Året går mot ett slut!

Har gått in i ett skov nu, tröttheten är förlamande och får mig att nästan somna vid bilkörning. Minnesluckorna kommer tätare och tätare, vågar inte parkera bilen utan sällskap längre om det finns mer är en parkering att välja på. Fullständiga blanka återblickar om jag funderar på vad jag gjorde för en stund sedan.
Väldigt frustrerande och skapar en viss panik inom mig, tur var finns det GPS som leder mig rätt. Ska kolla ögonen hos läkaren eftersom det verkar som medicinerna påverkar min regnbågshinna, förmodligen är det malariamedicinen som gör det. Och hur vi gör då vet jag inte?
Har varit på turné och hälsat på i Halmstad, där jag förlorade mig i sockersöta Goldenvalpar!

En jobbig tid för hundarna kommer straxt, kan bara ge några tips som kan underlätta för djuren. Ha tänt i alla rummen, var hemma med valpen och var som vanligt. Ha en radio på hög volym när det drar ihop sig, ge valpen ett ben att förlusta sig på så att den inte blir så lätt distraherad. Det är inte smällarna som är jobbigast utan "häxpiporna" alltså de med hög frekvens visslar iväg. Det stressar de flesta av hundarna!

Inför millenieskiftet väntades himlen explodera av fyrverkerier, så vi satt upp ett antal träningastillfällen för hundarna på jobbet. Alla gick att träna till en accepterad gräns men det de hade svårast för var de "visslande" smällarna! Låt inte hunden vara med, för oturen kan vara framme och den skadar sig eller blir rädd för all framtid!

När jag drev pensionatet så kom det ofta hundar in över nyår, för att ägarna orkade inte se sina super stressade hundar. Man skickade med lugnande medel och lämnade bort hunden helt enkelt.
Tyvärr är det lugnande medlet som oftast skrivs ut bara muskelavslappnande, vilket betyder att hunden har fortfarande panik men kan inte röra sig, tänkdig själv i den sitsen!!

Nu finns det ju fina lampballonger, typ Thailändska, man kan sända iväg istället för raketer, de lyser längre och är tystare. Finns i nästan alla välsorterade hundbutiker!!!

//Stay safe alla

Älskar min sambo! Det här stod på bordet när jag kom hem!

Frittfölj är lydnad inget annat....

Har puschat kroppens resurser hårt nu, "bara" en vecka kvar sedan kan "allt" få komma, och det gör det som en svallvåg och jag får ge mig. Med cortisonet så hålls smärtorna i shack och livet går vidare!

Har länge funderat på att skriva om detta med linförighet och frittfölj på våra tävlingshundar, så nu gör jag det!

Man lär in momenter genom att visa, stötta, locka, hetsa och motivera hunden till att gå vid vänster sida med bogen i höjd med knät och gärna med visad kontakt (titta upp på föraren) men det sistnämda går till överdrift. Vad står i reglerna!? Vad är visa kontakt!? Ja inte är det, att hunden nästan sittandes under gång tittar rakt upp i armhålan på föraren iallafall. Och inte är det att hunden går bakom heller!

Senaste trenden är den "sittande" varianten, personligen tycker jag det är ursnyggt, hästmänniskan i mig gör sig påmind, en blandning av piaff/passage/levade. Min Ricco har naturlig fallenhet att gå så, pga vinkelförhållanden och att aktivitetsnivån i honom gör att han kan gå så, kul tänkte jag och började träna honom så. På schäfer SM så fick en hundförare neddrag på betygen av domaren som ansåg att det inte var en naturlig gångart för hunden. Hundens framben kastas ut och släpps ned likt hästarna, samtidigt som hunden går hukandes/sittande med bakpartiet.
Man får fram ett otroligt snabbt sättande och momenten där hunden skall stanna, lägga sig och sätta sig under gång går snabbare. Varför då?, jo hunden går redan i en rak possition som gör att den inte behöver, efter att kommando stanna givits, svänga ut från förarens ben och finna balans för att sedan bli stående.
Ur hunden synvinkel. -Stanna! - sväng ut huvudet, sätt ned vänster framben, balansera med höger fram samt stanna.
Om hunden redan går rakt (tittar i armhålan), så blir det..
- Stanna! - sätt ned väster och bromsa höger framben mycket snabbare eller hur, har sedan hunden gångstilen passage/piaff så slår den snabbt ned fötterna till stoppet. Va fint, tänkte jag och började nöta med Ricco.

Träffade en bekant som tävlar på hög nivå som också tyckte det här var snyggt, till dess att han insåg den effekt det får på kroppen på hunden. Hans hund var ca 2 år och hade redan fått problem med rygg, knän, haser och ledbanden i frambenen!
Tanken hos mig gick tillbaka till en av mina gamla hundar, som faktiskt fick just ledbandsskador i frambenen vid 5 års ålder förvisso, när vi tränade så hade jag lindor på henne, precis som på hästarna just för att hon , slog ned frambenen då hon "paradade" likt en häst.

Det är ju inte bara under tävling som hundarna ska gå på detta viset utan även under all träning, så snacka om belastning på frambenen då de studsar fram på ett ben i taget!

Funderar även på att de flesta hundar i sitt fria följ, oftast går i en någon form att motiverad possition.
Vi ser en form av sågande possition, den är ofta snedställd, ett ojämnt avstånd till förarens ben, possitionen kan vara belastande på förarens ben, den är också ofta framskjuten så att vänster svängar blir svåra, den hoppar och belastar därför föraren, den är dessutom många gånger väldigt "tittig" på allt runtomkring. Listan på felbeteenden kan göras lång, då hunden är tränad att gå i possitionen på hög förväntan av jakt eller på tigga godis! Hundarna jobbar på en hög stressnivå, vilket ger en otalig massa felbeteenden eftersom impulskontrollen inte räcker till!

Det här fungerar utmärkt i inlärningsfasen, då vi visar, motiverar, stöttar och uppmuntrar hundarna till ett beteende, men för att få hunden att koncentrera sig med en hög motivation utan stress måste vi också ställa krav på att den skall göra detta!
Om man då bara vågar kräva att hunden skall göra rätt, dvs om den tränger - gräla på den, brister den i koncentrationen - gräla på den och belöna endast rätt rätt utförande.
Om vi tar en hund som har ovanstående problem i fria följet, om man helt ärligt tar den i nackskinnet, lyfter den, släpper och sedan med förnyad energi glatt kommenderar fot och går, så kommer den hunden att gå, snyggt, fokuserat utan ovanstående brister. Den vill ju vara lydig och det med en hög motivation men utan stress!

Det är naturligt för en hund att visa kontakt och uppmärksamhet, men bara mot en chef! Så hur svårt kan det vara!?

Stay Safe!

Min nya beskyddare...

Xeon har senaste dagarna bråkat, attackerat mot allt som kommit i min närhet utom familjen, ylat så fort jag varit utom synhåll, sovit extremt nära eller med huvudet på mig och nu börjar jag se ett mönster, skovet har börjat feber, migrän smärtor med ökad ledvärk som följd. Han verkar känna av mig före jag själv inser vad som händer, han har tagit över Pascoes roll! Både på gott och ont, skulle jag vilja säga! Stay Safe!

Tillbaka på banan - Jag lever!

Jag lever, jag lever!!! :D

Har haft en härlig sommar då det gäller min sjukdom, vi har sprutat lederna med cortison och det funkar verkligen bra. Är relativt smärtfri under 3 månader efter ingreppen, man slipper hålla masken när knivarna sätter in! Nu är hösten här och det funkar inte så bra längre utan vi har återigen satt in cortison behandling i dagliga pillerhögen, annars är värden på inre organen helt ok och bromsmedicinerna för njurarna känns mer och mer avlägsna, jag lever jag leeveer -Py Bäckman får förmedla mina känslor just nu!

Tiden som gått har givetvis varit i hundarnas tecken en resa till tyskland för att hälsa på uppfödarna, vi har tagit ut hundarna på Svenska Schäfermästeraskapen mm. På jobbet rullar kurserna på nya spännande hundar kommer och visar upp sina människor, underbara möten som berikar min vardag och ger mig inspiration till nya problemlösningar!

Eleverna på den senaste Lydnadskursen, var enormt duktiga på 5 lektions tillfällen så förde de fram ordförståelsen på hundarna till lydnadsklass 1. Inte illa, önskar att jag var lika duktig!

Jag arbetar med att färdigställa Schäfermärket åt Svenska Schäferhundklubben och dess utbildningsplaner, har dessutom fått rasmontern på mässanoch dess innehåll på halsen samtidigt som årets sista Hundfostran går av stapeln. Samtidigt ¨så måste "Katten Xeon" få sin träning och man ska räcka till åt familjen och huset. Inte så konstigt att kroppen skriker, det är inte bara kylan som gör sig talande!

Ska bättra mig med bloggen, återkommer straxt med nya funderinga om intressanta ämnen!

Stay Safe Alla ute i etern!

Down under....

Lupusen griper tag i alla leder denna gång, värst är armbågar och händerna. Tyvär måste jag använda dessa när jag jobbar med hundarna. Tröttheten blev inte mer än att personalen skickade hem mig för vila, det resulterade i nästan 48 timmars ihållande sömn förutom några vakna stunder emellanåt.
Försöker hålla god min men min utmattning men jag ger efter så fort någon säger -"Nej, vila nu! och då är jag inte i form, de vet de som känner mig. Är lyckligt förunnad med bra personal på jobbet, en fröjd att kunna gå hem utan att undra hur det går!!

Försökte planera så att sprutningen av lederna skulle infalla till nästa långhelg men reumatologen har för mycket att göra att det får bli efterföljande vecka istället, denna gång ska jag fixa skjuts hem efter förra gångens misslyckande kunde jag knappt använda ena handen. Och nu ger vi oss på fler leder, tyvärr har ju inte sprutorna räckt så länge som jag önskat. Så det blir väl snart att sätta in cortisonet igen, med det kommer viktökningen och ödemet, som ger högt blodtryck igen...

Försökte träna sambons hund, vi planerar att jag ska tävla honom senare. Min assistent som jag kallar honom, Mr Utter. Men trots att han har problem med långtidsminnen och koncentrationsproblem så känner han av min hälsa, han blir försiktig, omtänksam och undrande.
Tänk vad viktigt det är med att ha rätt energier då vi tränar våra hundar, här försöker jag vara uppmuntrande och låtsas som om jag är som vanligt och blir genomskådad direkt.

Det ger mig ännu mer vatten på min kvarn när jag undervisar, som alltid talar om att befinna sig här och nu, samt att vara ärlig mot hunden. Det ska vara kul att träna hund annars kan det vara, med det menar jag inte att man inte ska vara bestämd mot hunden det är inte det som räknas. Utan vägen till målet med träningen skall vara det roliga och givetvis resultatet!!

Lite tankar om Lydnad:

Lydnad kommer av ledarskap, där belöningen är ledarens glädje (föraren) och då får vi en uthållighet i Lydnaden som dessutom blir bestående. Det är viktigt för hunden att vara en ledare till lags! Man får en hög aktivitet av hunden men på ett fokuserat sätt!

Om Lydnaden bara är motiverande för hunden där belöningen är godis, så får vi en kortsiktig uthållighet där motivationen för lydnaden minskar för att sedan upphöra när belöningen uteblir, beteendet är ju inte lönsamt längre! Man lägger en hög stress och får många gånger ett ostrukturerat beteende!

Men jag vet att det finns folk som är specialister på att lura hundar till osynliga belöningar för att få hunden att hålla ihop under ett helt program, men det är få hundar som klara det!

Stay Safe Alla!

Nu är terminens kurser slut & med det kommer skovet!

Har haft en underbar tid med många nya möten tyvärr har det kantats av Lupusen.
Återigen har jag kommit fram till att människan bakom hunden är den skyldiga för hunden beteenden. När människan blir konsekvent, ärlig, tydlig, initiativrik, säker och uppträder på ett svart/vitt sätt, faller hunden in i samarbete och blir den fulländade lojala mest älskade individ vi vill att den ska vara.

Min önskan är att människor innan hundköpen läser på mera om hundarna de tänker köpa, nya försäljningsargument är -"Den är perfekt för allergiker, -"Rasen fäller inte, -"Man behöver inte sköta om pälsen osv. Skojar uppfödarna!?
Folk kommer till mig med raser som kräver avancerad pälsvård, raser som fäller men måste borstas ur osv hur kan man lura en kund på det sättet!?
Eller som vi talat om på jobbet, personlighet vad står det för? Min slutsats är ju envisare och mindre samarbetsvillig hundrasen är desto mer personlig verkar man kalla den.
Och hur ser det då ut när hunden kommer hem till en nybliven hundägare? Jo, människorna vill ju klart ha en personlig hund, för vem vill ha en utan personlighet?

Det resulterar oftast med att djurägarna inte bemästrar hunden så småningom, tyvärr! Istället för att uppfödarna säger sanningen, rasen är inte avlad för samarbete och den är envis som synden!
Då kanske rätt människor köper hunden och lever lyckliga i alla sina dagar, nä istället fokuserar man på att sälja valpar för att senare inte besvara samtal eller på mail, för man förmodligen redan från början vet att detta inte kommer att bli bra, men det gav pengar iallafall! Tråkigt tycker åtminstone jag!

Nu har jag bestämt att ge efter för Lupusen, tillåta mig att bli sjuk, snart kommer avlösningen och jag kan sätta mig ned och ta hand om mig själv! Tröttheten är enorm, värken ihärdig, huvudvärk hela tiden och nu struntar jag i solskyddfaktorn orkar bara inte svettas under den!

Gråten av utmattning hänger ständigt på ena axeln, fick en bukett blommor hembudad av en vän häromdagen, började gråta av tanken på hennes omtanke, då kanske ni förstår hur urlakad jag är! Blommorna värmde mitt hjärta!

Hittade en info film på youtube om Lupus, för er som vill ta del av vad det är!!

Stay Safe Alla!

Understanding Lupus Part One

Understanding Lupus Part Two

Understanding Lupus Part Three

Arbeta Negativt & Positivt, ja det är frågan!?

Allt flyter på har mindre värk i lederna som är sprutade, nere på en 2-3 och det är skönt. Ska spruta flera men det får bli till semestern så man kan vila ordentligt.
Var varit ute med Xeon ( Katten) på BH-prov och vi blev godkända, så nu är det bara att träna vidare för nästa uppdrag!!
Har en Lydnadskurs för nybörjare just nu, det är riktigt roligt att jobba med positiv förstärkning och negativ bestraffning istället för som positiv bestraffning som det ofta blir när det är Hundfostran. Hängde ni med? =)

Vi reder ut begreppen lite...

Positiv Förstärkning: Innebär att någon form av belöning tillförs, vad beror på individen. Om beteendet ökar så är belöningen en förstärkning, dvs hunden räcker vacker tass, får en godis/klapp, då räcker den mera vacker tass!

Negativ Förstärkning: Innebär att ett obehag försvinner när hunden utför beteendet. Dvs hunden drar i kopplet, jag rycker tillbaka den, hunden slutar dra i kopplet, rycket uteblir, hunden drar inte mer i kopplet!

Positiv Bestraffning: Innebär att något obehagligt tillförs när hunden gör ett beteende, det gör att hunden minskar utförandet av beteendet, dvs hunden skäller, jag sprutar vatten på den, hunden slutar med beteendet!

Negativ Bestraffning: Innebär att belöningen uteblir när den utför ett beteende, dvs hunden får bollen när den kommer på hit, bollen uteblir, hunden slutar komma!

I stora hela drag ser det ut på detta sätt, vi talar även ofta om klassisk betingning (Pavlos hundar), det använder vi oss av när vi utför operant inlärning =), dvs vi lär hunden sitt, hunden kopplar ordet, till rätt beteende,  som ger belöning - vid ordet sitt associerar hunden det till belöning!

Rörigt, ja det är det väl men oavsett vilka fina ord folk slänger sig med är resultatet detsamma även om vi väljer olika sätt att använda det på. Det viktiga är att se till individen och vad individen ser som belöning eller obehag. Negativt behöver därför inte innebära obehag för hunden och positivt betyder inte heller alltid att det är kul för hunden!
Lägg in din egen hundträning i rätt fack innan du talar illa om någon annan, det kanske inte är någon skillnad på det ni gör!! Lycka till i ert arbete!


Stay Safe Alla!

Ska aldrig mera köpa en hund!!!!

Mår skit, är trött solen sliter sönder min hud, feber var och varannan minut, värken i lederna tryter på mitt humör - funderade på att slå ihjäl någon men konstaterade att nog värken är kvar ändå, grät lite istället. Känns som en evighet till ledighet, hinner inte vila upp mig på en vanlig helg, men snart så kan jag gå ned i arbetstid igen och förhoppningsvis må lite bättre. Mitt i denna röriga hälso process så har jag ett jobb som jag älskar samt ett suvuränt stöd av många nära och kära utan er alla skulle allt vara tyngre!!
Har slagits för "Lillen" Ricco under en längre tid nu och mitt hjärta blöder för honom. Att inte kunna underlätta livet för sin hund måste vara bland det värsta man kan utsätta sig för. Denna lilla genomsnälla hund som kämpar så i sin sjuklighet. Alla bud jag fått från veterinärer från urinvägsinfektion till bara 12 månader kvar att leva, med sorg har jag konstaterat att jag aldrig ska köpa hund igen för att slippa genomgå hjärtesorg igen. Idag kom de senaste provsvaren från veterinären och de visade att min "magkänsla" ändå haft rätt, den glädjen jag kände över att man hittat fel på honom var enorm, nu kan vi göra honom frisk!! Glädjen är så stor att jag redan funderat på och köpa en Beagle nästa gång.....

Stay Safe!

Ibland får jag en hjälpande hand, av en ärkeängel!

Ibland blir budskapen för många och svåra att hantera för mig, då kommer ljusets änglar till undsättning. En av de starkaste jag mött, har ett enormt ljus runt sig att det är svårt att se honom. Han bär en romarrustning av silver och sänder en kärleksfull energi i form av det starkaste ljuset jag upplevt. Han heter "Mikel" tror jag vi har aldrig blivit presenterade, när jag inte själv kan kalla på honom så hjälper min sambo till med det. Bara för att dra mig ur käftarna på de negativa budbärana som övermannar mig ibland, då kommer ljuset till undsättning i form av "Mikel"!

Ikväll blev jag påmind av att påminna er alla om våra vänner Ljusänglarna som finns för alla! Jag googlade på "Mikel" och fann en någorlunda passande bild på den bilden jag har av honom, tag vara på den om ni inte kan se honom själva.

Stanna upp en stund, slut ögonen och be vännerna av ljuset att bistå er, så känner eller ser ni ljuset omsluta er! Kanske det är någon av de andra änglarna som kommer till undsättning, Gabriel är nästa stora ljusängel!

Varje dag gör du medvetna eller omedvetna val, se till att du gör dem i ljusets anda! Du är mitt i livet!!!

Det var lite om mig, för att tydlig göra detta så har jag inte fått en religiös upplevelse, detta är mitt vardagsliv!!

Stay Safe Alla!

Katten var ute på tävling idag!

Har inte haft ork att skriva på ett tag nu, solen värmer men med det kommer allt annat. Tröttheten är lamslående och värken vill inte ge sig denna gång, men jag har väl stressat för mycket sista tiden och det betalar sig ju för oss med Lupus. I USA så går forskningen framåt i expressfart om man får tro alla rapporter så vem vet, mina efterföljare i sjukdomen kanske får det lättare!

Jag "råkade"anmäla mig och sambon till en Lydnadsklass 1 tävling för ett tag sedan, den gick av stapeln idag! Xeon har lite lättare problem med sitt humör och det visar sig i att han vaktar mot folk. Sanningsenligt så har jag inte tränat som vi borde utan har bara jobat med detaljer i momenten. Han har väldigt mycket jaktlust och det gör att han jagar hundar, så platsliggningen har vi jobbat hårt med "stanna kvar" och det funkar, men tiden har lett till att han bara fått ca 5 tillfällen att ligga utan lina, men det fick bära eller brista. Det värsta är inte att få en nolla i betyg utan om hunden stör någon annan.

Ända in i det sista så har jag jobbat med momentet "tandvisning" där domaren skall kunna titta på hundens tänder utan svårigheter. Phu, att få X att sitta fot när det kommer en person för nära har inte varit lätt. Har prövat allt som finns, avledning, belöning, straff, possitiv förväntan, lydnad mm. Om hunden beter sig fult så kan man bli avstängd, det vill man ju inte. Tänk vad alla skulle snacka då, där blev hon avstängd som arbetar med sådana hundar!! Pressen blev ganska stor, så mitt fokus har legat på det momentet sista tiden.

På tävlingen så lastade jag ur X ur släpet och insåg att han var för laddad, trots att han var förkyld. Han for ur med svansen mellan öronen och raggen rest morrandes åt folk som stod runt omkring. Jag drog mig snabbt upp en bit i skogskanten, väste åt honom -"Du får spö om du inte skärper dig!"

Han sket fullständigt i mina hot och jag insåg att det bara var att hålla tag i nackskinnet och masa sig genom publiken som bara står där med sina "guuuliga" hundar. Kom upp på plan och det blev lite mindre folk. Fick kontakt med honom efter jag hade "pussat" honom över nosryggen!

Vi gick fram till vår plats nr 3 för platsliggning, jag tror att jag morrade i ca fyra minuter åt honom innan alla var på plats. -"Koppla loss, lämna hundarna, sa tävlingsledaren! Vi travade iväg och jag inser att domaren hade ställt sig så att jag inte såg X, rättade till mig i sidled och blängde på honom. Han solade sig och åt lite snö, har ju ont i halsen ju! Såg bra ut tänkte jag, till han fick syn på en svart hög som låg längst ut, trodde han skulle dra på den i ett svagt ögonblick. Men istället fixerade han en villaägare 200m bort och gav honom en utskällning, liggandes!! Han var jätte duktig, det är nämligen svårt att köra bevakning liggande. Efter att världens längsta 2 minuter hade gått så fick vi återgå, när jag hade en meter kvar kom X mot mig, han hade ledsnat, vilket gav betyg 0.

Sedan stod vi kvar på våra platser och tandvisningen skulle ske, phu! Domaren var en storvuxen karl med en krycka, hur skulle detta gå! Vi fick ett drömläge domaren kom från hund till hund, vilket gjorde att han inte kom framifrån, jippie tänkte jag, det ökade våra chanser att det inte skulle bli något problem.
Jag morrade till X och gav det inlärda kommandot -"Titta!" vilket betyder att nu kommer det någon och tittar på dina tänder. Domaren gick en lov runt och kom in snett framifrån, precis utanför när-reviret så hälsar han och frågar vad hunden heter. Utan att släppa X med blicken svarar jag, men ser samtidigt att X slappnar av, han godkände domaren för att han uppträdde på ett sjysst sätt, trots haltandet och kryckan. Domaren kom fram och bara lyfte på X läppar, -"Fullt!" sa han till sekreteraren! Jag jublade inombords och hade svårt att kontrollera min glädje!

Då inser jag att vi borde ju ha tränat på resten av momenten också, men men! I väntan på vår tur, knöt jag upp X i skogen efter att jag insett att det inte är någon idé att stå och hålla honom, Han bara spänner sig och spanar medans jag tjatar bort min auktoritet, hämtade honom precis före min tur och vi matade av resten av momenten i ordning:
Linförighet:
Gick sådär, fick morra åt honom för att han skulle vara lite samarbetsvillig, han hade iallafall kul =8
Läggande u gång:
Återigen morra väsande fot och sedan gå, han la sig jättefort men avslutade segt och reste sig när jag kom tillbaka och avslutade med att hoppa upp och pussa mig på kinden innan han satte sig fot =5 möter och belastar föraren
Inkallande:
Kom som en idiot, sladdade in och hamnade med huvudet under min jacka, fick lyfta jackan för att se honom, kommenderade fot, han hoppar upp och pussar mig i ett smidigt språng samtidigt som han landar fot
=7 belastar föraren
Ställande u gång:
Stannar på en tia men, han har kul och bråttom så han möter mig = 6 möter föraren
Apportering:
Visar apporten, ger kommandot och han bara flyger upp, griper apporten och fortsätter i en omloppsbana runt Vällinby BHK, kommer in på inkallningen och lämnar av, skitglad och full av spring = 0 lämnar föraren
Hopp:
Ställer upp framför hindret, inser att det bara är fyra plankor högt, det kommer han aldrig att hoppa, utan bara skena igenom, ber om en högre höjd, lämna X och ställer upp framför, kommenderar hopp, han seglar över och landar snyggt framför mig men återigen huvudet under jackan, han krånglar ut huvudet själv, på kommandot fot så studsar han upp pussar min kind i en smidig rörelse och landar fot = 6,5 belastar föraren

Kan efter detta bara hålla med domaren -"En kul kille, som verkar ha roligt med mycket spring i benen!" Lydnad är kanske inte X gren, det är korta avstånd och kräver enorm koncentration, ingen action tycker han. Men om vi nu lyckas med en 10a på det momentet vi tränat, så kanske vi ska prova igen när vi har tränat!! Men jag är nöjd det är inte lätt att få en katt att göra allt detta!

För sambon!? Jo det gick jättebra, Utter vårt lilla problembarn, höll ihop hela programmet och slutade på fina poäng. Bra gick det även för våra träningskamrater som tävlade idag!

Stay safe!

MH speglar personligheten och arbetsförmågan hos våra hundar!

Lovade mig själv att börja våga säga nej, är snart klar med det sista projektet så snart det är överlämnat så ska jag våga!! Mår inte så bra just nu, värken är ihärdig och sitter i flera leder just nu. Sover inte som jag ska är klarvaken hela nätterna trots att jag är så trött, får nog sätta in sömnhjälp om det fortsätter. Det svåra är att vakna när jag ska till jobbet, lyckligtvis är tjejerna på jobbet starka och friska.

På jobbet så klurar vi lite på MH'ts betydelse för personligheten och arbetsförmågan hos hundarna. Vi har tagit fram MH beskrivning på alla schäfrar vi känner personligen och redan på beskrivningen så kan man utläsa vem hunden är. Det finns en doktorsavhandling på detta ämne, men då jag ville förklara detta för tjejerna på jobbet, så gjorde jag det på detta viset...

Egenskapsvärden är ett diagram på medelvärdena på de faktiska värdena på hundens beteenden under testen. Testerna utförs tyvärr inte exakt lika på alla prov och kan därför orsaka en hel del fel värden. Men om vi nu låtsas att alla hundarna fått en lika test, så kan vi se det så här:

1. Denna hund ligger nära schäferns medelvärden (den röda linjen) och har mera jaktintresse än medel och kan bli lite argare än de vanliga hundarna. Denna hund är relativt lättarbetad och det visar också diagrammet!
Om vi bortser från andra personliga faktorer som ADHD, Damp mm så har man förutsätningar att arbeta på ett lättsamt sätt med denna hund!

2.  Denna hund fyller inte i medelvärdena och blir då automatiskt inte som de andra att jobba med.
Här har vi en individ som inte är intresserad av speciellt mycket kan bero på att retningarna inte är så stora som det krävs för den här hunden. Den löser ganska mycket genom att bli förbannad också, skulle tro att detta inte är en hund för nybörjare, den är dessutom mindre nyfiken än andra, kanske för cool eller för rädd. Nu känner jag denna hund och vet att inte ens en jordbävning kan rubba denna hundens balans, alltså en svår hund att få och samarbeta!

3. Denna hund fyller medelvärdet dåligt, vi ser här en försiktig hund som inte vill ta på sig ansvar. Denna hund är lika svår som den tidigare, att få denna att engagera sig krävs en hel del, här räcker inte jaktstimulans utan eventuellt kan lek få hunden att engagera sig, men tryggast är om hunden får en bra ledare som kan vägleda den genom livet, att den är mindre nyfiken beror på större rädslor i detta fallet och eftersom jag känner denna hund kan jag uttala mig om detta. En mjuk liten hund som är svår att jobba med!



4. Här har vi en individ som är mycket mer än de andra hundarna somlöser mycket genom att bli arg, startar snabb i jaktbeteenden som dessutom liger ite över i socialiteten. En hund som lätt att hålla fart i dock är det svårt att komprimera ihop denna hund i lydnad, den är förmodligen ganska självständig då   den löser det mesta själv!

Det här var en snabblektion i hur man kan använda MH i personlighets beskrivningen, jag använder ofta detta i mina privatkonsultationer om det finns att tillgå, det ger mig övertageet då jag vill lösa hundens problem. Sen är diagrammet med de faktiska värdena ännu bättre men svårare för en som inteär insatt att förstå, Sverige är unikt genom att ha detta i sitt avelsprogram!! Man ser arvbarheten på en massa beteenden här som uppfödarna kan ha nytta av. Det här är vad vi leker med på mitt arbete!

Så visa mig ditt MH så säger jag dig vem du är!

Stay Safe Alla!

RIP Pascoe

Pascoe har fått somna in nu, han blev 11 år gammal!


Vi har haft våra duster Pascoe och jag, han ägde mig var hans motto. Han var valpen som blev sur över att ha snubblat i diket, sur ettrig såg han ut som om han kollade att ingen sett honom falla på näsan i snön. Vi gick igenom mycket försvarsmaktsutbildningen där han tyvärr bildade revir efter 3 minuter i basen, personalen fick mata in sig med köttbullar för att komma honom nära. Vi gick festival vakt där han blev förbannad på fyverkerierna som avslutade kvällen. Mentaltesten där polisen sa att han var en suvurän tjänstehund för kravallarbete.

Hans första träff i livet med öppet vatten började med att han försökte dricka upp allt för att komma ut till de andra hundarna som simmade på öppet vatten, sedan backade han långt upp på land för att ta sats, han sprang så fort tre månaders-benen bar och hoppade över vattenbrynet, för att bara landa i ännu mer vatten och djupare. Han sjönk som en gråsten och var borta en lång stund innan han kom upp som ett flöte, plaskade och hostade men började snabbt att simma efter de andra. Jag var tvungen att ropa in de vuxna hundarna för att få honom att vända i vattnet, han lärde sig aldrig att gå i vatten utan sprang alltid för att hoppa i med ett plask. Att simma runt som en utter var en favoritsysselsättning som han aldrig slutade med. Jag jobbade alltid med Pascoes humör, han visade tidigt i livet vad han tyckte om folk som hade attityd, han kunde även "gräla" på mig om jag varit borta för länge. Kom jag hem efter en borta varo så ställde han sig på mina axlar, morrade och visade tänder åt mig för att tala om att jag varit på rymmen enligt hans tycke.

Vi träffade en klok människa i södra hund sverige som sa att Pascoe måste gå i terapi, träna skydd!
Jag la alltid locket på, på hans aggressioner nu skulle han få blåsa ur sig och JA, han blev mer harmonisk till vardags och mycket lättare att styra. Men det kostade tre bitna figuranter innan vi träffade hans senaste husse.

Och efter skiljsmässan skulle ju pojkvännerna godkännas av Pascoe =), han var inte nådig heller! Man fick inte krama, sitta nära eller tala högt mot hans matte ej heller klappa eller krama honom om man var kille, det var tider det =)! Då kom han och ställde sig mellan och visade hela garnityren!

Men en skrämde han inte iväg och det är idag min kära sambo, visserligen så försökte Pasco alltid visa sig oberoende och för stolt för en kelstund, men var för oss som kände honom en stor gosig nallebjörn som visste vad han ville! Han var en god kamrat stolt som en tupp och en suvurän handledare för de unga hundarna i vår flock.

Han har följt mig varje dag i livet och då menar jag varje dag även på jobbet, vi hade en speciell relation som det inte går att sätta ord på. Man drillade inte Pascoe i lydnad, gjorde man det kunde man bli biten, man gjorde det på hans villkor. Om man inte hade imponerat på honom då kunde han acceptera att lyda en stund.

Han åt gärna katter, jagade gärna älg om han inte fick ett NEJ, däremot gick det aldrig att få stopp på honom då det kom vildsvin, två stycken unga svin fick erfara att hundar inte är att leka med. Denna stora beskyddare har jag haft förmånen att ha vid min sida i elva år, tomheten och saknaden är fruktansvärd stor. Saknaden av våra duster får mitt hjärta att brista, hans kloka mörka ögon som alltid sa åt mig, att han bara gjorde som jag sa för att vara diplomatisk. Var jag sjuk låg han i sängen (som han hatade) utsträckt vid min sida och vakade som en sfinx, han vek inte före jag blev bättre, då försvann han och låtsades att det aldrig hade hänt (att han legat i sängen nära och i timmar)!

Jag saknar hans lugna trygga andetag så mycket att jag går sönder, att ha någon som alltid finns där för mig oavsett vad jag gjorde så ägde han mig inte tvärtom. Han följde mig överallt om jag så skulle in på toaletten, då låg han där på mattan när jag borstade tänderna, med tårarna rinnande skriver jag dessa rader om en av de största hundarna jag mött i mitt liv och hoppas att han skolat in "kronprinsen! Utter att fylla hans lucka. Han har på ett fint sätt präglat Utter inför uppdraget att ta över, tyvärr kom detta lite tidigare än någon av oss hade hoppats på. De andra ynglingarna i huset har nog inte en chans att fylla dina energier!

Vila i frid, min stora nallebjörn det kommer alltid att vara ett stort hål i mitt hjärta efter dig!

Barn å hundar, hur tänker folk egentligen....?

Mår lite bättre just nu, ryggen börjar ge efter sakta men säker nu. Slipper krypa upp från golvet =), hellre lupus än diskbråck om jag får välja!

Har under många år arbetat med hundar som bitit barn och de har en gemensam nämnare och det är att oftast är det inte fel på hunden!
Visste ni att det bits ihjäl ca 100 barn  av hundar i västvärlden per år, senast var i Finland och i England!
En vanlig berättelse är då djurägaren tar kontakt med mig för att hunden börjat morra åt barnet. Vi träffas och jag utreder vad som kan vara bakgrunden till hundens beteende, inte ovanligt är att hunden är dominant och av en skarp, bytesmedveten ras med livligt temperament! Vid ett tillfälle så bad jag ägarna att inte låta hunden få tillgång till barnen efter att den nafsat en gång. -"En hund som bitit En gång biter alltid igen!", hävdar jag av erfarenhet!
Jag rådde dessa ägare till att förvara hunden utom räckhåll för barnen eftersom de inte ens rådde på den själva. Man lovade att sätta upp en barngrind till ena rummet och först då barnen somnat låta hunden ströva fritt.

Tiden gick och plötsligt ringer man och säger att nu är hunden avlivad!! -"Okey, säger jag, vad hände?
Jo, hunden bet av örat och slet hål i kinden på 5-åriga dottern. Men hur kom det sig då, kan jag inte låta bli att fråga? Jo, hunden hade varit snäll så länge så de lät hunden vara med familjen och så var olyckan framme!!!

Ja, jag vet inte om jag skulle förlåta mig själv om det varit mitt barn och VARFÖR förvarar man inte en sådan hund på sådant sätt som det krävs??? Om man nu måste behålla en sådan hund typ tjänstehund/jakthund så bör den inte få tillgång på barn!! I annat fall ge bort den eller skjut den, välj inte hunden framför barnen!!!

Jag får ett tiotal sådana här fall om året, lyckligtvis lyssnar de flesta av djurägarna och det blir inget mer än det första morret och nafset! Barnen slutar på fritids och får en hund att ta hand om istället, det finns väldigt få barn som klarar av att fostra och hantera en hund utan vuxnas sällskap. Visst barnen kan fixa och trixa med hunden med hjälp av godis eller boll. Då blir barnet en "lekkamrat" till hunden och när de blir osams så kanske det inte blir så allvarligt! Annars kan inte juvenila människor dominera en vuxen hund det står i hundarnas värld.

Vi ursäktar hundarnas aggressiva beteende alldeles för ofta, den är rädd, den har blivit slagen, den vill inte, den har ont, den har blivit misshandlad, den har blivit påhoppad osv.
Tyvärr är dessa orsaker många gånger rätt men lika många gånger beror det på att hunden är egensinnig och dominant. En hund som tjänar på att bete sig illa mot människorna runt sig, ett bortskämt monster, ska inte bli ursäktad. En hund av det förstnämnda blir alltid bättre med lite nej träning och trygghet, medan hunden av den andra typen alltid blir värre om du kräver saker av den.

Inget kul liv att leva med en sådan hund i 10 år! Är så trött på att djurägarna alltid hittar på ursäkter för hundens beteende, många gånger verkar folk ha lättare att fostra barnen att akta sig för hunden, än att få hunden att ge F-N i barnen, hur tänker man då?

Tyvärr finns det ingen bot på hundar som biter barn, de kommer alltid att vara olämpliga tillsammans med barn! Ingen hund är 100% säker med barn!

Om jag bodde i ett radhus och hade två halvblodshingstar gående på baksidan, skulle ni släppa ut Er 2-åring ensam till dem? Om jag hade två Arapapegojor gående där då? Eller om jag hade två Bengaliska tigrar då?
Brukar jag fråga på mina kurser. För vanliga människor blir svaret Nej!
 Men om jag hade två Rottweilers gående på gräsmattan skulle folk skicka ut sin 2-åring, det skedde i Englan och resulterade i att hundarna delade på barnet, vems var felet? I min värld är det inte hundarna det är fel på utan omdömet på föräldrarna eller djurägaren, vilket oftast är min kommentar då polisen rådfrågar mig vid incidenter på stan.

ALLA ÄLSKAR VI ÄNDÅ ULVEN VI HAR I SOFFAN!! =)

Stay Safe Alla!

Quick fix!!

Det har gått några dagar sedan jag tog mig tid att skriva på bloggen. Fick en svacka i hälsan under veckoslutet. Gick in i medvetslöshet fredag vid ca 18.30 tiden sov över hela helgen utan avbrott till söndag vid 19-tiden. Har svårläkta sår på flera ställen, de vill bara inte läka ut riktigt. Än så länge är det ingen infektion i dem, får hålla koll där. Måste gå till optikern och kolla ögonen någon dag också, dimsyn! Tydligen kan malaria medicinen orsaka ögonproblem, har ingen riktig koll på vad men har jag tur så är det bara åldersproblem vilket går att åtgärda!

Halsinfektionen ger sig inte och nu är det flera två och fyrbenta runt mig som rosslar. Veterinärerna säger att det inte kan smitta, men förklara då för mig varför jag alltid får halsinfektion när hundarna på jobbet får det? Och det är utan att jag pussar på dem!
För att gnälla lite till, så som plåster på en lång dvala i helgen så fick jag igång diskbråcken i ryggen, tur är väl det, då växlar smärtorna lite. Låsningen i ryggen tar liksom bort fokus på övriga leder i kroppen som mina förhatliga handleder och armbågar t ex.
Men paniken över att vara förlamad och inte kunna röra sig är stundtals så övermäktig att jag bli lite lätt hysterisk, eller att bara vara i en kroppsställning i flera timmar utan att kunna röra på sig är uttröttande. Så Lupusen framstår återigen som en vinnare!!! =) Hellre medvetslös och värk varje dag än förlamad av smärta i ryggen, tjo hej om man får välja!

I ren trötthet så rådde jag en hundägare till quick fix today, en hundägare ringde och bönade om hjälp, hunden ylar konstant vid alla ljud som hörs lite högre än samtalston. De har inte lyckats fullfölja tidigare råd utan erkände att de är för blödiga att stoppa det lilla monstret. -"Han ylar så fort babyn skriker, säger ägaren. -" Det går inte att få tyst på han, vi har provat allt!"

Helt fult använder jag min siande förmåga och säger, -" Såå det är bara då han inte gör som ni säger?
- "Jaa, svarar ägaren
-"Ok säger jag, då tycker jag att ni kan köpa ett "Antiskall" halsband att sätta på honom så kanske det kan få honom att bli tyst om inte ni kan!
-"Åh tror du det skulle funka, säger ägaren
-" Ja svarar jag, dessutom kanske det hjälper er när han skäller på andra hundar eller på människor ni möter också!
-" Ja å va bra det vore, svarar ägaren!
Som nog inte insåg att hon försagt sig om den övriga problematiken utöver att hunden tjuter hela tiden. När ska djurägarna lära sig att säga hela sanningen, det underlättar för oss problemutredare om vi får hela bilden. Nu kan man ju ändå plocka fram detta genom att vara en god lyssnare och ha en hel del erfarenhet att komma med. Detta fallet är inte det enda i sitt slag!

En annan ägare hade problem med att hunden inte kommer på inkallning. Ja det är väl inget ovanligt i sig.
Jag träffade ekipaget och vi samtalade lite för att sedan gå ut för att titta på hunden. Väl ute så stod vi och pratade lite runt om hundens vardag och vad den skulle användas till. Under tiden så stod hunden och ståndsskallade ouphörligen. Jag bad ägaren att se till att hunden skulle sitta ned och vara tyst, han fick hunden att sitta i 2 nanosek, varpå den sprang upp igen. Utan att ägaren noterade detta!
Jag bad honom återigen sätta hunden ned, ägaren blev sur och sa att det hade han ju gjort.
-"Ja, svarade jag men hunden skulle sitta kvar och inte fara runt. Ägaren blev tvärsur, för detta var ju inte vad han hade som problem, utan det var ju inkallningen.

Hunden stod fortfarande och ståndskallade ihärdigt på allt och alla, jag väntade fortfarande på att skulle sätta ned hunden. Ägaren mumlade något ohörbart om dyra pengar som inte löser problemen, varpå jag svarar helt sonika att lyder inte hunden i koppel så lyder den definitivt inte när den är lös och dessutom har älg framför sig på grannens mark! Den ägaren önskade han kunde lösa sitt problem med quick fix, tyvärr så kunde han inte det!
När denna ägare sansat sig och insett att man inte kunde skörda före man sått, så arbetade vi fram en riktigt fin jakthund som fick goda vitsord från alla jaktlagen i trakten

En annan hundägare som valde quick fix fick betala för det. Jag höll en apporteringskurs för Wachtelhundklubben, vi arbetade enligt planerna och det var tolv ekipage på kursen. Alla fungerade på "valp/lekapportering. När vi kom till fasen -"Håll fast! brakade det loss och hundarnas motvilja till samarbete visade sig. Jag löste problemet med ett quick fix for me, gick runt till alla hundarna och helt enkelt la in apporterna i munnen på dem och talade om för dem att de skulle hålla fast, helt lugnt utan bråk hela vägen ända till hund nr 12.
Där ägaren sa att hon löst problemet på eget sätt och med sitt quick fix, hon ville inte kräva av sin hund att den skulle hålla fast bytet. Ok, sa jag  du bestämmer över din hund, resultatet på det råder inte jag över.
Sista kurstillfället så la jag ut ett 600m släpspår med "viltkanin" (död givetvis) som varje hund lös skulle spåra ut och apportera in.
Alla löste uppgiften galant även om kaninen var tung för en del av hundarna Hur det gick då för tolvans quick fix? Jo, hon sände ut hunden som spårade galant, kom fram till viltet lyfte det och la sedan ned det igen , ägaren skrek apport - håll fast! =)
Vad händer då, jo hunden tittar upp och sätter sedan tänderna i godbiten och hinner äta upp halva kaninen innan ägaren hinner fram. Inget godkänt resultat där inte, vad bestod hennes quick fix av då?
Jo godis, hämta apporten får du en godis. Snäll och fin dressyrmetod som vi alla önskar skulle funka i alla väder, men vilken jakthund byter en fin vildkanin mot en frolic!?

Stay Safe Alla!

Xeon von Nimbus, som att jobba med en katt, lite klurit men det går!

Snöstorm klass 2 idag, inte så kul!

Lupus med trötthet och värk och jobba som hundförare, är ingen en hitt när snön viner om örenen! =(

Men det lättar lite när man ser glädje yttringarna en del hundar visar över snömängden som kommer från alla håll idag. Tänker gå i ide i helgen! Kram till er alla!

Hundmöten....

Möte på en skogsstig där "Grå" försöker äta upp "Brun"
som trots attacken bibehåller kontakt med sin människa

Hundmöten är ett vanligt problem jag stöter på när man konsulterar mig med sina problemhundar.
De beteenden som jag ofta får jobba med är att hunden blivit attackerad som valp, den har blivit sönderbiten av annan hund, den är en ouppfostrad könsmogen hund som vill dominera, en osäker hund som blir aggressiv, kampfrustration som visas i en form av aggression, ägaren har halkat omkull vid hundmöten, hunden visar omriktade beteenden (den biter föraren),  hunden är rädd och vågar inte möta andra hundar osv.

Alla dessa relationer människa och hund som inte fungerar är rätt deprimerande att se, det mest tråkiga är att människorna har svårt att få hjälp i utbildningssammanhang också. Aggressiva hundar får ofta gå i utkanten på kurserna och kommer inte in i gruppen på hela kursen. En av mina elever fick dessutom höra att om de sa -"Nej! till sin hund så blev de instruktörens ovän för livet, det handlade om en super dominant aggressiv softis hanne! Trodde inte mina öron men det var tydligen sant! Hundfostran handlar inte om vad folk vill höra och göra utan om vad man måste göra för att styra beteendet hos djuret Canis Familaris, tamhunden en predator!

Om man tar tag i sin hund ute på "stan" så får man ofta höra att man ska anmälas eller iallafall sluta med misshandeln av hunden. Då talar jag om att ta tag i hundens nackskinn eller korrigera beteendet med halsbandet! Hur ska man kunna leda in sin hund i rätt beteenden i dessa situationer om man inte får avbryta dem likt hundarna själva avbryter varandra!? Dessa hundars beteende är "far beyond" graden som går att avleda eller stoppa med boll, godis och klicker!

Många gånger kan jag råda ägaren till "att inte beställa den hund de får", jag menar att ofta förväntar vi oss att hunden kommer att bete sig på ett speciellt sätt ex attacker mot en mötande hund. Då inriktar vi oss på att ta ett stadigare grepp om kopplet, pulsen går upp och vi ser en mental bild på hur det kommer att gå, man går åt sidan...
Självklart är många traumatiska händelser jätte svåra att arbeta bort, men problemet hos den tidigare uppätna hunden ligger inte hos den, utan den har släppt och gått vidare på sin höjd är den rädd för platsen och den hunden som attackerade den. Däremot har vi ett större problem och det är människan bakom hunden, igen!! Ägaren är orolig att samma situation ska dyka upp igen.

Vi glömmer hundens sätt att se på detta, att Den inte förstår att det är Den som är orsaken till oron utan tror att det är det nalkandes objektet som skapar osäkerhet hos Dens människa. Resultatet blir allt för ofta att hunden vill skapa ett avstånd till objektet och då oftast med aggression. Så beställ inte oönskade beteenden!!! Som med hästen, tror du att den ska vägra vid hindret så gör den det!

Träna upp ledarskapet och lär hunden att lyda, så kommer den att köpa att du bestämmer hur ett hundmöte ser ut! Använd de redskap du behöver utan att bry dig om vad folk "tycker" alla hundar funkar inte på godis och bollar så är det! Vore det så hade vi inom snar framtid bara mjuka osäkra hundar i samhället, vilket slutar i nervositet och ångest beteenden. Många raser är redan på väg dit!

Träna hunden i att sitta ned vid hundmöten, på så sätt dresserar du den mötande hunden. När du neutraliserar egna hundens signaler får man den mötande hunden att dämpa sina till neutralt läge, det är t o m så kan man se den analkandes hunden vända kinden till. När din hund sedan lärt sig att analkandes hundar är "neutrala" så lugnar den så småningom ned sig. Du också!!

Be gärna förbipasserande hundar om att gå en gång till så får man extra träning, det är fler därute än folk tror som behöver samma träning. Lär inte hundarna att hälsa på varandra, de kan de ändå, lär dem att sitta aktivt och bara studera sin omgivning istället, det är svårare!

Ska väl själv träna mer på det sistnämnda med mina, är bara för lat för att gå bland mycket folk! Kanske skulle gå en kurs hos mig själv, en Hundfostran där får man träna möten i säkrad miljö -alla är kopplade!


Stay Safe


Hundmöten är något som tränas på kursen, där de lär sig sitta kvar
under möten med andra hundar!



Stolt förälder...

Helt orkeslös, sover och håller god min =)!

Jag har insett att jag inte sagt till mina barn tillräckligt ofta att jag är stolt över dem, men hoppas att de förstår att det gäller även om man inte säger det varje dag!
Dottern har ridit och tävlat i hoppning, dressyr och fälttävlan, vunnit ett par klubbmästerskap i det. Hon har gått  ut gymnasiet med toppbetyg, tränat och tävlat i landslaget i karate, gjort en stenhård militärtjänsgöring i JaktSäk som hundförare som första och enda tjej, efter detta skaffade hon sin första egna hund och nu är hon på väg med den mot SM nivå. En helt underbart ambitiös tjej, kanske för tuff mot sig själv ibland och med hennes tävlings-"spirit" kommer hon dit hon vill. Önskar henne lycka och välgång i livet!

Sonen har startat livet med självmordstankar över att vara döv, han fann hockeyn där han började hockeyskolan vid 5 års ålder, han tittade på NHL på tv och tog med sig det ut på isen där han snabbt blev lagets stjärna. Han kunde stå på en formplypha skiva ute i trädgården och skjuta slagskott, för att pricka ett mål där han satt upp markeringspunkter. Han stod ute i timmar på sommarkvällarna och tränade.
Han kunde vara på sitt lags istid för att stå kvar på isen och hänga på BJs träning och efter det även hänga med på A-lagets tid. Han blev snart upplånad till BJ och lite senare i ålder även upplånad till AJ och som 15 åring spelade han matcher med A-laget, där han låg efter med muskelmassan.
Han har sedan 15 års ålder spelat i landslaget för döva, varit i Vancouver, Finland, Tyskland på OS och VM i hockey. Nu spelar han lite mindre och spelar i div 3. Önskar även honom all lycka och välgång i livet!

Känner mig stolt över mina barn även utan deras prestationer, har ibland känt att man inte vågat fråga hur det gått på tävlingar för att inte lägga mer press på dem än de själva gjort och gör! Jag svor tidigt i deras liv att jag aldrig ska bli en "idrottsförälder", har sett dessa tjata, bråka, dirigera och vara besvikna på sina barn för att de inte uppfyller föräldrarnas mål!

Tror i min enfald att "mina" barn lyckats så bra med sina sporter för at jag som förälder har haft tillit för alla tränare där ute. Vill även passa på att ge dessa människor som sliter och lägger ned tid på "andras" barn en stor applåd. Utan sport och djur så hade vi nog ännu större "ungdomsproblem" på stan!

Var på hundutställning idag i ett underbart vårväder, vi var dock inomhus i ett ridhus! Vi ställde inte ut någon av våra hundar, men flera av våra vänner gjorde det. Många av hundarna var riktigt fina att se på andra var det sämre med men vi passade på att miljöträna Xeon och Ricco. Ricco är cool han bara går runt men har blivit lite morrig mot folk, så där får vi träna en massa. Xeon är helt hopplös, han stormar in på bakbenen och spinner runt sin egen axel av energi. Fick gå ett antal vändor fot med honom innan han lugnat ned sig lite, en klar ADHD hund som måste tränas!

Jag somnade på soffan när vi kom hem och sov till middagen och somnade igen för att vakna och vara hungrig och törstig igen, Sov en stund till, vaknade och tänkte dela med mig av mina tankar här. Lederna svullnar av väderväxlingarna, tur att man inte behöver en vigselring på fingrarna!

Stay Safe!

Lönsamma beteenden!



Titta hur fint jag flyttar på min människa! (bilden arrangerad)

 En riktig svacka på Lupusen nu, är hopplöst trött, kan sitta i bilen och kämpa för att hålla ögonen öppna, värken ligger på 7-8, huvudvärk, yrsel och halsinfektion, ja listan kan göras lång. Men på något sätt höjer man sig över detta och psyket vänjer sig vid tillståndet som kroppen tjatar om.

Xeon har lärt mig att ge honom vatten, då han står vid diskbänken och gruffar ett mamma ljud. Jag har i min tur lärt honom att han inte får vatten före han hämtar sin skål och ger mig den. Han ger skall vid altandörren när han vill ut och kissa, jag öppnade ett par gånger när han var liten så det lärde han sig.
Nu vill jag inte att han skäller så han tror att han ska få som han vill, då har han snabbt lärt om sig, att om han springer fram och hoppar runt mig så öppnar jag. Detta hoppande har förstärkts av pussande också, han stöter nosen på min kind så går det ännu fortare att få mig att öppna dörren.

Hela tiden förändrar hundarna sina beteenden för att nå det de tycker är mesta belöningen i stunden. Vi lär egentligen inte hundarna några nya beteenden, de kan göra det mesta redan när vi hämtar dem från valplådan. De kan sitta, ligga, vacker tass, rulla runt, skälla, spåra, komma på inkallning, följa o s v dock utförs detta endast på deras egen vilja. Det enda vi lär dem är att gå i koppel och hur ser det ut då?

Valpen vill inte sitta fast i halsen, den stretar och vägrar gå med, vad gör vi då jo vi stannar. Valpen vänjer sig med halsbandet och börjar gå raskt framåt när den får syn på något, vad gör vi då, jo vi följer efter. Valpen vill fram till en "poo-hög" och drar i kopplet och når målet, vi följer med. Valpen rusar fram för att hälsa på en människa som tycker den är söt, den drar sig fram i kopplet, vad gör vi då, jo vi följer och sedan får den klapp och kel av människan.

Det vi på det hela taget har gjort är att vi lärt hunden -Dra i kopplet så kommer du dit du vill! Det går så långt att man kan se på hundarna att när kopplet är på väg att sträckas så lutar nästan lägger sig ifrån koppel riktningen. Hunden lägger kraft på att vinna teräng åt det hållet den vill och det gör den för att vi lärt den! Vi missade att lyktstolpen, hundbajshögen, människan som klappade hunden och att vägra gå  var belöningar som föregicks av beteendet att dra i kopplet, då är det ju inte konstigt att det vanligaste problemet mina kursdeltagare har är att hundarna drar i kopplet!

Sen är det ju inte bara så enkelt, här kommer hundens olika drifter in och de spelar ju givetvis en stor roll, men det mesta av dragandet i koppel startade på vår egen inlärning av beteendet! Hunden ser hela tiden på vad som är lönsamt eller inte, så tänk på vad du belönar och vad är det som hunden ser som belöning!

Stay safe!

Upp som en sol, ned som en pannkaka!

Oooont!!!!!!
Idag är det lättare att säga i vilken led det inte värker och som är svullen! Ibland önskar jag att det vore Artros istället för Lupus, vilket skulle göra att lederna blev förtvinade men utan kronisk inflammation iallafall.

Sa till tjejerna på jobbet -"Jag ska inte göra någonting i helgen, bara vila!" Och vad händer jo en dal i hälsan, är medvetslös av trötthet, så fort jag sätter mig somnar jag, försöker hålla god min, men är glad över att min sambo ser igenom mig! Jag sa att jag inte fattar att han som jobbat natt är piggare än mig, då han klokt påtalade att han inte brottades med nio inflammationer samtidigt och förmodligen var piggare av den orsaken, älskar min gubbe för vad han måste stå ut med!

Han jobbar natt denna helg och det gör att jag kan vara medvetslös utan dåligt samvete, duschar, äter lite, somnar i soffan, äter lite, rastar djuren, somnar igen, äter lite, somnar i soffan igen, spelar citywille på FB, somnar igen och så håller det på. Lyckligtvis ligger hundarna lågt när jag har dessa skov, de är då helt plötligt tålmodiga och lugna. Nu ska jag lägga ned huvudet igen...

Stay Safe!

Mena det du säger!

Se mig, se mig!

Är inne i en period då sömnen bara inte vill infinna sig, är så fruktansvärt trött men det går inte att sova, en biverkning av medicinerna, får väl snart ta tabletter för det också ;)!

Många gånger på jobbet så räcker det med att bara titta på en hund för att få den att avbryta det den håller på med, rätt energi kan till och med få en hund att lägga sig på rygg i underkastelse. Jag menar då vad jag säger utan att säga något, om ni förstår vad jag menar!?

Många tycker att jag som jobbar med hundar och deras beteende problem borde kunna dressera hundar bättre! Sanningen är väl att jag har bättre förutsättningar än många andra men jag jobbar inte med dressyr utan med hundfostran, det är en stor skillnad! Jag lär hundar att uppföra sig väl mot sina människor och att de ska låta sig styras av sina människor.
Jag jobbar inte med hur fort en hund ska räcka vacker tass utan snarare med att hunden ska räcka fram tassen när jag vill titta på den, för kloklippning, trim eller sårvård och acceptera det utan bråk.
Det handlar om ömsesidig tillit och förtroende, mitt arbete är att använda mig av hundarnas eget språk och tolka det till hundägarna, för att sedan få dem att använda sig av hundarnas eget språk vid kommunikationen.
Det svåraste arbetsmomentet för mig generellt sett är att få ägarna att mena vad de säger. Efter en stressig dag på jobbet så kommer man hem till en pigg och utvilad hund som bara vill ha aktivitet, den hoppar, skäller, river i kläderna och bits, att då bara försöka tjata ut den till sitt eller tyst, samtidigt som man uttalar orden inser man att det här kommer inte att funka! Varför då säga något som inte får effekt?
Man snarare lär hunden att man vill knuffas och man skäller tillbaka, alltså beter man sig på samma sätt som hunden!
I hundens värld när ledaren för gruppen kommer innanför dörren blir det ett hänsynsfullt hälsande, där ynglingen kryper med lågt viftande svans, försöker slicka i ansiktet (se mig, se mig) och kanske gnyr den lite, medan den högre rangade som stiger innanför dörren går stelt med högt upplyftat huvud, kanske morrar lite och knappt ser åt den "lille"!
Så ser det ut när en dominant individ kommer hem, alltså totalt raka motsatsen till vad vi gör. Vi hälsar alltid på hunden före alla andra och vi går gärna ned knä och vill gulla med hunden, och då anser hunden oss som lekkamrat eller ännu värre som underordnad =)! Det ger hunden rätt att beté sig "illa" eller hur den själv vill!

Skulle man däremot låta det bli viktigt för människan att hunden inte hoppar vid hemkomsten och då säger sitt, brukar det inte bli några problem utan snarare ett toppen resultat.
En ägare hade stora problem att lära sin hund att stanna på kommando under gång på lydnadskursen, det var inget viktigt moment för denna ägare, han skulle ju inte tävla. Men hunden kunde stå som en stenstod vid alla övergångsställen även om ägaren befann sig på efterkälken. När jag frågade hur han hade lärt den det, så svarade ägaren att hans tidigare hund blivit överkörd och det ville han aldrig vara med om igen! Alltså blev det viktigt för ägaren att hunden verkligen inte fick gå över själv, då blev sdet så att han fick fram rätt känsla när han förklarade för hunden vad den får och inte. Det resulterade i resultat mycket snabbare än om han tjatat och varit oinspirerad i inlärningen.
Känslan av beslutsamhet mot hunden ger kontaktsökande beteende, att lära hunden gå med kontakt är ingen svår konst om man har rätt auktoritet, bilden visar naturlig kontakt gentemot den auktoritära känslan beslutsamhet. Och när hunden gör rätt belönar man bara med 100% rätt känsla!

Så menar man till 100% vad man säger till hunden så får man effekt och kontakt, det ger i sin tur kontroll över hunden som strävar efter att göra rätt!

Hunden är här och nu, var det du också så blir det mer ärligt!

Stay Safe!

Lupus som att slåss mot en drake!

Segt, kroppen värker, lederna skriker, huvudvärk, tröttheten är värst men proverna ser bra ut, så allt är okej!? Det är svårt att mentalt hålla allt på avstånd när tillståndet inte håller sig konstant! Annars är människan en fantastisk maskin som har försvar och lösningar på det mesta som händer i kroppen! Just nu ökar min kropp på adrenalinet så pass att smärtorna blir hanterbara =), det gör att man känner sig hög ibland, nästan fnittrig fast det kanske är tröttheten som gör sig gällande?

Att mentalt förneka sjukdomen gör mig starkare, jag är fortfarande i förnekelse fasen, där är jag trygg och slipper vara sjuk. Så fort jag bara tänker på att acceptera allt det så känns det som om man bryter ihop och jag är rädd att allt blir ännu sämre. Det känns som en svallvåg som kommer över mig och när jag besöker sjukhuset gör det inte saken bättre. Att se de som gett upp eller de som är mycket sjukare, får mig att vilja slåss ännu mer!
 En vän till mig har slagits med cancer länge nu och när vi samtalade häromdagen så insåg vi att man slutar att säga något till någon om sitt tillstånd till andra. För att man inte vill "klaga", "beklaga", "verka gnällig osv för att gemene man inte egentligen lyssnar på det man säger, när de faktiskt frågat hur man mår av artighet så vill de flesta inte veta mer än - "Tack bra, själv då? Då är det lättare att svara - "Jo, tack allt är ok! (
Sjukdomen är ju osynlig för det mesta)

Jag hade "Kalium läckage" och alla muskler påverkades av det, hade kramp, sendrag och träningsvärk, det värsta var att veta att hjärtat är en muskel och vi inte visste vad som kunde ske. Och då värdena återgick till normalt igen så var det en sådan otrolig lättnad att jag grät. Levde på det i flera dagar! Samma för min vän som inför julen fick veta att cancern hade minskat i omfång och att Vännen inte blev illa sjuk av behandlingen denna gång, vilket gör att det skulle funka med mera behandling och kanske få allt att bli ännu mindre, vilken lättnad och vilken nystart på det nya året! En sådan glädje man kan känna för små segrar mitt i matchen, det får en att orka mera! För slåss mot draken det ska iallafall vi göra!

Så vad är en kloklippning på en aggressiv hund? Bara ett "vägbump"!

Stay Safe!

Belöna, tålamod, tålamod ....!!

Xeon focuserar den flygande trasan

Helt slutkörd efter första 100% veckan på länge, startar dagen med "pillerhögen" och drar till jobbet. Det har funkat bra i inflammationerna trots temperatur skillnaderna under dygnet, svårt är att vakna på natten av smärta för att på morgonen upptäcka att lederna noterat temperatursänkningen före jag själv!!

Jobbar med Xeon nu, vi tränar stay in focus i rörelse. Han är en trevlig, aktiv hund som lär sig otroligt fort men bara på hans villkor. Timingen på belöningen är otroligt viktig på honom för att jag inte ska belöna fel beteende.

Fingertopskänslan är hårfin på att få in rätt tänk hos honom. Jag börjar med att ha godis, visar sedan honom hur jag vill att han ska exempelvis sitta -belönar och ser till att han verkligen VILL ha sitt godis. Ju högre motiverad han är på godiset ju fortare kan jag få honom att utföra det jag ville, att sitta! Sedan vill jag att han skall sitta själv för att få mig att ge honom godiset, vad jag menar är att om jag vill ha honom att sitta framför mig, så visar jag ett antal gånger men måste också ganska snabb sluta visa honom. Han måste börja tänka själv, att sätter jag mig framför henne får jag belöning. Jag vill att han ska försöka styra mig att belöna genom att göra rätt beteenden. Låter det virrigt?

Men ju mer kreativ han blir mot mig för att få sin belöning desto mer samarbetar han faktiskt. Så om jag har godis och säger ett nytt ord till honom önskar jag att han ska spela upp hela sin repetoar på inlärda beteenden han kan, då har jag skapat samarbete för godis. Men sen måste jag gå vidare och faktiskt vänta ut rätt beteende, ge ordet och vänta ut honom för att belöna vid exakt rätt ögonblick, där kommer jag in, mitt dåliga nästan obefintliga tålamod gör att jag ofta ger ett extra ord eller vägleder innan han har hunnit fram till rätt beteende.

Xeon har otroligt lätt för att lära, han la tassen på min dator EN gång då jag satt och åt en ostsmörgås vid soffbordet. Han fick en ostbit  för att jag tyckte att han var söt och tänkte inte på konsekvenserna av det. Efter det så har han "tryckt" till min dator hundratals gånger, likt en targetplatta! Vilket inte alltid är så lyckat, visst det är kreativitet men!
Han lärde sig att springa till diskbänken och säga -"moom! (mamma) så kom jag och gav honom vatten, det tog typ tre gånger. Inget jag lärt honom utan han lärde sig själv snabbt att skall inte ledde dit han ville utan att om han "mumlar" så händer det han vill!

Måste träna ligg med honom för det är tydligen svårt, tycker han! Att tålamodsträna liggteknik är inte min starka sida, så det fick bli sitt - ligg - sitt - stå - sitt - ligg - sitt - stå och vad händer, jo han kan det!! =) På något lustigt vis har han lärt sig fjärren på detta försök, men han kan inte att lägga sig snabbt under gång, hm.... fick fundera lite på vad det är som är skillnaden.

Min timing, mina dubbelkommandon, tonfall har gått igenom det mesta och kom på OST, jag hade ju snott en ostbit från husses macka och när jag bytte till köttbulle så sänktes hans kreativitet. Är det så att han fått osten att bli hans egna trigger på att "klura" själv när han var liten eller är det bara så att osten luktar bättre, trots att det är en billig Gouda utan lukt? 
Ja vad vet jag, jag brukar säga till mina elever - "Köp inte roligare bollar!" men nu så får jag gå och köpa mera Gouda ost! - "Not!, men tanken är lockande, med rätt motivation och belöning i rätt beteende, samt rätt inställning hos hunden leder det till snabba resultat! Ja, ja och en stor portion tålamod förstås, att vänta till det blir exakt rätt beteende att belöna för!

Så vänta... vänta... gör om... vänta... bättre... nej bättre... vänta... där RÄTT här får du osten!!!

Stay safe!

Våga säga -"Nej!



Jag sa "Nej!

 Det funkar bra just nu att jobba 100% har haft huvudvärk senaste dagarna och fått reda på att det hör ju till Lupus att man har. Blodtrycket har legat skyhögt förut men det har vi fått ordning på, också ett av symtomen men nu är det bara fin fint!
Dagarna kantas av trötthet men det är under kontroll, det är riktigt kul att gå tillbaka till hundarna igen. Jag har börjat våga säga nej till folk, ska lära mig att hellre komma tillbaka för att säga ok om jag kan, än att ställa upp mer än jag klarar. Att träffa alla dessa olika hundar ger lite mer utmaning i livet igen. Min fundering denna gång är på varför det går så bra att för mig att gå med 10-15 hundar i ett spann utan konflikter!?

Jag tror att det beror på att folk inte vågar vara auktoritära mot sina hundar. Man vågar inte sätta stop och säga Nej till dem, i tron att de ska sluta älska sina människor, eller?
De flesta av hundarna som kommer till oss har ingen uppfostran alls och vad jag definierar som ingen uppfostran är, dra och sliter i kopplet, biter vid pälsvård/kloklippning/hantering, hoppar på folk, skäller konstant mm. Och då hundarna plötsligt möter regler, tydlighet, beslutsamhet och ärlighet så blir de hörsamma och trygga, med det även dresserbara till undebara "spannhundar"!

Den beslutsamma energin jag använder då jag möter den anarkistiska hunden gör att de bara faller in i ledet och samarbetar. Och det behövs inte mycket beslutsamhet för att hunden skall foga sig eftersom den aldrig mött beslutsamhet tidigare. Ett -"Nej! som betyder "stopp, inget utrymme för diskussioner"!

Att säga stopp till sin hund betyder inget negativt för hunden, alla pratar om att man inte ska låta hunden uppleva negativa saker under inlärning! Men tänk då på vad det betyder för hunden att inte få godiset när den ändå försökte sätta sig fortare, är inte det negativt?
Vi måste göra skillnad på fostran och dressyr! Vid fostran krävs det tydlighet och klara besked i form av Nej/Bra precis som det ligger i deras natur att göra/få!

När vi arbetar med att få hunden att utföra beteenden som inte ligger inom ramen för vad som är naturligt för hunden arbetar vi med att motivera hunden in i rätt beteende. Då krävs det att vi är samarbetspartners och att hunden har lust för stunden att utföra det beteendet.

När det gäller socialiseringsfasen/fostran ställs det krav på åtlydnad genom ledarskap, där belöningen är ledarens samtycke d.v.s är ledaren nöjd med det beteendet som hunden visar så kommer ledaren belöna detta med neutralitet, lek eller närhet. Visar hunden fel beteende kommer hunden dra på sig auktoritetmarkeringar av ledaren.

Märk väl att träna hunden på att komma med godis, inte automatiskt gör hunden lydig att komma när den jagar vilt. Då räcker inte motivationen att bryta jakten för godis, men har du lärt in Nej så kan du få hunden att avbryta beteendet för att sträva efter att vilja göra rätt. Den vill automatiskt söka kontakt med "ledaren" som gjort auktoritetsmarkeringen Nej.Detta beteende är helt naturligt för hunden och dessutom gratis!
I hundarnas värld visar man kontakt och uppmärksamhet gentemot den som förtjänar deras uppmärksamhet och det sker utan mutor. Många gånger när jag är ute med djuren på jobbet så gör vi många "kiss-stopp" och när man då står och väntar på rastaren kan man blicka ned på hundarna runtom och möta deras underbara blickar av förväntan -"Se mig, se mig! Och de blir saliga av lycka när man då bara stryker dem lugnt med ett finger i pannan, det är gratis!

Klart att man blir sedd som en stor auktoritet av hundarna när man "styr" så stora grupper som vi gör på mitt jobb, men det vi använt oss av är bara Nej = avbryt det du håller på med! Bra = fortsätt med det du gör! Visst jag ger ofta godis till hundarna, många gånger för att de ska lära sig något och för att skapa motivation = lura in dem i ett beteende som belönas av godis. Men jag använder Nej då jag vill avbryta ett beteende och det ordet kan jag nyansera till att få "halvhalter" eller "tänkefterhalter" och "Jagavbryter" i hundens beteenden.

Ett Nej med rätt energi då felbeteendet påbörjas och när beteendet avbrutits efterföljs av ett Bra och även det i rätt energi ger aktivt beteende riktat mot dig som människa, hundarna vill ju göra rätt om man bara ställer lite krav! Ingen hund jävlas medvetet med oss, det är bara våra frustrationer och osäkerhet som skapar de vi inte önskar! Hundarna betygsätter inte sina människor!!! Don´t be a social-servent people to your dog, and they will "love" you more!!

Stay Safe!

Hundar som bits!

Har en hund bitit en gång biter den alltid en gång till, inga ursäkter till det utan det är alltid så!!

Det är regn ute idag vilket gör att mina inflammationer mår sådär, men men bara stoppa i sig den sedvanliga högen av IbuAlvPlaPreEnaSal och se glad ut. Det är det svåraste att vilja röja på stan, jogga en vända eller bara orka träna hundarna ett varv till men tröttheten tar överhanden. Man vill bara lägga sig ned och gråta, vet inte om det är i frustration om att aldrig få vara fräsch eller över att jag är för trött för att göra något till 100 %. Kanske ska gå någon form av mentalträning där man lär sig att segra över sig själv! Tur att hundarna finns där annars skulle jag nog ge upp! Ska pröva att börja jobba 100% nu, det ska bli kul!

Fick ett samtal från en hundägare som önskade hälp med hunden som börjat visa agg mot barnen. Det var en jakthund av rasen PBGV och en hanne. Vi träffades och jag bedömde att hundens regler brast lite här och lite där, så det styrde vi upp, vi kollade att hunden var frisk hos veterinären och fick grönt kort. Då träningen av PBGV fortsatte så ville jag att de separerade hunden från barnen, dvs att hunden fick bo i grovköket bakom en barngrind under tiden vi rett ut vad som gått snett. Under vårt samarbete kröp det fram att hunden redan bitit barnet ordentligt men utan köttskador, det var orsaken till att jag ville att man säkrade hundens tillgång på barn.

Tiden gick och jag fick ett samtal från ovanstående ägare om att hunden är avlivad efter att ha bitit barnet i ansiktet så att örat lossnat. På min fråga om hur hunden hade fått tillgång till barnet svarade ägaren -" Jo, men han hade ju varit så snäll en tid nu, att vi tyckte att han kunde få vara med oss i tv-rummet lite!"
Ja det är ju tråkigt att alltid få behöva säga -" Vad var det jag sa?"

En annan ägare ringde och berättade om att deras BS attackerat dem oprovocerat när den legat och sovit på mattan. Nu hade det dessutom tillkommit en familjemedlem av den tvåbenta varianten och hunden hade gjort en ny attack. Deras oro är ju givetvis befogad med ett sådant litet barn hemma. Vi arbetade med hunden och den genomgick dessutom en veterinärundersökning utan att man fann något.
Familjen satt på en picnicfilt och BS låg och sov i gräset vid sidan av, för att plötsligt gå till attack mot familjen. Jag tog hem denna hund i 14 dagar för att själv få se beteendet, BS var annars en lugn stabil och lydig hund. Under dessa veckor hos mig fann jag ingenting som kunde utlösa beteendet. Det enda jag "sensed" var att han hade "ont" i huvudet!
BS kom hem och det tog inte många dagar för han höll på att "äta" upp bebisen på köksgolvet, de åkte och avlivade honom på stört och efter obduktion så visade det sig att BS hade "vattenskalle". Tur i oturen så hann det inte hända något allvarligt denna gång!

Jag har arbetat med många hundar som bitit ihjäl andra hundar då det inte varit hundens fel! Utan endast olyckliga auktoritetsmarkeringar från en stor hund mot en liten. Vid upprepade tillfällen har polisen kontaktat mig efter anmälningar mot missförstådda hundar. Vid ett tillfälle så hade en "hundstackare" blivit parkerad i garderoben på krogen, och vartefter kvällen gick skulle fulla främmande människor fram och hälsa på hunden, varpå den genast försvarade sig genom ett rejält bett i ansiktet på människan. Återigen en hund på fel plats och inte lämpad för miljön, inte hundens fel utan ägarens inkompetens som satt hunden där!

Andra ringer för att de har hundar som blivit "uppätna" av andra hundar, en del så skadade att man använt hudtransplantioner för att kuna laga dem. Här vaknar en annan aggression hos den drabbade hunden och som i sin tur blir "farlig" för sin omgivning. I dessa fall är det en fördel för mig att ha tillgång till Hundcenteret, där vi kan låna hundar för att träna bort osäkerheten hos den drabbade.

Vad som än föranleder hunden till att ta till aggressioner så måste det till ledarskap och en fast hand för att ingen skall komma till skada! Dessa typer av problem verkar öka i samhället, varför vet jag inte. I samarbete med en journalist för många år sedan så konstaterade jag att det i västvärlden bits ihjäl över hundra barn om året! Och de som härjar är inte "kamphundar", utan bitskador på barn, sker från alla kategorier av hundar! Se hunden för vad den är, inte som du är!! Så kommer denna trenden att vända det är jag säker på!?
Ni skulle ju inte lämna ert 2 åriga barn att leka med mina 2 Bengaliska tigrar på bakgården, eller mina 2 Herford tjurar eller mina 2 Halvblods hingstar, men om jag hade 2 stora hundar gående på baksidan skulle ni väl glatt sätta ut er 2 åring?! Vad är problemet?

Stay Safe!