade hon sin första egna hund och nu är hon på väg med den mot SM nivå. En helt underbart ambitiös tjej, kanske för tuff mot sig själv ibland och med hennes tävlings-"spirit" kommer hon dit hon vill. Önskar henne lycka och välgång i livet!

Sonen har startat livet med självmordstankar över att vara döv, han fann hockeyn där han började hockeyskolan vid 5 års ålder, han tittade på NHL på tv och tog med sig det ut på isen där han snabbt blev lagets stjärna. Han kunde stå på en formplypha skiva ute i trädgården och skjuta slagskott, för att pricka ett mål där han satt upp markeringspunkter. Han stod ute i timmar på sommarkvällarna och tränade.
Han kunde vara på sitt lags istid för att stå kvar på isen och hänga på BJs träning och efter det även hänga med på A-lagets tid. Han blev snart upplånad till BJ och lite senare i ålder även upplånad till AJ och som 15 åring spelade han matcher med A-laget, där han låg efter med muskelmassan.
Han har sedan 15 års ålder spelat i landslaget för döva, varit i Vancouver, Finland, Tyskland på OS och VM i hockey. Nu spelar han lite mindre och spelar i div 3. Önskar även honom all lycka och välgång i livet!

Känner mig stolt över mina barn även utan deras prestationer, har ibland känt att man inte vågat fråga hur det gått på tävlingar för att inte lägga mer press på dem än de själva gjort och gör! Jag svor tidigt i deras liv att jag aldrig ska bli en "idrottsförälder", har sett dessa tjata, bråka, dirigera och vara besvikna på sina barn för att de inte uppfyller föräldrarnas mål!

Tror i min enfald att "mina" barn lyckats så bra med sina sporter för at jag som förälder har haft tillit för alla tränare där ute. Vill även passa på att ge dessa människor som sliter och lägger ned tid på "andras" barn en stor applåd. Utan sport och djur så hade vi nog ännu större "ungdomsproblem" på stan!

Var på hundutställning idag i ett underbart vårväder, vi var dock inomhus i ett ridhus! Vi ställde inte ut någon av våra hundar, men flera av våra vänner gjorde det. Många av hundarna var riktigt fina att se på andra var det sämre med men vi passade på att miljöträna Xeon och Ricco. Ricco är cool han bara går runt men har blivit lite morrig mot folk, så där får vi träna en massa. Xeon är helt hopplös, han stormar in på bakbenen och spinner runt sin egen axel av energi. Fick gå ett antal vändor fot med honom innan han lugnat ned sig lite, en klar ADHD hund som måste tränas!

Jag somnade på soffan när vi kom hem och sov till middagen och somnade igen för att vakna och vara hungrig och törstig igen, Sov en stund till, vaknade och tänkte dela med mig av mina tankar här. Lederna svullnar av väderväxlingarna, tur att man inte behöver en vigselring på fingrarna!

Stay Safe!

Lönsamma beteenden!



Titta hur fint jag flyttar på min människa! (bilden arrangerad)

 En riktig svacka på Lupusen nu, är hopplöst trött, kan sitta i bilen och kämpa för att hålla ögonen öppna, värken ligger på 7-8, huvudvärk, yrsel och halsinfektion, ja listan kan göras lång. Men på något sätt höjer man sig över detta och psyket vänjer sig vid tillståndet som kroppen tjatar om.

Xeon har lärt mig att ge honom vatten, då han står vid diskbänken och gruffar ett mamma ljud. Jag har i min tur lärt honom att han inte får vatten före han hämtar sin skål och ger mig den. Han ger skall vid altandörren när han vill ut och kissa, jag öppnade ett par gånger när han var liten så det lärde han sig.
Nu vill jag inte att han skäller så han tror att han ska få som han vill, då har han snabbt lärt om sig, att om han springer fram och hoppar runt mig så öppnar jag. Detta hoppande har förstärkts av pussande också, han stöter nosen på min kind så går det ännu fortare att få mig att öppna dörren.

Hela tiden förändrar hundarna sina beteenden för att nå det de tycker är mesta belöningen i stunden. Vi lär egentligen inte hundarna några nya beteenden, de kan göra det mesta redan när vi hämtar dem från valplådan. De kan sitta, ligga, vacker tass, rulla runt, skälla, spåra, komma på inkallning, följa o s v dock utförs detta endast på deras egen vilja. Det enda vi lär dem är att gå i koppel och hur ser det ut då?

Valpen vill inte sitta fast i halsen, den stretar och vägrar gå med, vad gör vi då jo vi stannar. Valpen vänjer sig med halsbandet och börjar gå raskt framåt när den får syn på något, vad gör vi då, jo vi följer efter. Valpen vill fram till en "poo-hög" och drar i kopplet och når målet, vi följer med. Valpen rusar fram för att hälsa på en människa som tycker den är söt, den drar sig fram i kopplet, vad gör vi då, jo vi följer och sedan får den klapp och kel av människan.

Det vi på det hela taget har gjort är att vi lärt hunden -Dra i kopplet så kommer du dit du vill! Det går så långt att man kan se på hundarna att när kopplet är på väg att sträckas så lutar nästan lägger sig ifrån koppel riktningen. Hunden lägger kraft på att vinna teräng åt det hållet den vill och det gör den för att vi lärt den! Vi missade att lyktstolpen, hundbajshögen, människan som klappade hunden och att vägra gå  var belöningar som föregicks av beteendet att dra i kopplet, då är det ju inte konstigt att det vanligaste problemet mina kursdeltagare har är att hundarna drar i kopplet!

Sen är det ju inte bara så enkelt, här kommer hundens olika drifter in och de spelar ju givetvis en stor roll, men det mesta av dragandet i koppel startade på vår egen inlärning av beteendet! Hunden ser hela tiden på vad som är lönsamt eller inte, så tänk på vad du belönar och vad är det som hunden ser som belöning!

Stay safe!

Upp som en sol, ned som en pannkaka!

Oooont!!!!!!
Idag är det lättare att säga i vilken led det inte värker och som är svullen! Ibland önskar jag att det vore Artros istället för Lupus, vilket skulle göra att lederna blev förtvinade men utan kronisk inflammation iallafall.

Sa till tjejerna på jobbet -"Jag ska inte göra någonting i helgen, bara vila!" Och vad händer jo en dal i hälsan, är medvetslös av trötthet, så fort jag sätter mig somnar jag, försöker hålla god min, men är glad över att min sambo ser igenom mig! Jag sa att jag inte fattar att han som jobbat natt är piggare än mig, då han klokt påtalade att han inte brottades med nio inflammationer samtidigt och förmodligen var piggare av den orsaken, älskar min gubbe för vad han måste stå ut med!

Han jobbar natt denna helg och det gör att jag kan vara medvetslös utan dåligt samvete, duschar, äter lite, somnar i soffan, äter lite, rastar djuren, somnar igen, äter lite, somnar i soffan igen, spelar citywille på FB, somnar igen och så håller det på. Lyckligtvis ligger hundarna lågt när jag har dessa skov, de är då helt plötligt tålmodiga och lugna. Nu ska jag lägga ned huvudet igen...

Stay Safe!

Mena det du säger!

Se mig, se mig!

Är inne i en period då sömnen bara inte vill infinna sig, är så fruktansvärt trött men det går inte att sova, en biverkning av medicinerna, får väl snart ta tabletter för det också ;)!

Många gånger på jobbet så räcker det med att bara titta på en hund för att få den att avbryta det den håller på med, rätt energi kan till och med få en hund att lägga sig på rygg i underkastelse. Jag menar då vad jag säger utan att säga något, om ni förstår vad jag menar!?

Många tycker att jag som jobbar med hundar och deras beteende problem borde kunna dressera hundar bättre! Sanningen är väl att jag har bättre förutsättningar än många andra men jag jobbar inte med dressyr utan med hundfostran, det är en stor skillnad! Jag lär hundar att uppföra sig väl mot sina människor och att de ska låta sig styras av sina människor.
Jag jobbar inte med hur fort en hund ska räcka vacker tass utan snarare med att hunden ska räcka fram tassen när jag vill titta på den, för kloklippning, trim eller sårvård och acceptera det utan bråk.
Det handlar om ömsesidig tillit och förtroende, mitt arbete är att använda mig av hundarnas eget språk och tolka det till hundägarna, för att sedan få dem att använda sig av hundarnas eget språk vid kommunikationen.
Det svåraste arbetsmomentet för mig generellt sett är att få ägarna att mena vad de säger. Efter en stressig dag på jobbet så kommer man hem till en pigg och utvilad hund som bara vill ha aktivitet, den hoppar, skäller, river i kläderna och bits, att då bara försöka tjata ut den till sitt eller tyst, samtidigt som man uttalar orden inser man att det här kommer inte att funka! Varför då säga något som inte får effekt?
Man snarare lär hunden att man vill knuffas och man skäller tillbaka, alltså beter man sig på samma sätt som hunden!
I hundens värld när ledaren för gruppen kommer innanför dörren blir det ett hänsynsfullt hälsande, där ynglingen kryper med lågt viftande svans, försöker slicka i ansiktet (se mig, se mig) och kanske gnyr den lite, medan den högre rangade som stiger innanför dörren går stelt med högt upplyftat huvud, kanske morrar lite och knappt ser åt den "lille"!
Så ser det ut när en dominant individ kommer hem, alltså totalt raka motsatsen till vad vi gör. Vi hälsar alltid på hunden före alla andra och vi går gärna ned knä och vill gulla med hunden, och då anser hunden oss som lekkamrat eller ännu värre som underordnad =)! Det ger hunden rätt att beté sig "illa" eller hur den själv vill!

Skulle man däremot låta det bli viktigt för människan att hunden inte hoppar vid hemkomsten och då säger sitt, brukar det inte bli några problem utan snarare ett toppen resultat.
En ägare hade stora problem att lära sin hund att stanna på kommando under gång på lydnadskursen, det var inget viktigt moment för denna ägare, han skulle ju inte tävla. Men hunden kunde stå som en stenstod vid alla övergångsställen även om ägaren befann sig på efterkälken. När jag frågade hur han hade lärt den det, så svarade ägaren att hans tidigare hund blivit överkörd och det ville han aldrig vara med om igen! Alltså blev det viktigt för ägaren att hunden verkligen inte fick gå över själv, då blev sdet så att han fick fram rätt känsla när han förklarade för hunden vad den får och inte. Det resulterade i resultat mycket snabbare än om han tjatat och varit oinspirerad i inlärningen.
Känslan av beslutsamhet mot hunden ger kontaktsökande beteende, att lära hunden gå med kontakt är ingen svår konst om man har rätt auktoritet, bilden visar naturlig kontakt gentemot den auktoritära känslan beslutsamhet. Och när hunden gör rätt belönar man bara med 100% rätt känsla!

Så menar man till 100% vad man säger till hunden så får man effekt och kontakt, det ger i sin tur kontroll över hunden som strävar efter att göra rätt!

Hunden är här och nu, var det du också så blir det mer ärligt!

Stay Safe!

Lupus som att slåss mot en drake!

Segt, kroppen värker, lederna skriker, huvudvärk, tröttheten är värst men proverna ser bra ut, så allt är okej!? Det är svårt att mentalt hålla allt på avstånd när tillståndet inte håller sig konstant! Annars är människan en fantastisk maskin som har försvar och lösningar på det mesta som händer i kroppen! Just nu ökar min kropp på adrenalinet så pass att smärtorna blir hanterbara =), det gör att man känner sig hög ibland, nästan fnittrig fast det kanske är tröttheten som gör sig gällande?

Att mentalt förneka sjukdomen gör mig starkare, jag är fortfarande i förnekelse fasen, där är jag trygg och slipper vara sjuk. Så fort jag bara tänker på att acceptera allt det så känns det som om man bryter ihop och jag är rädd att allt blir ännu sämre. Det känns som en svallvåg som kommer över mig och när jag besöker sjukhuset gör det inte saken bättre. Att se de som gett upp eller de som är mycket sjukare, får mig att vilja slåss ännu mer!
 En vän till mig har slagits med cancer länge nu och när vi samtalade häromdagen så insåg vi att man slutar att säga något till någon om sitt tillstånd till andra. För att man inte vill "klaga", "beklaga", "verka gnällig osv för att gemene man inte egentligen lyssnar på det man säger, när de faktiskt frågat hur man mår av artighet så vill de flesta inte veta mer än - "Tack bra, själv då? Då är det lättare att svara - "Jo, tack allt är ok! (
Sjukdomen är ju osynlig för det mesta)

Jag hade "Kalium läckage" och alla muskler påverkades av det, hade kramp, sendrag och träningsvärk, det värsta var att veta att hjärtat är en muskel och vi inte visste vad som kunde ske. Och då värdena återgick till normalt igen så var det en sådan otrolig lättnad att jag grät. Levde på det i flera dagar! Samma för min vän som inför julen fick veta att cancern hade minskat i omfång och att Vännen inte blev illa sjuk av behandlingen denna gång, vilket gör att det skulle funka med mera behandling och kanske få allt att bli ännu mindre, vilken lättnad och vilken nystart på det nya året! En sådan glädje man kan känna för små segrar mitt i matchen, det får en att orka mera! För slåss mot draken det ska iallafall vi göra!

Så vad är en kloklippning på en aggressiv hund? Bara ett "vägbump"!

Stay Safe!

Belöna, tålamod, tålamod ....!!

Xeon focuserar den flygande trasan

Helt slutkörd efter första 100% veckan på länge, startar dagen med "pillerhögen" och drar till jobbet. Det har funkat bra i inflammationerna trots temperatur skillnaderna under dygnet, svårt är att vakna på natten av smärta för att på morgonen upptäcka att lederna noterat temperatursänkningen före jag själv!!

Jobbar med Xeon nu, vi tränar stay in focus i rörelse. Han är en trevlig, aktiv hund som lär sig otroligt fort men bara på hans villkor. Timingen på belöningen är otroligt viktig på honom för att jag inte ska belöna fel beteende.

Fingertopskänslan är hårfin på att få in rätt tänk hos honom. Jag börjar med att ha godis, visar sedan honom hur jag vill att han ska exempelvis sitta -belönar och ser till att han verkligen VILL ha sitt godis. Ju högre motiverad han är på godiset ju fortare kan jag få honom att utföra det jag ville, att sitta! Sedan vill jag att han skall sitta själv för att få mig att ge honom godiset, vad jag menar är att om jag vill ha honom att sitta framför mig, så visar jag ett antal gånger men måste också ganska snabb sluta visa honom. Han måste börja tänka själv, att sätter jag mig framför henne får jag belöning. Jag vill att han ska försöka styra mig att belöna genom att göra rätt beteenden. Låter det virrigt?

Men ju mer kreativ han blir mot mig för att få sin belöning desto mer samarbetar han faktiskt. Så om jag har godis och säger ett nytt ord till honom önskar jag att han ska spela upp hela sin repetoar på inlärda beteenden han kan, då har jag skapat samarbete för godis. Men sen måste jag gå vidare och faktiskt vänta ut rätt beteende, ge ordet och vänta ut honom för att belöna vid exakt rätt ögonblick, där kommer jag in, mitt dåliga nästan obefintliga tålamod gör att jag ofta ger ett extra ord eller vägleder innan han har hunnit fram till rätt beteende.

Xeon har otroligt lätt för att lära, han la tassen på min dator EN gång då jag satt och åt en ostsmörgås vid soffbordet. Han fick en ostbit  för att jag tyckte att han var söt och tänkte inte på konsekvenserna av det. Efter det så har han "tryckt" till min dator hundratals gånger, likt en targetplatta! Vilket inte alltid är så lyckat, visst det är kreativitet men!
Han lärde sig att springa till diskbänken och säga -"moom! (mamma) så kom jag och gav honom vatten, det tog typ tre gånger. Inget jag lärt honom utan han lärde sig själv snabbt att skall inte ledde dit han ville utan att om han "mumlar" så händer det han vill!

Måste träna ligg med honom för det är tydligen svårt, tycker han! Att tålamodsträna liggteknik är inte min starka sida, så det fick bli sitt - ligg - sitt - stå - sitt - ligg - sitt - stå och vad händer, jo han kan det!! =) På något lustigt vis har han lärt sig fjärren på detta försök, men han kan inte att lägga sig snabbt under gång, hm.... fick fundera lite på vad det är som är skillnaden.

Min timing, mina dubbelkommandon, tonfall har gått igenom det mesta och kom på OST, jag hade ju snott en ostbit från husses macka och när jag bytte till köttbulle så sänktes hans kreativitet. Är det så att han fått osten att bli hans egna trigger på att "klura" själv när han var liten eller är det bara så att osten luktar bättre, trots att det är en billig Gouda utan lukt? 
Ja vad vet jag, jag brukar säga till mina elever - "Köp inte roligare bollar!" men nu så får jag gå och köpa mera Gouda ost! - "Not!, men tanken är lockande, med rätt motivation och belöning i rätt beteende, samt rätt inställning hos hunden leder det till snabba resultat! Ja, ja och en stor portion tålamod förstås, att vänta till det blir exakt rätt beteende att belöna för!

Så vänta... vänta... gör om... vänta... bättre... nej bättre... vänta... där RÄTT här får du osten!!!

Stay safe!

Våga säga -"Nej!



Jag sa "Nej!

 Det funkar bra just nu att jobba 100% har haft huvudvärk senaste dagarna och fått reda på att det hör ju till Lupus att man har. Blodtrycket har legat skyhögt förut men det har vi fått ordning på, också ett av symtomen men nu är det bara fin fint!
Dagarna kantas av trötthet men det är under kontroll, det är riktigt kul att gå tillbaka till hundarna igen. Jag har börjat våga säga nej till folk, ska lära mig att hellre komma tillbaka för att säga ok om jag kan, än att ställa upp mer än jag klarar. Att träffa alla dessa olika hundar ger lite mer utmaning i livet igen. Min fundering denna gång är på varför det går så bra att för mig att gå med 10-15 hundar i ett spann utan konflikter!?

Jag tror att det beror på att folk inte vågar vara auktoritära mot sina hundar. Man vågar inte sätta stop och säga Nej till dem, i tron att de ska sluta älska sina människor, eller?
De flesta av hundarna som kommer till oss har ingen uppfostran alls och vad jag definierar som ingen uppfostran är, dra och sliter i kopplet, biter vid pälsvård/kloklippning/hantering, hoppar på folk, skäller konstant mm. Och då hundarna plötsligt möter regler, tydlighet, beslutsamhet och ärlighet så blir de hörsamma och trygga, med det även dresserbara till undebara "spannhundar"!

Den beslutsamma energin jag använder då jag möter den anarkistiska hunden gör att de bara faller in i ledet och samarbetar. Och det behövs inte mycket beslutsamhet för att hunden skall foga sig eftersom den aldrig mött beslutsamhet tidigare. Ett -"Nej! som betyder "stopp, inget utrymme för diskussioner"!

Att säga stopp till sin hund betyder inget negativt för hunden, alla pratar om att man inte ska låta hunden uppleva negativa saker under inlärning! Men tänk då på vad det betyder för hunden att inte få godiset när den ändå försökte sätta sig fortare, är inte det negativt?
Vi måste göra skillnad på fostran och dressyr! Vid fostran krävs det tydlighet och klara besked i form av Nej/Bra precis som det ligger i deras natur att göra/få!

När vi arbetar med att få hunden att utföra beteenden som inte ligger inom ramen för vad som är naturligt för hunden arbetar vi med att motivera hunden in i rätt beteende. Då krävs det att vi är samarbetspartners och att hunden har lust för stunden att utföra det beteendet.

När det gäller socialiseringsfasen/fostran ställs det krav på åtlydnad genom ledarskap, där belöningen är ledarens samtycke d.v.s är ledaren nöjd med det beteendet som hunden visar så kommer ledaren belöna detta med neutralitet, lek eller närhet. Visar hunden fel beteende kommer hunden dra på sig auktoritetmarkeringar av ledaren.

Märk väl att träna hunden på att komma med godis, inte automatiskt gör hunden lydig att komma när den jagar vilt. Då räcker inte motivationen att bryta jakten för godis, men har du lärt in Nej så kan du få hunden att avbryta beteendet för att sträva efter att vilja göra rätt. Den vill automatiskt söka kontakt med "ledaren" som gjort auktoritetsmarkeringen Nej.Detta beteende är helt naturligt för hunden och dessutom gratis!
I hundarnas värld visar man kontakt och uppmärksamhet gentemot den som förtjänar deras uppmärksamhet och det sker utan mutor. Många gånger när jag är ute med djuren på jobbet så gör vi många "kiss-stopp" och när man då står och väntar på rastaren kan man blicka ned på hundarna runtom och möta deras underbara blickar av förväntan -"Se mig, se mig! Och de blir saliga av lycka när man då bara stryker dem lugnt med ett finger i pannan, det är gratis!

Klart att man blir sedd som en stor auktoritet av hundarna när man "styr" så stora grupper som vi gör på mitt jobb, men det vi använt oss av är bara Nej = avbryt det du håller på med! Bra = fortsätt med det du gör! Visst jag ger ofta godis till hundarna, många gånger för att de ska lära sig något och för att skapa motivation = lura in dem i ett beteende som belönas av godis. Men jag använder Nej då jag vill avbryta ett beteende och det ordet kan jag nyansera till att få "halvhalter" eller "tänkefterhalter" och "Jagavbryter" i hundens beteenden.

Ett Nej med rätt energi då felbeteendet påbörjas och när beteendet avbrutits efterföljs av ett Bra och även det i rätt energi ger aktivt beteende riktat mot dig som människa, hundarna vill ju göra rätt om man bara ställer lite krav! Ingen hund jävlas medvetet med oss, det är bara våra frustrationer och osäkerhet som skapar de vi inte önskar! Hundarna betygsätter inte sina människor!!! Don´t be a social-servent people to your dog, and they will "love" you more!!

Stay Safe!

Hundar som bits!

Har en hund bitit en gång biter den alltid en gång till, inga ursäkter till det utan det är alltid så!!

Det är regn ute idag vilket gör att mina inflammationer mår sådär, men men bara stoppa i sig den sedvanliga högen av IbuAlvPlaPreEnaSal och se glad ut. Det är det svåraste att vilja röja på stan, jogga en vända eller bara orka träna hundarna ett varv till men tröttheten tar överhanden. Man vill bara lägga sig ned och gråta, vet inte om det är i frustration om att aldrig få vara fräsch eller över att jag är för trött för att göra något till 100 %. Kanske ska gå någon form av mentalträning där man lär sig att segra över sig själv! Tur att hundarna finns där annars skulle jag nog ge upp! Ska pröva att börja jobba 100% nu, det ska bli kul!

Fick ett samtal från en hundägare som önskade hälp med hunden som börjat visa agg mot barnen. Det var en jakthund av rasen PBGV och en hanne. Vi träffades och jag bedömde att hundens regler brast lite här och lite där, så det styrde vi upp, vi kollade att hunden var frisk hos veterinären och fick grönt kort. Då träningen av PBGV fortsatte så ville jag att de separerade hunden från barnen, dvs att hunden fick bo i grovköket bakom en barngrind under tiden vi rett ut vad som gått snett. Under vårt samarbete kröp det fram att hunden redan bitit barnet ordentligt men utan köttskador, det var orsaken till att jag ville att man säkrade hundens tillgång på barn.

Tiden gick och jag fick ett samtal från ovanstående ägare om att hunden är avlivad efter att ha bitit barnet i ansiktet så att örat lossnat. På min fråga om hur hunden hade fått tillgång till barnet svarade ägaren -" Jo, men han hade ju varit så snäll en tid nu, att vi tyckte att han kunde få vara med oss i tv-rummet lite!"
Ja det är ju tråkigt att alltid få behöva säga -" Vad var det jag sa?"

En annan ägare ringde och berättade om att deras BS attackerat dem oprovocerat när den legat och sovit på mattan. Nu hade det dessutom tillkommit en familjemedlem av den tvåbenta varianten och hunden hade gjort en ny attack. Deras oro är ju givetvis befogad med ett sådant litet barn hemma. Vi arbetade med hunden och den genomgick dessutom en veterinärundersökning utan att man fann något.
Familjen satt på en picnicfilt och BS låg och sov i gräset vid sidan av, för att plötsligt gå till attack mot familjen. Jag tog hem denna hund i 14 dagar för att själv få se beteendet, BS var annars en lugn stabil och lydig hund. Under dessa veckor hos mig fann jag ingenting som kunde utlösa beteendet. Det enda jag "sensed" var att han hade "ont" i huvudet!
BS kom hem och det tog inte många dagar för han höll på att "äta" upp bebisen på köksgolvet, de åkte och avlivade honom på stört och efter obduktion så visade det sig att BS hade "vattenskalle". Tur i oturen så hann det inte hända något allvarligt denna gång!

Jag har arbetat med många hundar som bitit ihjäl andra hundar då det inte varit hundens fel! Utan endast olyckliga auktoritetsmarkeringar från en stor hund mot en liten. Vid upprepade tillfällen har polisen kontaktat mig efter anmälningar mot missförstådda hundar. Vid ett tillfälle så hade en "hundstackare" blivit parkerad i garderoben på krogen, och vartefter kvällen gick skulle fulla främmande människor fram och hälsa på hunden, varpå den genast försvarade sig genom ett rejält bett i ansiktet på människan. Återigen en hund på fel plats och inte lämpad för miljön, inte hundens fel utan ägarens inkompetens som satt hunden där!

Andra ringer för att de har hundar som blivit "uppätna" av andra hundar, en del så skadade att man använt hudtransplantioner för att kuna laga dem. Här vaknar en annan aggression hos den drabbade hunden och som i sin tur blir "farlig" för sin omgivning. I dessa fall är det en fördel för mig att ha tillgång till Hundcenteret, där vi kan låna hundar för att träna bort osäkerheten hos den drabbade.

Vad som än föranleder hunden till att ta till aggressioner så måste det till ledarskap och en fast hand för att ingen skall komma till skada! Dessa typer av problem verkar öka i samhället, varför vet jag inte. I samarbete med en journalist för många år sedan så konstaterade jag att det i västvärlden bits ihjäl över hundra barn om året! Och de som härjar är inte "kamphundar", utan bitskador på barn, sker från alla kategorier av hundar! Se hunden för vad den är, inte som du är!! Så kommer denna trenden att vända det är jag säker på!?
Ni skulle ju inte lämna ert 2 åriga barn att leka med mina 2 Bengaliska tigrar på bakgården, eller mina 2 Herford tjurar eller mina 2 Halvblods hingstar, men om jag hade 2 stora hundar gående på baksidan skulle ni väl glatt sätta ut er 2 åring?! Vad är problemet?

Stay Safe!

ADHD eller Damp på mina hundar...?

Kroppen känner av temperatur sänkningenute långt innan den visar sig på termometern, startar dagen aggressivt och slukar pillerhögen, nu för tiden utan att "knycka" huvudet bakåt för att kunna svälja tabletterna.

Tränade egna hundarna igår med ett lyckat resultat. Ricco låser sig på godis när jag lär honom att gå i possition vid sidan. Provade boll istället och tror att det är medicinen för honom. Han är väldigt omogen och har svårt att fokusera. Det får inte bli för mycket information till honom på en gång, han klarar inte att koncentrera sig. (Damp kanske)Men det är bara att låta tiden ha sin gång!

Xeon börjar bli en fröjd att jobba med, när han väl befinner sig på marken. Inomhus är melodin för honom, där är inte störningarna så svåra att hanter för honom. Det gör att det tog bara 10 visningar på ställandet så utför han momentet med betyg 10, sättande under gång fixade han på 2 så om det fanns en inomhus bana så skulle vi nog tävla framgångsrikt där ;) ! (ADHD kanske) Om man kunde kontrollera miljön så har man inga problem eller....

Jag har alltid haft teoier om att hundarna kan drabbas av ADHD och Damp började forska i det efter att Utter (ADHD+Damp) kommit in i vår familj. Honom kan man hålla en köttbulle framför nosen men han kan ändå inte fokusera den utan bara måste kolla vad som händer runt om. Han klarar inte av att hantera sina impulser utan följer dem hela tiden exempelvis om han ska ligga och råkar titta på något annat så glömmer hans sig på en nanosekund och plötsligt bara står upp. Han har kommit så långt att han inte springer dit näsan pekar nu vid tre års ålder. Han är väldigt störningskänslig och kämpar faktiskt med sin impulskontroll men det är synd om honom för han vill ju inte göra fel.

Har märk att detta ökat på mina kurser också, hyperaktiviteten och aggressoner i frustration samt störningskänsligheten gör att det blir svårare att jobba med hundarna för eleverna. Har pratat med etologer, zoologer om detta och det finns ingen forskning på det, men att de håller med om mina teorier borde stämma. Skulle de göra det måste vi tänka på hur vi tränar hundarna, absolut tydlighet, helt konsekvent, öka antalet repetitioner, korta pass och vid inlärning störningsfritt. Vi måste utbilda hundarna i impulskontroll och passivitet för att de ska hantera sig själva! Precis som vi gör med barn i samma situation, hatar och jämföra hundar med barn men i det här fallet kanske man kan ta del av kunskapen som finns runt dem!

Vad säger ni, har ni era teorier om detta? Maila mig på onemoretime@telia.com
Stay Safe!

SLE lupus hos våra vänner också!

Startar upp med "pillerhögen", konstaterar att nytt väder drar in och det "ilar" mer i ledkapslarna än igår, på sjukan så nivåsätter man detta med idag en 7a på en 10 gradig skala. Men det som en gång var en 10a för mig har jag vant mig vid och det blir till en 7a idag, kroppen är en bra mekanism och tur är väl det!!
Till det har immuniteten fått sig en törn efter förkylningen så hudutslagen är fler och blåsorna i munnen har blossat upp igen. Men undviker jag ketchup, apelsin, tomat och annan stark mat funkar det ju! Konstigt att man går upp i vikt än då! Febern kommer än så länge bara kvällstid så det är ok!

Var hos veterinären A igår, besöket tog ett par timmar. Lugn det hade inte hänt något speciellt förutom att det skulle tas antikroppstest för 2a gången på Xeon bla. Körde in på parkeringen med hundsläpet och lastade ur hund nr 1, Utter han skulle få klartecken på sin hals efter operationen. Utter är en liten "kyckling" när det är okända saker på G, likaså denna gång lite ängslig men vid gott mod travade han in på kliniken. Han höll andan uppe för jag är lite hängig, då anser han att han måste kolla mig, "mammasgris" som tjejerna på jobbet säger!!

Att öppna munnen på honom och rota i halsen är inte det lättaste, men veterinären A och jag fixade det även utan råstyrka. Han "klämde" ihop munnen lite så det blev märken i veterinären A´s hand men inget allvarligt. Han såg fin ut i halsen och har fått grönt kort på att fysas igång, det kändes bra! Ut med honom för att lasta in honom i trailern, folk på parkeringen stirrar som om man ska leda hunden till slakt när man sätter in hundarna i facken på trailern. De skulle bara veta hur bra med plats det är därinne!

Lastar ur hund nr2, Xeon hans blodprov blev inte godkänt förra gången utan han fick en ny spruta och de obligatoriska 120 dagarna har nu gått igen. Så nu var det dags, Xeon har lite svårt att gå på alla fyra och vara tyst för er som inte känner honom. Han stormar in på kliniken och innan jag hinner fram till receptionsdisken har han sniffat av hela väntrummet inklusive foderhyllor, kaffeautomat och toaletten, på 2m koppel! (finns smakprov på vår hemsida om hunden som aldrig är stilla) Väl inne på rummet så väntade nästa prövning, han kan bli ganska arg på folk trots sin unga ålder, sist försökte han äta chefsveterinären.
Här törs jag ju inte "sätta" mig på honom utan att folk ska tycka att man är "hård" på hunden, så vad gör man, jo enkelt man gör bara som alla andra, håller i handtaget på kopplet! Älskar denna situation, på kliniken är det dessutom den enda gång i världen som andra hundägare ALLTID har kort koppel, undrar varför?

 Men vi fick en mycket duktig sköterska, hon tittade aldrig på honom, vände sidan till, och böjde sig aldrig över honom utan satt ned vid sidan om och Xeon köpte hennes "underdånighet" och var hur lugn som helst. Jag sa till henne att i min värld så var hon nog den bästa djursjukvårdaren jag mött! Ut med Xeon till trailern, folk står och pekar vid det här laget.

Lastar ur hund nr3, Ricco som vi ska ta blodprov för rabies på. Sist han var inne för några dagar sedan så blev han allvarlig mot veterinären B. Med det i färskt minne så hoppades jag på att vi får samma "sköterska" igen. Han var tveksam med en del morrande men köpte hennes neutralitet i hanteringen av honom. Mitt grepp runt honom kunde successivt slappna av, i övrigt är han cool i miljön! Ivrigt påhejjad av personalen om -" vem kommer du med nu?" Hund nr 4, Samson säger jag.

Går ut med Ricco för att mötas av dottern och Samson. Hon vill ha frågestöd inne hos veterinären och har bett mig komma med. Under tiden detta sker kommer en vän med sin hund som har "klinikpanik" och som också bett mig om stöd inne hos veterinären. Den gamle Pascoe fick agera stöttepelare åt hennes hund, han är cool även om det skulle bli jordbävning och hennes hund är imponerad av Pascoe så jag trodde på den ideén. Och det funkade jättebra!

Veterinär A är en gammal vän till mig, hon var en bidragande del till att Polo & Pascoe blev till. Vi talade om hur man faktiskt ska kunna träna klinikskräck, börja med bordsträning hemma, hantering i att hunden måste vara stilla, träna i att öppna munnen osv till att besöka kliniken utan krav ex sitta och ta en kaffe i väntrummet, kanske be om att få gå in på undersökningsrum som är tomt för att lösa korsord.

Mina valpar har alltid fått följa med de "gamla" lugna hundarna när de "bara" ska vaccineras. Vilket har lett till att hundarna inte bryr sig om miljön på kliniken. Jag som djurägare är ju dessutom mindre stressad om vi besöker kliniken utan att det hänt något, var inte rädd att prata med din veterinär, det är ju faktiskt din livskamrat det handlar om!

Veterinär A berättade att det inte alls längre är ovanligt att finna SLE lupus på hundarna, stackars djur tänkte jag! Kronisk smärta, övertrött, sår som inte läker, blåsor i munnen och eksem, muskelinflammation en vanlig dag för mig. Skulle min hund få allt detta, utan att jag förstår att det är något som är fel och jag inte är påstridig hos veterinären. Då undrar jag hur det kan vara att leva i den situationen!?
Veterinären berättade att en kollega till henne, haft en Westie som fått SLE och som senare dog, Hon gick och köpte en ny hund av märket Aussie som ju är de friskaste ;), också den visade sig få SLE. Konstigt sa veterinär A och det tycker inte jag, svarade jag. I min värld så är kollegan den bästa att ha en sådan hund, hon vet ju mer om hur hunden mår än många andra, alltså den bästa ägaren! Eller....

Lyckligtvis så har man på hundarna inte sett samma sjukdomsbild på de inre organen levern, njurarna, hjärtsäcken, lungsäckarna som hos människan, ännu...

Bara för idag, ska jag visa kärlek och respekt för varje levande varelse jag möter!

Stay safe!

Bara för idag ska jag inte oroa mig....!

I natt var en sådan natt som smärtorna bråkar med min sömn. Har lärt mig att om man ligger "mitt i kroppen" utan att röra sig, så blir det lite skonsammare. Att bara komma utanför täcket är en temperaturväxling som ger påminnelse i lederna, värst var armbågar och händerna i natt.

Vaknar, arg och aggressiv som vanligt i dessa ögonblick. Dubblar painkillerdosen till frukost och vet att om ca 30 min lugnar sig topparna på värken. Konstaterade också när jag körde till jobbet att jag är som hundarna som kommer till mig. Funderar på hur det har gått för de hundar man förr om åren missat att smärta varit orsak till aggression, det är ju tråkigt att de ska lida!

Många som har problem med sin hund som tidigare alltid varit snäll och plötsligt blivit aggressiv, ger jag rådet att söka veterinär före de kommer till mig. Inte allt för sällan upptäcker man dessutom att hunden har smärtor av olika orsaker. Inser att jag själv är likadan, det är dessutom lättare att komma upp ur sängen när man är arg konstigt nog. Tror att det är adrenalinet som hjälper mig, känns det som, hm!

Min ängel till sambo brukar väcka mig och stoppa i mig antiinflammatoriska medicinen före han åker till jobbet. Så lagom en timme senare då jag ska upp så har tabletterna börjat verka i min kropp och det blir lättare att komma upp.

Kommer till jobbet idag efter en lång ledighet och går ett varv i stallet, hälsar på hundarna vissa får "greetings" så det värmer i hjärtat. Detta är varför man orkar gå till jobbet varje dag! "Mina älsklingar" många av dem började sin bana hos mig som "problemhundar" och blev kvar på dagverksamheten. Och mina favoriter är "de jobbiga" och PRO hundarna, de har aldrig några värderingar!

Jag kan oroa mig för mina missar med att exempelvis för "klumpigt" tala om för en ägare att hunden är tjock, jag trodde att det var ok att nämna det. Ägaren blev arg och talar om det för mig med besked. Efteråt går jag och funderar på hur jag borde sagt, det tar energi med sådana missar!

En av mina oersättliga medarbetare och i det här fallet min dotter ska vara tjänstledig för studier nu, det blir svårt att hitta en vikarie som når upp i deras mått mätt. Men nu ska jag leva efter det jag lär ut, inte oroa mig allt kommer att bli bra! Allting har en mening

Så här ser jag det, man får det man beställer... om jag oroar mig för något jag gjort måste jag inse att det handlade om mina dåvarande resurser, vara tacksam för det jag lärt och gå vidare. Måste inse att alla orättvisor som jag utsätts för i det förflutna utfördes av andra utifrån deras betingelser och resurser. Jag kan bara önska dem välgång och hoppas de lärt sig av sina handlingar.

Oroa dig inte, fokuserar man på det man inte har eller kan få så kommer man alltid att känna sig fattig!!! Allt löser sig om man bara förstår varför man måste gå denna vägen!

I hundarnas värld är detta enkelt man är här och nu!!! Inget ryggsäcks bärande där inte!!

Startar dagen med IbuAlvPreEnaSalPla denna dagen, är mycket trött men det funkar, har varit ledig nu!
Har haft huset fullt under några dagar. Sonen och hans Flickvän har varit på besök och med dem den lilla ängeln Astrid, en lockig blond liten tös som snart är 2 år. Hon pratar så mycket att man bara beundrar dem som träffar henne dagligen, visserligen hörs det inte när hon berättar då hon använder teckenspråk. Vi var på polisstationen på besök och hon fick prova "blåljuset" och efter det ville hon bli polis =). Det har gått 21 år sedan Sonen fick provsitta en radiobil, hans ögon lös lika mycket då som de gjorde på Astrid nu!
Är stolt över mina barn som kämpar på i livet, de har blivit mästare på att hantera förhållanden på distans. Då deras väg här i livet inte verkar vara färdig ännu, de månar om sina Särbos så att det verkar gå väl ut! En eloge till alla som sitter i samma situation.
Här har det varit ett pusslande i huset då "Eon valparna" är för vilda att ens släppa i närheten av ett litet barn i nästan 2 års åldern. Har ju inga "hundbarn" att träna på så hundarna fattar ingenting då det kommer en "liten" människa. Den gamle Pascoe bara "hatar" ostyriga barn, helst ska de sitta på en stol hela tiden och äta samt "spilla" lite mat. Därutöver vill han ara hålla dem på mattan, "surpascoe" som han till vardags kallas, sen har vi den andre Utter, som tror att alla älskar honom.
Han snor vantar och mössor oavsett om det sitter någon i dem, det gör inte honom något om det "skriker" lite i vanten, risken är ju bara att någon gör sig illa. Utter har dessutom börjat härma Pascoe i mycket som förberedelse för att ta över, så när han morrar så måste Utter också morra åt barnen.
Med hundgårdar och hjälp av barngrindar så har det slussats hundar och barn i ett par dagar nu, ska tillägga också att den ena "Eon-sonen" håller på att äta ihjäl sig på snön. Så med den senaste snöökningen så har jag fått skotta hundgården före han får gå ut, tjoho vad glad man blev då man precis skottat fram ett dansgolv för att 30 min senare ha 15 cm snö till att skotta!
Igår kom dessutom min Dotter in en snabbis och ville ha hundvakt en stund till sina 2 hundar, varav den ena också är en "Eon-son"! 6 hundar med ett småbarn, jag blev ju inte direkt överlycklig men kom snabbt på att hon tar med sig "Lillebror med Flickvän och lilltösen". Ja det ska jag väl överleva tänkte jag och det gjorde man ju!
Igår körde min söta sambo rent hela uppfarten och gången från snö i hopp om att det inte kommer mera innan han kommer hem igen, han representerar oss på ett bröllop i Sollefteå. Där brudparet marscherade in till "The eye of the tiger" (Rocky) och introt till "Fhantom of the opera" och de marscherade ut från kyrkan till låten "Highway too Hell", har jag fått rapporterats =) Underbart!!

Sitter underbart ensam efter att alla åkt och hundarna ligger och snusar och är lika trötta som jag. Ska ta en fin helg utan måsten och bara njuta. Bara göra det som känns bra! Gör det ni också!
Ha en trevlig helg, Stay Safe!

Min lilla hemlighet....

Jag har sagt många gånger att för första gången i mitt liv så måste jag sätta upp staket runt tomten, och det sedan Eon valpen Xeon kommit hem till oss. Han är som en räv inte som en hund, krävs en hel del klurande från mig för att få honom dit jag vill. men det var väl därför han hamnade hos mig. Han har mycket försvar, jakt och är dessutom vild i sin själ och kräver få veta varför på allting.
Jag har berättat förut att han brukar beställa saker och ting och så gjorde han denna gång också -"Ut! och husse som var snäll öppnade altandörren och Xeon gick ut, själv satt jag upptagen och registrerade bara i ögonvrån att detta sker. Husse ropar in Xeon, men ingen hund kommer, och det är inte ovanligt att han inte kommer på första. Xeon är pedantisk och vägrar gå förbi sin egen avföring utan måste i sådana fall gå runt huset för att komma in.
Efter en stund reagerar jag på att dörren står öppen och det drar kallt, tanken slog mig att husse gick väl på muggen under tiden Xeon skulle tillbaka runt huset.
Jag går till altandörren och ser Xeon stå på uppfarten med "pinglan" över ryggen, kallar in honom och han kommer som ett skott =)! Stänger och återgår till mitt, sedan stormar husse genom ytterdörren, fly förbenad barfota i "Foppatofflor" (utifrån djupa pulversnön) med ett skohorn i handen, -"den där dj-a hunden har jag jagat ända nerifrån Rydbo station, han var ju ute och spatserade!
Xeon stod bredvid mig och hde "pinglan" högt viftandes över ryggen och sänkte huvudet som om han undrade vilken väg husse tänkte ta nu!
Det såg så roligt ut när husse var så arg, kall om fötterna och Xeon bara viftade lite på svansen, men det är min hemlighet!(jag vågade inte skratta högt som ni kanske förstår)
Husse har ju inte förstått när jag förklarat detta förut, men nu talar han vitt och brett om att -"Nu, bara tjälen går ur, så blir det grind!!!
Tack Xeon för att du visade vägen, mitt fel trots allt, då hundarna fått gå sysslolösa en lång tid, vad ska de då göra om inte bli kreativa =)

 Stay Safe!

Bara för idag ska jag utföra mitt arbete hederligt!

Förkylningen laddade ur kroppen, är så trött, att vilja mer än man orkar är inte så kul. Men det finns de som har det värre, jag kan ju iallafall =) På med lite mer IbuAlv ca var 4e timme så går det framåt!

Var inne på jobbet en stund häromdagen. Hade ett samtal med en djurägare inget ovanligt med det, men dessa samtal har blivit flera under årens lopp, varför? Det handlar om att säga adjö och låta den kära hunden få somna in!
Ibland känner jag mig som djurens talesman, själv lider jag av ESP och har förmåga att ta upp bilder och känslor från dem jag kommer i kontakt med. Inte allför ovanligt känner jag av hundarna utan att ens se dem, i detta fall så gäller det en gammal Golden, han har varit hos mig i 10 år så vi känner varandra riktigt bra även om vi inte ses varje dag.
Han är trött, har ont och ser dåligt, detta får man acceptera från en gammal hund men sista månaderna har han blivit ännu tröttare och har för ont och är dessutom rädd för smärtorna nu. Ägarna väljer att sätta in smärtstillande och hunden blir 2% bättre, jag har mitt första samtal med ägarna om att det börjar bli dags att fatta ett beslut. Ägarna känslor går i försvar och det sätts in pencilin också, hunden blir 2 % piggare igen.

Jag hälsar på hunden med "greatings" går ned på knä, han kommer lugnt mig behöver han inte muntra upp så han visa hur trött han är på riktigt. Han lägger sitt nästan vita huvud i min famn och jag ser allt, jag känner allt och han säger att han är klar. Jag lovar att förklara det för hans människa med tårar i mina ögon, inte för att jag sörjer hans beslut, utan för att han litar på att jag ska hjälpa honom, en ära att ett djur har så mycket tillit till mig får mina tårar att rinna.
Samtidigt som jag logist sett vet vilket hårt arbete jag har framför mig så måste jag ändå stå för mitt ord, vem ska annars föra hans talan? Inte veterinären iallafall!
Att få djurägarna att långsamt komma fram till ett uppvaknande och ett helt oegoistiskt beslut är inte det lättaste, processen sker under flera samtal.
Att försöka få hundägaren att förstå att hunden går och väntar på dem, är jättesvårt. Hundarna vill inte göra sina människor ledsna, och då ökar de stress och aktivitet vilket gör att man tror att hunden är piggare än vad den är, en svår situation för mig och vännen jag för talan för. Beslutet som jag arbetar fram emot gör absolut lika ont i hjärtat att fatta idag som det gör övermorgon!
Var sanningsenlig mot dig själv, för vem tror du att inte fattar beslutet nu!?
Ägaren kom och hämtade hunden häromdagen, jag mötte dem i stallgången, Golden gick ur boxen och fram till mig utan att säga hej till sin människa. Jag "körde greatings" och han tryckte sin panna mot mitt bröst, och bara stod så en stund, jag blev så överväldigad att tårarna började rinna, och gjorde ett nytt försök att få Goldens människa att förstå, jag tog Goldens lurviga öron och bad om förlåtelse för att jag inte lyckats få förståelse, för det budskap jag skulle framföra. Sedan gick de tillsammans hem, Golden och hans människa!

Nu när jag var inne på jobbet och gästspelade under min förkylning så, talade jag igen med Goldens människa och lyckades få en förståelse för att det är dags, då i sista sekunden kontrar människan och gömmer sig bakom en ny orsak till att vänta, han kanske behöver specialfoder!!!!???
Jag fick en chock, insåg att jag måste bli hårdare i mina besked och då heter det plötslig att man väntar på barnet som inte ens bor hemma och endast träffar Golden en gång i kvartalet, måste få förståelse och godkänna beslutet....?
Innan jag går hem så ger jag mina "greatings" till Golden som nu efter ca 6 månader av att varit färdig, börjar bli en spillra av sitt forna jag, glansen, glädjen, den stolta men trötta hållningen allt är borta, Golden är trött, rädd och bara vill att någon blåser ut ljuset, som är den enda lågan som brinner i hans själ just nu när elden har falnat i honom.
Varför måste djuren som aldrig kräver mat, kärlek, tid eller någonting, de bara lever för oss, varför ska de behöva vänta på våra egoistiska känslor, den enda gången de någonsin ber oss om något, blås ut Ljuset!

Ett par andra människor hade hunden hos mig, den var otroligt gammal, Isländaren var en glad kille som gjorde allt för alla människor runt honom skulle vara glada. Han blev trött och "bad" mig tala för honom till hans människor, de tog beslutet att det skulle bli avlivning, men de skulle vänta 14 dagar till barnen kom hem, under tiden så började Isländaren hosta blod och den lilla svansen försökte vara tapper. Han kom ofta och la sitt lilla huvud i mina händer och såg frågande på mig vad som händer.
Hans människor hade honom hos mig från tidig morgon till sena kvällen, själv vågade jag inte bråka för då kanske hann försvann från min översyn och fick ligga och självdö någonstans ensam. Jag frågade dem varför de inte hade honom hemma sista dagarna? -"Det är så jobbigt att se honom!" sa de.
Återigen var det människor som inte var sanna mot sig själva!
En annan människa kom med sin hund till pensionatet och skulle lämna in den, den gick på rehab sa ägaren efter en ryggoperation. Ok, sa jag vad gäller för mig så som vårdnadshavare...
När jag följde med ägaren ut till bilen för att hämta Blandis (som jag träffat många gånger förut) så fick jag en chock, hunden en stolt hane i sina bästa år var bara en spillra, han låg i bilen med blöja, op hade förstört hans förmåga att kontrollera urin, han hade brännskador av urinen mellan benen, liggsår över hela ena sida då han var så förlamad att han inte kunde stå eller resa sig utan stöd.
Helt förstummad går jag fram och ger honom mina "greatings" han lägger huvudet i mina händer och långt in i hans svarta ögon ser jag en liten låga som vill bli släckt! Jag vänder mig mot hans människa och berättar om att det vore djurplågeri och låta han få fortsätta så här oavsett vad veterinären säger, denna stolta hanne skall inte behöva komma in på stallet och ens behöva tänka tanken om att behöva försvara sig mot de andra hanarna!
Jag sa till ägaren att jag kan följa med hunden till sitt sista veterinärbesök om ägaren tyckte det var jobbigt, tack vill du göra det blev svaret!!? Vi bar över hunden i min bil och ägaren åkte på semester.
Själv tappade behärskningen och sprang in på lagret och bröt ihop, tror inte personalen sett mig så ledsen någongång. Samlade ihop mig och följde med Blandis och som fick somna i min bil en stund senare! Jag skötte iallafall mitt arbete ärligt även om det var jobbigt!

En lång story på en blogg men arbetar man med hundar är det inte bara kel & gos hela dagarna!
-Att vara sann mot sig själv är att se sanningen i ögonen, vad det än gäller. Om man är sanningselig mot sig själv kommer också andra att vara det. Det blir lättare att "göra mot andra vad du skulle vilja att de gjorde mot dig!" Av kärlek till oss själva och andra skapar harmoni i våra liv. Så lev ärligt och kärleksfullt, och bara för idag utför ditt arbete hederligt!
Fortsätter det nya året med att bara för idag ska jag utföra mitt arbete hederligt och sanningsenligt...


Stay Safe