Sommaren en annan plåga!!!

Hej!
Nu är sommaren snart här, strots att det är varmare så känns det inte bättre i kroppen.Nu ska man akta sig för solen också, annar blir det stora sår i huden och ett skov, om inte så blir det stora svarta fläckar i ansiktet pga medicinerna och folk tror att man är skitig!
Utmanade SLEn ordentligt genom att börja träna på gym tre gånger i veckan, det gick sådär då det slutade med att jag gäspar ihjäl mig eller nästan svimmar och måste lägga mig på golvet.

 Med smärtor i lungorna och i hjärtat samt att det gör vansinnigt ont när jag sväljer maten speciellt hård mat, så har läkarna beslutat att ta in mig på sjukhus för en stor genomgång.
Lupusen har slagit sig på lungsäck, hjärtsäck och magmunsmuskeln vilket gör att jag givietvis får konsekvenser av det! Men men det bli säker snart bättre!

Gick ute på fälten en dag och hundarna sprang som galningar, svårt att fånga deras livsglädje med Iphonen, mitt hjärta Ricco visar ingenting av sina problem med armbågen och sin törst.

Han och Xeon "The Cat" leker outtröttligt utan att slåss. Vi har provat att söka vidare på Riccos törst men inte lyckats, nu har vi hittat hormonrubbning i regleringen an njurarna!!!???

Och hoppas att detta är rätt väg till ett mer normalt drickande av vatten!

Efter en dos höjning av dropparna så blev resultatet att han lämnade vatten kvar av sin normala vattenportion, jag blev så glad att jag grät mitt hjäta har plågats av att jag inte kunnat hjälpa honom. Men nu ser det ut som om vi fått en öppning, bildbeviset nedan är vatten som fortfarande fanns kvar efter en timme i hans hundgård!!! Hoppas vid gud att det löser sig, annars vet jag inte om jag orkar låta han leva med detta!?

Aggressivitet hos valpar och unghundar....

Mår ganska bra just nu är speedad på den höga cortisondosen och sover i snitt 3-4 timmar om dygnet, det funkar i tre dygn sedan stänger kroppen av och jag får en natts sömn för att vakna pigg igen. Våren är här och med det vaknar hundägarna igen, jag arbetade nyligen med en klient som hade fått en valp. Valpen var 6 veckor gammal när han tog hem honom och han hade farhågor om att hans nya familjemedlems bitande inte var normalt. Detta har fått mig att fundera lite på aggression hos valpar och unghundar!

Det är svårt att föreställa sig en 8 veckors valp ha "aggression problem", men tyvärr har några det. Det är de valparna och klienter jag oroar mig mest för.

Utan en tydlig och kraftig förändring i förhållandet till dessa valpar, som är hårdkodade för aggression och problem, kan det leda till omplacering, eller att bita någon mot avlivning.

Jag är säker på att jag kommer att få några bakslag för offentligt erkänna att små valpar kan ha "aggression" eftersom de flesta människor tror att "valpar är valpar och om du bara belönar dem rätt" så kommer du aldrig behöva att oroa dig för angrepp.

Men hur mycket jag än vill önska att denna filosofi är sann, så är det inte sanningen. Och det är inte rättvist mot ägarna att få hand om dessa valpar. Några valpar har en onormal mängd av aggression, ilska och en tendens till "bita" inte "nypa", men själva verket hugger på allvar!

Jag oroar mig och jag känner mig berörd för både valparna och deras förtvivlade och sorgsna ägare, som gör allt de kan för att stävja beteendet.

Det första man måste inse, är att dessa valpar inte är normala och att det finns massor av dem där ute! Även 8 veckors valpar som ger de hårdaste bett som möjligt på ägarna när de är arga eller vaktar ett objekt.

Valpar utforskar sin omgivning med sina tänder och de flesta valpar går igenom vanliga tugg stadier. Ett sätt att tugga är när valpar leker med varandra. Vissa valpar kan även oavsiktligt nafsa och bita deras ägares så att huden går sönder, nafsa och bita är oftast normalt och helt enkelt ett problem med impulskontroll att lära sig att anpassa munnens hårdhet!

I de flesta fall är nafsa en faktor i grov lek eller försöker den engagera sina ägare i en utmaning eftersom de är avbrutna  eller uttråkade. Nafsande  kan också uppstå som en produkt av jaktbeteende, vilket innebär saker som rör sig snabbt förbi dem (katten,  byxben) ådrar sig ett bett.

Många valpar från linjer av tjänstehundsinriktning, är kända för att hoppa upp och bita sina ägare i låret när de ser sina ägare springer eller går förbi och från denna typ av vallhund kan detta beteende vara helt normalt! Genetik är en kraftfull faktor!

Valparna jag arbetar med biter av flera skäl. Det första var att de är fruktansvärt aggressiva runt mat, över föremål och vid hantering. Valparna har även oprovocerat hoppat och bitit mot ansikten på stilla sittande barn! De biter med samma kraft och intensitet som en vuxen hund och det har alltid resulterat i kraftiga bitskador för ägarna, det är inte en normal aggression!

Dessa valpar använde ingen impulskontroll, och går från 0-100 på någon sekund.
Dessa hundar gillar inte att bli fysiskt manipulerade eller klappade på, om det inte är på deras villkor, och om reglerna bryts så resulterar det med ett öppna bitskador. Dessa bett är inga misstag utan avsiktligt bitande med vansinnesutbrott som följd för att få sin vilja igenom.

De flesta valpar lära sig eller föds med någon form av impulskontroll, lära sig att kontrollera sig själva och sina önskningar i viss liten utsträckning. Vanligen är tiken med och ger valparna en fin språkinlärning där valparna lär sig att avbryta och hantera sina impulser. Eftersom hon inte vill bli biten, så är inlärningen av att vara känslig för den andra individen ett måste. Hon passar också valparna från att hacka på varandra på ett överdrivet sätt. Hon sätter då stopp med en auktoritetsmarkering. Tiken lär valparna att underordna sig om förhållandena är normala!

En del av dessa typer av problem är att jag tror att de blir skilda från tiken för tidigt så valparna inte får språkinlärningen befäst, med det så vet valparna inte heller hur de ska respektera andra och underordna sig. Vi har fått fram antagonister med laddade vapen i munnen!

Det andra problemet tror jag är genetik. Jag vet att miljö är en stor del av resultaten på beteenden och att dåliga erfarenheter kan leda till dåligt beteende senare i livet. Men har jag sett hundar som nästan svultit ihjäl, som aldrig skulle tänka på att vakta runt maten. Jag har sett hundar som har blivit slagna och misshandlade som aldrig skulle tänka på att bita en människa.

Precis som inte alla misshandlade barn växer upp och bli sociopater och inte alla sociopater utsattes för övergrepp.

På frågan om var tiken var när dessa ägare hämtar sina hundar, svarar de inte ovanligt att…
-" Hon måste vara inlåst i ett annat rum eftersom hon inte gillade folk"

Detta är inte alltid sant att aggressiva raser får aggressiva valpar, precis som inte alla valpar till ledarhundar som har fötts upp för att vara sociala är sociala, men oddsen är större att sociala hundar får sociala valpar och aggressiva hundar får aggressiva valpar! Aggressiva hundar ska ALDRIG avlas vidare på!

Förhoppningsvis kommer någon att läsa detta innan de överväga att ta en valp från en aggressiv avels hund och att presumtiva köpare kommer att kräva att träffa minst en av föräldrarna till sina valpar! Detta kommer att hjälpa många människor från sorg och förtvivlan som kan uppstå.

De flesta av dessa valpar, kan om de hamnar i en miljö med konsekvent, tydlighet, strikt beteendeterapi, positiv förstärkning och socialisering utvecklas till fullt normala hundar. Det är ett mycket tungt arbete och man får aldrig falla ur sin roll som ledare, då faller hunden tillbaka in i beteendet.

De flesta av dessa valpar behöver en livstid av utbildning och direkt kontroll från sina ägare annars kan de kan börja glida tillbaka till sina gamla hjulspår och deras önskan att styra sin omgivning kan komma fram med besked.


Hur gör vi då? Vi leder inte in det i en fysisk disskussion, när hunden befinner sig i raget, aggressionsutbrottet för då blir vi skadade på alvar. Använd din hjärna för att slippa bli biten, du får inte bli rädd och backa, då har hunden fått den optimala vinsten på sitt beteende! I detta utbrott är det bättre att nonchalera för att slippa svara på hundens utmaning!

För vad händer när hunden på 50 kg och bestämmer sig för att slutligen attackera? Aggression väcker aggression även om du inte ser det så, kan fientliga känslor vakna när din hund fysiskt utmanar dig. Svara inte på utmaningen denna gång och ta det inte personligt, utan  vi tar det en annan gång!

Lydnad är ett måste redan från igår! Glöm inte bort att det forfarande är en valp men den måste följa regler och det omedelbart, börja att lära sig impulskontroll! Hunden måste bära ett koppel på, så hans ägare kan kontrollera honom, genom att korrigera i kopplet för att bringa den ur balans. Då får man effekt utan att ta i den aggressiva hunden!
När den inte längre får som den vill med hjälp av tänderna eller hot minskar beteendet eftersom det inte är lönsamt. Använd kopplet för att mota undan hunden i de situationer som hunden vill äga. Träna däremellan possitiv förstärkning runt mat och föremål! Om denna träning upphör kommer dessa hundar att utvecklas till potentiellt farliga hundar som vuxna!

När hunden lär sig att ta godis fint från ägarens händer, ska ägarna att börja lära valpen att hantera oönskad beröring genom att ge honom godis när han låter bli rörd och manipulerad. När valpen är klar för detta så är det bara att vända sig efter tikens beteenden, hur gör hon när hon vill besikta valpen? I lugn och med tydlig auktoritet visar hon valpen vad hon vill, vi får inte backa för aggressiva beteenden men ej heller bemöta dem med aggression!

Dessa valpar kan vara väldigt sociala, men ägarna måste fortsätta att hela tiden titta på sin valp efter tecken på ilska (vidgade pupiller, frysning och stirrade) och ägarna bör ge människor kex att ge hunden innan de kontaktar och interagerar med hunden.  Detta steg skulle inte rekommenderas för valpar som är rädda eller som inte vill vara social med andra människor!

Ju äldre valpen blir ska ägarna konsekventa med att få mer kontroll genom att göra grundläggande saker som lydnad ex sitta kvar och andra typer av impulskontroll utbildning.

Det är synd om dessa valpköpare, de har köpt en hund och fått ett monster som de dessutom ser som sitt ansvar och deras misslyckande. De ville ju bara ha en hund!

Här kommer några exempel på aggressions frågor som jag fått under mitt yrkesliv som hundtränare…

-  ”Jag har två 11 veckors hanvalpar, deras lek börjar oroa mig. Nu slåss de så att blodet rinner varje dag. Vad ska jag göra?


-  ”Jag har en valp som jag köpte när han var sex veckor, han togs från sin mamma när han var fyra veckor. Han biter hysteriskt och får utbrott på oss, det går inte att lämna honom ensam då får han panik och skriker, vad gör vi?

- ”Jag har en Springer tik på 6 månader och hon hugger oss allvarligt när vi försöker klappa henne, det går inte att borsta henne utan att hon attackerar oss, kan du hjälpa oss?

- ” Vi har en Jack russel på 13 mån som inte släpper in oss i sovrummet, när vi ska gå och lägga oss, han blir helt vansinnigt aggressiv. Det går dessutom inte att gå in i köket när han äter, då attackerar han oss ursinnigt. Hur gör vi?

- ”Jag har en Collie som är 9 månader, han är aggressiv och biter mig ursinnigt när jag borstar honom. Om jag säger åt honom så hugger han djupa hål i mig. När vi möter andra hundar så skäller han och bråkar, då kan han även vända mot mig och börja bita mig. Kan du hjälpa mig?

- " Vi fick en basset / beagle  mix när hon baravar  8 veckor gammal. Hon är idag 9 månader. Uppfödaren berättade aldrig för oss att hon hade visat vakt eller aggressiva beteenden, dessa som skulle ha varit del problem för oss eftersom vi har barn som är 2 och 4 år gamla. Och sedan började hon vakta ben, hon stjäl från barnen och vaktar sin matskål. Hon nöp båda barnen, och bet mig tillräckligt hårt för att sy ett par stygn, mer än en gång. Vi har kämpat för att behålla henne, men våra små barn kan vara i fara. Hur gör vi?

- ”Jag fick en 12 veckor gammal Spaniel som inte respekterade mig eller min 9-åriga Leonberger, han är aggressiv och går på Leonbergen som försöker svara mot. Men jag måste gå emellan. Då biter han mig istället. Det går inte att ta saker av honom för då bits han så illa att min man sagt att det får vara slut, jag är snart 70 år och orkar inte med en aggressiv hund. Uppfödaren vill inte köpa tillbaka hunden, kan du hjälpa mig?

- ”Vår Basset Griffon bet av örat på barnet, måste vi avliva hunden eller kan vi träna bort detta?

- ”Min dobermann är 15 månader och har bitit ihjäl en hund, han är aggressig mot hundar men inte mot oss. Kan man göra något?

- ”Jag har en Labbe som nu är 1 4 månader gammal. Han är mycket aggressiv och biter hårt när han leker. Han stjäl saker och går till en säker plats i ett hörn, där är han mycket aggressiv och angriper om jag vill få tag i saken. Han hoppar på alla besökare till huset och kan börja bita dem om de säger ifrån. Kan det här bli bättre om man kastrerar honom? Hur ska vi göra?

- ”Jag har en Chihuahua som är omöjlig han bits och är aggressiv hela tiden om man inte låter han vara. Om man vill klappa biter han, ska man borsta pälsen så är det omöjligt. Jag kan inte sätta på honom ett halsband utan att bli biten. Att klippa klorna slutar alltid med att jag blöder efter hårda bett, kan man träna bort detta?

- ” Vi har en Pinscher som är galen, han bits så fort man bara tittar på honom. Då kan han bli stel och plötsligt bara hoppa och bita oss i ansiktet. Vi har idag hockeyhandskar på oss när vi sköter om honom så vi inte gör illa oss. Vi har prövat att sätta på munkorg men han attackerar oss bara han får syn på den. Nu väntar vi barn och känner oss oroliga! Hur kan vi göra?

-”Vi har en Rottis som är 5 månader och den har aggression attacker mot oss, den bits utan förvarning och vaktar allt möjligt. Vi kan inte klappa den utan att riskera att bli bitna om hon inte vill bli klappad. Kan du hjälpa oss?

Vi har en Cockerpoo….
Vi har en blandras av Tzi och Pek….
Vi har en Dvärgpinscher…
Vi har en Pitbull….
Vi har en Amstaff…
Vi har en Schäfer….
Vi har en Schabrador….
Vi har en Bordercollie…
Vi har en Boxer…
Vi har en Lagotto…
Vi har en Bichon…

Ja listan kan göras lång på raser och aggressions problem, min erfarenhet säger att nästan alla av dessa hundar saknar språkinlärning från en bra tik, i sin tur så har man missat att förvalta den inlärningen, när man får hem valpen och på så sätt accepterar man att hunden är sin egen chef, med det så tillkommer rättigheterna att bestämma vad man vill!

Hundar kan bli farliga för miljön, vi ska inte acceptera det utan se till verkligheten, alla hundar går inte att rädda – avliva och köp en hund som passar dig bättre!!! :D

Be en sakkunnig om råd innan hundköpet, det finns en hund för alla, köp den som passar dig bäst!

Köp den dessutom från mer seriösa uppfödare än de som bara säljer valpar!

Här kommer vi inte framåt med bara godis utan dessa hundar måste vi arbeta med ett mer etologiskt perspektiv, tydlighet, konsekvent förhållningssätt, ärlighet mm så kan man lyckas med dessa hundar men de blir aldrig en ”säker” hund, har en hund bitit en gång, så gör den det alltid en gång till. Då får man ställa sig frågan om det är värt risken att någon blir skadad!?

Och är hunden värd risken, dvs är det en yrkesarbetande hund där behovet är så stort för att hunden är så bra? Då är det väl bara att förvara hunden på sådant sätt att den inte får tillgång till att visa aggression mot familjemedlemmarna!

Kräv inte mer av hundarna än ni klarar av själva, då blir det på ovanstående sätt, släpp stoltheten erkänn att det inte blev bra och köp en ”snällare” hund nästa gång, eller ta hand om en vuxen hund som redan är dokumenterat snäll och se till att ha mera kunskap på fötterna!

Stay Safe Alla!

Ljust...

Snart bara panelen kvar....

Sälja min assistent....

Efter att dagarna startar med en hög av AlvfortBrufPlaCortEnaSo, så startar kroppen sakta igång tröskverket. Ja just det min kära sambo startar sin dag med att ge mig en Fort & Brufen innan han går till jobbet, då hinner tabletterna verka lite innan Utter drar upp mig ur sängen. Utter som känner på sig redan tidigt på kvällen innan jag somnat, att jag är på väg att bli dålig.

Utter sätter sig och bara andas på mig, tittar stillsamt och utforskande på mig, sedan tvättar han armen ömt och försiktigt. Inte som han gör på husse, där diskar han av hela husse med intensiv tunga och tar även en smakbit ibland. Utan stilla försiktigt, då vet jag att det kommer att bli en hård natt med smärtor och lite sömn, tyvärr är det växlande väder och vind ute det underlättar ju inte precis.

Läkarna har ökat all medicin denna gång och det funkar riktigt bra, är pigg i huvudet men kroppen skriker gå i ide!

Vi var i Göteborg på MyDog show med Utter och det gick superbra, excellent, Cert, CACIB och BIM första dagen, andra dagen blev han 3e Bästa Hane utslagen av två av Sveriges finaste hundar! Så nu tycker t o m jag att utställning är roligt, på SKK så springeer inte folk runt ringen vilket gör att Utter inte går i jakt på alla bollar runomkring. Han visade sig väldigt bra båda dagarna, det var husse som visade honom och jag stod "hare på stället"!

Sambon fick erbjudandet att gå i rasparaden med Utter, på en marinblå matta med sin raka superröda färg gick Utter i strålkastar ljuset och glänste, det var mycket vackert att se, blev lite tårögd av stolthet över att se mina livskamrater på mattan!

Nyss fick jag ett mail om en Kines som är uppfödare och vill köpa Utter, nämn pris bara!!??

Smickrande, frestande ja men med många frågor...
Kommer de förstå min "kyckling"? Kyckling är ju speciell, vill de arbeta med honom, hur skulle det gå då för Kyckling, han är ju en mammagris skulle han klara av att visa upp machosida utan mig?

Men det är ju klart, frågar man Kyckling så fixar han allt, bara för brudarnas skull!!

Tydligen får man en hel del pengar för hunden, hunden får en egen skötare och de behandlas som kungar där borta. Men, men tääänk om de lessnar på kyckling och äter upp honom då?

Nä, mitt hjärta säger nej, det ska till MYCKET pengar om vi ska skiljas åt, även om han skulle få det bättre där borta, för sexets skull det är ju förbjudet med tikar här hemma!

Utter en liten kyckling, men ändå en självlärd asisstent hund är inte till salu!

Kram alla, var rädd om varandra!

Året går mot ett slut!

Har gått in i ett skov nu, tröttheten är förlamande och får mig att nästan somna vid bilkörning. Minnesluckorna kommer tätare och tätare, vågar inte parkera bilen utan sällskap längre om det finns mer är en parkering att välja på. Fullständiga blanka återblickar om jag funderar på vad jag gjorde för en stund sedan.
Väldigt frustrerande och skapar en viss panik inom mig, tur var finns det GPS som leder mig rätt. Ska kolla ögonen hos läkaren eftersom det verkar som medicinerna påverkar min regnbågshinna, förmodligen är det malariamedicinen som gör det. Och hur vi gör då vet jag inte?
Har varit på turné och hälsat på i Halmstad, där jag förlorade mig i sockersöta Goldenvalpar!

En jobbig tid för hundarna kommer straxt, kan bara ge några tips som kan underlätta för djuren. Ha tänt i alla rummen, var hemma med valpen och var som vanligt. Ha en radio på hög volym när det drar ihop sig, ge valpen ett ben att förlusta sig på så att den inte blir så lätt distraherad. Det är inte smällarna som är jobbigast utan "häxpiporna" alltså de med hög frekvens visslar iväg. Det stressar de flesta av hundarna!

Inför millenieskiftet väntades himlen explodera av fyrverkerier, så vi satt upp ett antal träningastillfällen för hundarna på jobbet. Alla gick att träna till en accepterad gräns men det de hade svårast för var de "visslande" smällarna! Låt inte hunden vara med, för oturen kan vara framme och den skadar sig eller blir rädd för all framtid!

När jag drev pensionatet så kom det ofta hundar in över nyår, för att ägarna orkade inte se sina super stressade hundar. Man skickade med lugnande medel och lämnade bort hunden helt enkelt.
Tyvärr är det lugnande medlet som oftast skrivs ut bara muskelavslappnande, vilket betyder att hunden har fortfarande panik men kan inte röra sig, tänkdig själv i den sitsen!!

Nu finns det ju fina lampballonger, typ Thailändska, man kan sända iväg istället för raketer, de lyser längre och är tystare. Finns i nästan alla välsorterade hundbutiker!!!

//Stay safe alla

Älskar min sambo! Det här stod på bordet när jag kom hem!

Frittfölj är lydnad inget annat....

Har puschat kroppens resurser hårt nu, "bara" en vecka kvar sedan kan "allt" få komma, och det gör det som en svallvåg och jag får ge mig. Med cortisonet så hålls smärtorna i shack och livet går vidare!

Har länge funderat på att skriva om detta med linförighet och frittfölj på våra tävlingshundar, så nu gör jag det!

Man lär in momenter genom att visa, stötta, locka, hetsa och motivera hunden till att gå vid vänster sida med bogen i höjd med knät och gärna med visad kontakt (titta upp på föraren) men det sistnämda går till överdrift. Vad står i reglerna!? Vad är visa kontakt!? Ja inte är det, att hunden nästan sittandes under gång tittar rakt upp i armhålan på föraren iallafall. Och inte är det att hunden går bakom heller!

Senaste trenden är den "sittande" varianten, personligen tycker jag det är ursnyggt, hästmänniskan i mig gör sig påmind, en blandning av piaff/passage/levade. Min Ricco har naturlig fallenhet att gå så, pga vinkelförhållanden och att aktivitetsnivån i honom gör att han kan gå så, kul tänkte jag och började träna honom så. På schäfer SM så fick en hundförare neddrag på betygen av domaren som ansåg att det inte var en naturlig gångart för hunden. Hundens framben kastas ut och släpps ned likt hästarna, samtidigt som hunden går hukandes/sittande med bakpartiet.
Man får fram ett otroligt snabbt sättande och momenten där hunden skall stanna, lägga sig och sätta sig under gång går snabbare. Varför då?, jo hunden går redan i en rak possition som gör att den inte behöver, efter att kommando stanna givits, svänga ut från förarens ben och finna balans för att sedan bli stående.
Ur hunden synvinkel. -Stanna! - sväng ut huvudet, sätt ned vänster framben, balansera med höger fram samt stanna.
Om hunden redan går rakt (tittar i armhålan), så blir det..
- Stanna! - sätt ned väster och bromsa höger framben mycket snabbare eller hur, har sedan hunden gångstilen passage/piaff så slår den snabbt ned fötterna till stoppet. Va fint, tänkte jag och började nöta med Ricco.

Träffade en bekant som tävlar på hög nivå som också tyckte det här var snyggt, till dess att han insåg den effekt det får på kroppen på hunden. Hans hund var ca 2 år och hade redan fått problem med rygg, knän, haser och ledbanden i frambenen!
Tanken hos mig gick tillbaka till en av mina gamla hundar, som faktiskt fick just ledbandsskador i frambenen vid 5 års ålder förvisso, när vi tränade så hade jag lindor på henne, precis som på hästarna just för att hon , slog ned frambenen då hon "paradade" likt en häst.

Det är ju inte bara under tävling som hundarna ska gå på detta viset utan även under all träning, så snacka om belastning på frambenen då de studsar fram på ett ben i taget!

Funderar även på att de flesta hundar i sitt fria följ, oftast går i en någon form att motiverad possition.
Vi ser en form av sågande possition, den är ofta snedställd, ett ojämnt avstånd till förarens ben, possitionen kan vara belastande på förarens ben, den är också ofta framskjuten så att vänster svängar blir svåra, den hoppar och belastar därför föraren, den är dessutom många gånger väldigt "tittig" på allt runtomkring. Listan på felbeteenden kan göras lång, då hunden är tränad att gå i possitionen på hög förväntan av jakt eller på tigga godis! Hundarna jobbar på en hög stressnivå, vilket ger en otalig massa felbeteenden eftersom impulskontrollen inte räcker till!

Det här fungerar utmärkt i inlärningsfasen, då vi visar, motiverar, stöttar och uppmuntrar hundarna till ett beteende, men för att få hunden att koncentrera sig med en hög motivation utan stress måste vi också ställa krav på att den skall göra detta!
Om man då bara vågar kräva att hunden skall göra rätt, dvs om den tränger - gräla på den, brister den i koncentrationen - gräla på den och belöna endast rätt rätt utförande.
Om vi tar en hund som har ovanstående problem i fria följet, om man helt ärligt tar den i nackskinnet, lyfter den, släpper och sedan med förnyad energi glatt kommenderar fot och går, så kommer den hunden att gå, snyggt, fokuserat utan ovanstående brister. Den vill ju vara lydig och det med en hög motivation men utan stress!

Det är naturligt för en hund att visa kontakt och uppmärksamhet, men bara mot en chef! Så hur svårt kan det vara!?

Stay Safe!

Min nya beskyddare...

Xeon har senaste dagarna bråkat, attackerat mot allt som kommit i min närhet utom familjen, ylat så fort jag varit utom synhåll, sovit extremt nära eller med huvudet på mig och nu börjar jag se ett mönster, skovet har börjat feber, migrän smärtor med ökad ledvärk som följd. Han verkar känna av mig före jag själv inser vad som händer, han har tagit över Pascoes roll! Både på gott och ont, skulle jag vilja säga! Stay Safe!

Tillbaka på banan - Jag lever!

Jag lever, jag lever!!! :D

Har haft en härlig sommar då det gäller min sjukdom, vi har sprutat lederna med cortison och det funkar verkligen bra. Är relativt smärtfri under 3 månader efter ingreppen, man slipper hålla masken när knivarna sätter in! Nu är hösten här och det funkar inte så bra längre utan vi har återigen satt in cortison behandling i dagliga pillerhögen, annars är värden på inre organen helt ok och bromsmedicinerna för njurarna känns mer och mer avlägsna, jag lever jag leeveer -Py Bäckman får förmedla mina känslor just nu!

Tiden som gått har givetvis varit i hundarnas tecken en resa till tyskland för att hälsa på uppfödarna, vi har tagit ut hundarna på Svenska Schäfermästeraskapen mm. På jobbet rullar kurserna på nya spännande hundar kommer och visar upp sina människor, underbara möten som berikar min vardag och ger mig inspiration till nya problemlösningar!

Eleverna på den senaste Lydnadskursen, var enormt duktiga på 5 lektions tillfällen så förde de fram ordförståelsen på hundarna till lydnadsklass 1. Inte illa, önskar att jag var lika duktig!

Jag arbetar med att färdigställa Schäfermärket åt Svenska Schäferhundklubben och dess utbildningsplaner, har dessutom fått rasmontern på mässanoch dess innehåll på halsen samtidigt som årets sista Hundfostran går av stapeln. Samtidigt ¨så måste "Katten Xeon" få sin träning och man ska räcka till åt familjen och huset. Inte så konstigt att kroppen skriker, det är inte bara kylan som gör sig talande!

Ska bättra mig med bloggen, återkommer straxt med nya funderinga om intressanta ämnen!

Stay Safe Alla ute i etern!

Down under....

Lupusen griper tag i alla leder denna gång, värst är armbågar och händerna. Tyvär måste jag använda dessa när jag jobbar med hundarna. Tröttheten blev inte mer än att personalen skickade hem mig för vila, det resulterade i nästan 48 timmars ihållande sömn förutom några vakna stunder emellanåt.
Försöker hålla god min men min utmattning men jag ger efter så fort någon säger -"Nej, vila nu! och då är jag inte i form, de vet de som känner mig. Är lyckligt förunnad med bra personal på jobbet, en fröjd att kunna gå hem utan att undra hur det går!!

Försökte planera så att sprutningen av lederna skulle infalla till nästa långhelg men reumatologen har för mycket att göra att det får bli efterföljande vecka istället, denna gång ska jag fixa skjuts hem efter förra gångens misslyckande kunde jag knappt använda ena handen. Och nu ger vi oss på fler leder, tyvärr har ju inte sprutorna räckt så länge som jag önskat. Så det blir väl snart att sätta in cortisonet igen, med det kommer viktökningen och ödemet, som ger högt blodtryck igen...

Försökte träna sambons hund, vi planerar att jag ska tävla honom senare. Min assistent som jag kallar honom, Mr Utter. Men trots att han har problem med långtidsminnen och koncentrationsproblem så känner han av min hälsa, han blir försiktig, omtänksam och undrande.
Tänk vad viktigt det är med att ha rätt energier då vi tränar våra hundar, här försöker jag vara uppmuntrande och låtsas som om jag är som vanligt och blir genomskådad direkt.

Det ger mig ännu mer vatten på min kvarn när jag undervisar, som alltid talar om att befinna sig här och nu, samt att vara ärlig mot hunden. Det ska vara kul att träna hund annars kan det vara, med det menar jag inte att man inte ska vara bestämd mot hunden det är inte det som räknas. Utan vägen till målet med träningen skall vara det roliga och givetvis resultatet!!

Lite tankar om Lydnad:

Lydnad kommer av ledarskap, där belöningen är ledarens glädje (föraren) och då får vi en uthållighet i Lydnaden som dessutom blir bestående. Det är viktigt för hunden att vara en ledare till lags! Man får en hög aktivitet av hunden men på ett fokuserat sätt!

Om Lydnaden bara är motiverande för hunden där belöningen är godis, så får vi en kortsiktig uthållighet där motivationen för lydnaden minskar för att sedan upphöra när belöningen uteblir, beteendet är ju inte lönsamt längre! Man lägger en hög stress och får många gånger ett ostrukturerat beteende!

Men jag vet att det finns folk som är specialister på att lura hundar till osynliga belöningar för att få hunden att hålla ihop under ett helt program, men det är få hundar som klara det!

Stay Safe Alla!

Nu är terminens kurser slut & med det kommer skovet!

Har haft en underbar tid med många nya möten tyvärr har det kantats av Lupusen.
Återigen har jag kommit fram till att människan bakom hunden är den skyldiga för hunden beteenden. När människan blir konsekvent, ärlig, tydlig, initiativrik, säker och uppträder på ett svart/vitt sätt, faller hunden in i samarbete och blir den fulländade lojala mest älskade individ vi vill att den ska vara.

Min önskan är att människor innan hundköpen läser på mera om hundarna de tänker köpa, nya försäljningsargument är -"Den är perfekt för allergiker, -"Rasen fäller inte, -"Man behöver inte sköta om pälsen osv. Skojar uppfödarna!?
Folk kommer till mig med raser som kräver avancerad pälsvård, raser som fäller men måste borstas ur osv hur kan man lura en kund på det sättet!?
Eller som vi talat om på jobbet, personlighet vad står det för? Min slutsats är ju envisare och mindre samarbetsvillig hundrasen är desto mer personlig verkar man kalla den.
Och hur ser det då ut när hunden kommer hem till en nybliven hundägare? Jo, människorna vill ju klart ha en personlig hund, för vem vill ha en utan personlighet?

Det resulterar oftast med att djurägarna inte bemästrar hunden så småningom, tyvärr! Istället för att uppfödarna säger sanningen, rasen är inte avlad för samarbete och den är envis som synden!
Då kanske rätt människor köper hunden och lever lyckliga i alla sina dagar, nä istället fokuserar man på att sälja valpar för att senare inte besvara samtal eller på mail, för man förmodligen redan från början vet att detta inte kommer att bli bra, men det gav pengar iallafall! Tråkigt tycker åtminstone jag!

Nu har jag bestämt att ge efter för Lupusen, tillåta mig att bli sjuk, snart kommer avlösningen och jag kan sätta mig ned och ta hand om mig själv! Tröttheten är enorm, värken ihärdig, huvudvärk hela tiden och nu struntar jag i solskyddfaktorn orkar bara inte svettas under den!

Gråten av utmattning hänger ständigt på ena axeln, fick en bukett blommor hembudad av en vän häromdagen, började gråta av tanken på hennes omtanke, då kanske ni förstår hur urlakad jag är! Blommorna värmde mitt hjärta!

Hittade en info film på youtube om Lupus, för er som vill ta del av vad det är!!

Stay Safe Alla!

Understanding Lupus Part One

Understanding Lupus Part Two

Understanding Lupus Part Three

Arbeta Negativt & Positivt, ja det är frågan!?

Allt flyter på har mindre värk i lederna som är sprutade, nere på en 2-3 och det är skönt. Ska spruta flera men det får bli till semestern så man kan vila ordentligt.
Var varit ute med Xeon ( Katten) på BH-prov och vi blev godkända, så nu är det bara att träna vidare för nästa uppdrag!!
Har en Lydnadskurs för nybörjare just nu, det är riktigt roligt att jobba med positiv förstärkning och negativ bestraffning istället för som positiv bestraffning som det ofta blir när det är Hundfostran. Hängde ni med? =)

Vi reder ut begreppen lite...

Positiv Förstärkning: Innebär att någon form av belöning tillförs, vad beror på individen. Om beteendet ökar så är belöningen en förstärkning, dvs hunden räcker vacker tass, får en godis/klapp, då räcker den mera vacker tass!

Negativ Förstärkning: Innebär att ett obehag försvinner när hunden utför beteendet. Dvs hunden drar i kopplet, jag rycker tillbaka den, hunden slutar dra i kopplet, rycket uteblir, hunden drar inte mer i kopplet!

Positiv Bestraffning: Innebär att något obehagligt tillförs när hunden gör ett beteende, det gör att hunden minskar utförandet av beteendet, dvs hunden skäller, jag sprutar vatten på den, hunden slutar med beteendet!

Negativ Bestraffning: Innebär att belöningen uteblir när den utför ett beteende, dvs hunden får bollen när den kommer på hit, bollen uteblir, hunden slutar komma!

I stora hela drag ser det ut på detta sätt, vi talar även ofta om klassisk betingning (Pavlos hundar), det använder vi oss av när vi utför operant inlärning =), dvs vi lär hunden sitt, hunden kopplar ordet, till rätt beteende,  som ger belöning - vid ordet sitt associerar hunden det till belöning!

Rörigt, ja det är det väl men oavsett vilka fina ord folk slänger sig med är resultatet detsamma även om vi väljer olika sätt att använda det på. Det viktiga är att se till individen och vad individen ser som belöning eller obehag. Negativt behöver därför inte innebära obehag för hunden och positivt betyder inte heller alltid att det är kul för hunden!
Lägg in din egen hundträning i rätt fack innan du talar illa om någon annan, det kanske inte är någon skillnad på det ni gör!! Lycka till i ert arbete!


Stay Safe Alla!

Ska aldrig mera köpa en hund!!!!

Mår skit, är trött solen sliter sönder min hud, feber var och varannan minut, värken i lederna tryter på mitt humör - funderade på att slå ihjäl någon men konstaterade att nog värken är kvar ändå, grät lite istället. Känns som en evighet till ledighet, hinner inte vila upp mig på en vanlig helg, men snart så kan jag gå ned i arbetstid igen och förhoppningsvis må lite bättre. Mitt i denna röriga hälso process så har jag ett jobb som jag älskar samt ett suvuränt stöd av många nära och kära utan er alla skulle allt vara tyngre!!
Har slagits för "Lillen" Ricco under en längre tid nu och mitt hjärta blöder för honom. Att inte kunna underlätta livet för sin hund måste vara bland det värsta man kan utsätta sig för. Denna lilla genomsnälla hund som kämpar så i sin sjuklighet. Alla bud jag fått från veterinärer från urinvägsinfektion till bara 12 månader kvar att leva, med sorg har jag konstaterat att jag aldrig ska köpa hund igen för att slippa genomgå hjärtesorg igen. Idag kom de senaste provsvaren från veterinären och de visade att min "magkänsla" ändå haft rätt, den glädjen jag kände över att man hittat fel på honom var enorm, nu kan vi göra honom frisk!! Glädjen är så stor att jag redan funderat på och köpa en Beagle nästa gång.....

Stay Safe!

Ibland får jag en hjälpande hand, av en ärkeängel!

Ibland blir budskapen för många och svåra att hantera för mig, då kommer ljusets änglar till undsättning. En av de starkaste jag mött, har ett enormt ljus runt sig att det är svårt att se honom. Han bär en romarrustning av silver och sänder en kärleksfull energi i form av det starkaste ljuset jag upplevt. Han heter "Mikel" tror jag vi har aldrig blivit presenterade, när jag inte själv kan kalla på honom så hjälper min sambo till med det. Bara för att dra mig ur käftarna på de negativa budbärana som övermannar mig ibland, då kommer ljuset till undsättning i form av "Mikel"!

Ikväll blev jag påmind av att påminna er alla om våra vänner Ljusänglarna som finns för alla! Jag googlade på "Mikel" och fann en någorlunda passande bild på den bilden jag har av honom, tag vara på den om ni inte kan se honom själva.

Stanna upp en stund, slut ögonen och be vännerna av ljuset att bistå er, så känner eller ser ni ljuset omsluta er! Kanske det är någon av de andra änglarna som kommer till undsättning, Gabriel är nästa stora ljusängel!

Varje dag gör du medvetna eller omedvetna val, se till att du gör dem i ljusets anda! Du är mitt i livet!!!

Det var lite om mig, för att tydlig göra detta så har jag inte fått en religiös upplevelse, detta är mitt vardagsliv!!

Stay Safe Alla!

Katten var ute på tävling idag!

Har inte haft ork att skriva på ett tag nu, solen värmer men med det kommer allt annat. Tröttheten är lamslående och värken vill inte ge sig denna gång, men jag har väl stressat för mycket sista tiden och det betalar sig ju för oss med Lupus. I USA så går forskningen framåt i expressfart om man får tro alla rapporter så vem vet, mina efterföljare i sjukdomen kanske får det lättare!

Jag "råkade"anmäla mig och sambon till en Lydnadsklass 1 tävling för ett tag sedan, den gick av stapeln idag! Xeon har lite lättare problem med sitt humör och det visar sig i att han vaktar mot folk. Sanningsenligt så har jag inte tränat som vi borde utan har bara jobat med detaljer i momenten. Han har väldigt mycket jaktlust och det gör att han jagar hundar, så platsliggningen har vi jobbat hårt med "stanna kvar" och det funkar, men tiden har lett till att han bara fått ca 5 tillfällen att ligga utan lina, men det fick bära eller brista. Det värsta är inte att få en nolla i betyg utan om hunden stör någon annan.

Ända in i det sista så har jag jobbat med momentet "tandvisning" där domaren skall kunna titta på hundens tänder utan svårigheter. Phu, att få X att sitta fot när det kommer en person för nära har inte varit lätt. Har prövat allt som finns, avledning, belöning, straff, possitiv förväntan, lydnad mm. Om hunden beter sig fult så kan man bli avstängd, det vill man ju inte. Tänk vad alla skulle snacka då, där blev hon avstängd som arbetar med sådana hundar!! Pressen blev ganska stor, så mitt fokus har legat på det momentet sista tiden.

På tävlingen så lastade jag ur X ur släpet och insåg att han var för laddad, trots att han var förkyld. Han for ur med svansen mellan öronen och raggen rest morrandes åt folk som stod runt omkring. Jag drog mig snabbt upp en bit i skogskanten, väste åt honom -"Du får spö om du inte skärper dig!"

Han sket fullständigt i mina hot och jag insåg att det bara var att hålla tag i nackskinnet och masa sig genom publiken som bara står där med sina "guuuliga" hundar. Kom upp på plan och det blev lite mindre folk. Fick kontakt med honom efter jag hade "pussat" honom över nosryggen!

Vi gick fram till vår plats nr 3 för platsliggning, jag tror att jag morrade i ca fyra minuter åt honom innan alla var på plats. -"Koppla loss, lämna hundarna, sa tävlingsledaren! Vi travade iväg och jag inser att domaren hade ställt sig så att jag inte såg X, rättade till mig i sidled och blängde på honom. Han solade sig och åt lite snö, har ju ont i halsen ju! Såg bra ut tänkte jag, till han fick syn på en svart hög som låg längst ut, trodde han skulle dra på den i ett svagt ögonblick. Men istället fixerade han en villaägare 200m bort och gav honom en utskällning, liggandes!! Han var jätte duktig, det är nämligen svårt att köra bevakning liggande. Efter att världens längsta 2 minuter hade gått så fick vi återgå, när jag hade en meter kvar kom X mot mig, han hade ledsnat, vilket gav betyg 0.

Sedan stod vi kvar på våra platser och tandvisningen skulle ske, phu! Domaren var en storvuxen karl med en krycka, hur skulle detta gå! Vi fick ett drömläge domaren kom från hund till hund, vilket gjorde att han inte kom framifrån, jippie tänkte jag, det ökade våra chanser att det inte skulle bli något problem.
Jag morrade till X och gav det inlärda kommandot -"Titta!" vilket betyder att nu kommer det någon och tittar på dina tänder. Domaren gick en lov runt och kom in snett framifrån, precis utanför när-reviret så hälsar han och frågar vad hunden heter. Utan att släppa X med blicken svarar jag, men ser samtidigt att X slappnar av, han godkände domaren för att han uppträdde på ett sjysst sätt, trots haltandet och kryckan. Domaren kom fram och bara lyfte på X läppar, -"Fullt!" sa han till sekreteraren! Jag jublade inombords och hade svårt att kontrollera min glädje!

Då inser jag att vi borde ju ha tränat på resten av momenten också, men men! I väntan på vår tur, knöt jag upp X i skogen efter att jag insett att det inte är någon idé att stå och hålla honom, Han bara spänner sig och spanar medans jag tjatar bort min auktoritet, hämtade honom precis före min tur och vi matade av resten av momenten i ordning:
Linförighet:
Gick sådär, fick morra åt honom för att han skulle vara lite samarbetsvillig, han hade iallafall kul =8
Läggande u gång:
Återigen morra väsande fot och sedan gå, han la sig jättefort men avslutade segt och reste sig när jag kom tillbaka och avslutade med att hoppa upp och pussa mig på kinden innan han satte sig fot =5 möter och belastar föraren
Inkallande:
Kom som en idiot, sladdade in och hamnade med huvudet under min jacka, fick lyfta jackan för att se honom, kommenderade fot, han hoppar upp och pussar mig i ett smidigt språng samtidigt som han landar fot
=7 belastar föraren
Ställande u gång:
Stannar på en tia men, han har kul och bråttom så han möter mig = 6 möter föraren
Apportering:
Visar apporten, ger kommandot och han bara flyger upp, griper apporten och fortsätter i en omloppsbana runt Vällinby BHK, kommer in på inkallningen och lämnar av, skitglad och full av spring = 0 lämnar föraren
Hopp:
Ställer upp framför hindret, inser att det bara är fyra plankor högt, det kommer han aldrig att hoppa, utan bara skena igenom, ber om en högre höjd, lämna X och ställer upp framför, kommenderar hopp, han seglar över och landar snyggt framför mig men återigen huvudet under jackan, han krånglar ut huvudet själv, på kommandot fot så studsar han upp pussar min kind i en smidig rörelse och landar fot = 6,5 belastar föraren

Kan efter detta bara hålla med domaren -"En kul kille, som verkar ha roligt med mycket spring i benen!" Lydnad är kanske inte X gren, det är korta avstånd och kräver enorm koncentration, ingen action tycker han. Men om vi nu lyckas med en 10a på det momentet vi tränat, så kanske vi ska prova igen när vi har tränat!! Men jag är nöjd det är inte lätt att få en katt att göra allt detta!

För sambon!? Jo det gick jättebra, Utter vårt lilla problembarn, höll ihop hela programmet och slutade på fina poäng. Bra gick det även för våra träningskamrater som tävlade idag!

Stay safe!

MH speglar personligheten och arbetsförmågan hos våra hundar!

Lovade mig själv att börja våga säga nej, är snart klar med det sista projektet så snart det är överlämnat så ska jag våga!! Mår inte så bra just nu, värken är ihärdig och sitter i flera leder just nu. Sover inte som jag ska är klarvaken hela nätterna trots att jag är så trött, får nog sätta in sömnhjälp om det fortsätter. Det svåra är att vakna när jag ska till jobbet, lyckligtvis är tjejerna på jobbet starka och friska.

På jobbet så klurar vi lite på MH'ts betydelse för personligheten och arbetsförmågan hos hundarna. Vi har tagit fram MH beskrivning på alla schäfrar vi känner personligen och redan på beskrivningen så kan man utläsa vem hunden är. Det finns en doktorsavhandling på detta ämne, men då jag ville förklara detta för tjejerna på jobbet, så gjorde jag det på detta viset...

Egenskapsvärden är ett diagram på medelvärdena på de faktiska värdena på hundens beteenden under testen. Testerna utförs tyvärr inte exakt lika på alla prov och kan därför orsaka en hel del fel värden. Men om vi nu låtsas att alla hundarna fått en lika test, så kan vi se det så här:

1. Denna hund ligger nära schäferns medelvärden (den röda linjen) och har mera jaktintresse än medel och kan bli lite argare än de vanliga hundarna. Denna hund är relativt lättarbetad och det visar också diagrammet!
Om vi bortser från andra personliga faktorer som ADHD, Damp mm så har man förutsätningar att arbeta på ett lättsamt sätt med denna hund!

2.  Denna hund fyller inte i medelvärdena och blir då automatiskt inte som de andra att jobba med.
Här har vi en individ som inte är intresserad av speciellt mycket kan bero på att retningarna inte är så stora som det krävs för den här hunden. Den löser ganska mycket genom att bli förbannad också, skulle tro att detta inte är en hund för nybörjare, den är dessutom mindre nyfiken än andra, kanske för cool eller för rädd. Nu känner jag denna hund och vet att inte ens en jordbävning kan rubba denna hundens balans, alltså en svår hund att få och samarbeta!

3. Denna hund fyller medelvärdet dåligt, vi ser här en försiktig hund som inte vill ta på sig ansvar. Denna hund är lika svår som den tidigare, att få denna att engagera sig krävs en hel del, här räcker inte jaktstimulans utan eventuellt kan lek få hunden att engagera sig, men tryggast är om hunden får en bra ledare som kan vägleda den genom livet, att den är mindre nyfiken beror på större rädslor i detta fallet och eftersom jag känner denna hund kan jag uttala mig om detta. En mjuk liten hund som är svår att jobba med!



4. Här har vi en individ som är mycket mer än de andra hundarna somlöser mycket genom att bli arg, startar snabb i jaktbeteenden som dessutom liger ite över i socialiteten. En hund som lätt att hålla fart i dock är det svårt att komprimera ihop denna hund i lydnad, den är förmodligen ganska självständig då   den löser det mesta själv!

Det här var en snabblektion i hur man kan använda MH i personlighets beskrivningen, jag använder ofta detta i mina privatkonsultationer om det finns att tillgå, det ger mig övertageet då jag vill lösa hundens problem. Sen är diagrammet med de faktiska värdena ännu bättre men svårare för en som inteär insatt att förstå, Sverige är unikt genom att ha detta i sitt avelsprogram!! Man ser arvbarheten på en massa beteenden här som uppfödarna kan ha nytta av. Det här är vad vi leker med på mitt arbete!

Så visa mig ditt MH så säger jag dig vem du är!

Stay Safe Alla!

RIP Pascoe

Pascoe har fått somna in nu, han blev 11 år gammal!


Vi har haft våra duster Pascoe och jag, han ägde mig var hans motto. Han var valpen som blev sur över att ha snubblat i diket, sur ettrig såg han ut som om han kollade att ingen sett honom falla på näsan i snön. Vi gick igenom mycket försvarsmaktsutbildningen där han tyvärr bildade revir efter 3 minuter i basen, personalen fick mata in sig med köttbullar för att komma honom nära. Vi gick festival vakt där han blev förbannad på fyverkerierna som avslutade kvällen. Mentaltesten där polisen sa att han var en suvurän tjänstehund för kravallarbete.

Hans första träff i livet med öppet vatten började med att han försökte dricka upp allt för att komma ut till de andra hundarna som simmade på öppet vatten, sedan backade han långt upp på land för att ta sats, han sprang så fort tre månaders-benen bar och hoppade över vattenbrynet, för att bara landa i ännu mer vatten och djupare. Han sjönk som en gråsten och var borta en lång stund innan han kom upp som ett flöte, plaskade och hostade men började snabbt att simma efter de andra. Jag var tvungen att ropa in de vuxna hundarna för att få honom att vända i vattnet, han lärde sig aldrig att gå i vatten utan sprang alltid för att hoppa i med ett plask. Att simma runt som en utter var en favoritsysselsättning som han aldrig slutade med. Jag jobbade alltid med Pascoes humör, han visade tidigt i livet vad han tyckte om folk som hade attityd, han kunde även "gräla" på mig om jag varit borta för länge. Kom jag hem efter en borta varo så ställde han sig på mina axlar, morrade och visade tänder åt mig för att tala om att jag varit på rymmen enligt hans tycke.

Vi träffade en klok människa i södra hund sverige som sa att Pascoe måste gå i terapi, träna skydd!
Jag la alltid locket på, på hans aggressioner nu skulle han få blåsa ur sig och JA, han blev mer harmonisk till vardags och mycket lättare att styra. Men det kostade tre bitna figuranter innan vi träffade hans senaste husse.

Och efter skiljsmässan skulle ju pojkvännerna godkännas av Pascoe =), han var inte nådig heller! Man fick inte krama, sitta nära eller tala högt mot hans matte ej heller klappa eller krama honom om man var kille, det var tider det =)! Då kom han och ställde sig mellan och visade hela garnityren!

Men en skrämde han inte iväg och det är idag min kära sambo, visserligen så försökte Pasco alltid visa sig oberoende och för stolt för en kelstund, men var för oss som kände honom en stor gosig nallebjörn som visste vad han ville! Han var en god kamrat stolt som en tupp och en suvurän handledare för de unga hundarna i vår flock.

Han har följt mig varje dag i livet och då menar jag varje dag även på jobbet, vi hade en speciell relation som det inte går att sätta ord på. Man drillade inte Pascoe i lydnad, gjorde man det kunde man bli biten, man gjorde det på hans villkor. Om man inte hade imponerat på honom då kunde han acceptera att lyda en stund.

Han åt gärna katter, jagade gärna älg om han inte fick ett NEJ, däremot gick det aldrig att få stopp på honom då det kom vildsvin, två stycken unga svin fick erfara att hundar inte är att leka med. Denna stora beskyddare har jag haft förmånen att ha vid min sida i elva år, tomheten och saknaden är fruktansvärd stor. Saknaden av våra duster får mitt hjärta att brista, hans kloka mörka ögon som alltid sa åt mig, att han bara gjorde som jag sa för att vara diplomatisk. Var jag sjuk låg han i sängen (som han hatade) utsträckt vid min sida och vakade som en sfinx, han vek inte före jag blev bättre, då försvann han och låtsades att det aldrig hade hänt (att han legat i sängen nära och i timmar)!

Jag saknar hans lugna trygga andetag så mycket att jag går sönder, att ha någon som alltid finns där för mig oavsett vad jag gjorde så ägde han mig inte tvärtom. Han följde mig överallt om jag så skulle in på toaletten, då låg han där på mattan när jag borstade tänderna, med tårarna rinnande skriver jag dessa rader om en av de största hundarna jag mött i mitt liv och hoppas att han skolat in "kronprinsen! Utter att fylla hans lucka. Han har på ett fint sätt präglat Utter inför uppdraget att ta över, tyvärr kom detta lite tidigare än någon av oss hade hoppats på. De andra ynglingarna i huset har nog inte en chans att fylla dina energier!

Vila i frid, min stora nallebjörn det kommer alltid att vara ett stort hål i mitt hjärta efter dig!

Barn å hundar, hur tänker folk egentligen....?

Mår lite bättre just nu, ryggen börjar ge efter sakta men säker nu. Slipper krypa upp från golvet =), hellre lupus än diskbråck om jag får välja!

Har under många år arbetat med hundar som bitit barn och de har en gemensam nämnare och det är att oftast är det inte fel på hunden!
Visste ni att det bits ihjäl ca 100 barn  av hundar i västvärlden per år, senast var i Finland och i England!
En vanlig berättelse är då djurägaren tar kontakt med mig för att hunden börjat morra åt barnet. Vi träffas och jag utreder vad som kan vara bakgrunden till hundens beteende, inte ovanligt är att hunden är dominant och av en skarp, bytesmedveten ras med livligt temperament! Vid ett tillfälle så bad jag ägarna att inte låta hunden få tillgång till barnen efter att den nafsat en gång. -"En hund som bitit En gång biter alltid igen!", hävdar jag av erfarenhet!
Jag rådde dessa ägare till att förvara hunden utom räckhåll för barnen eftersom de inte ens rådde på den själva. Man lovade att sätta upp en barngrind till ena rummet och först då barnen somnat låta hunden ströva fritt.

Tiden gick och plötsligt ringer man och säger att nu är hunden avlivad!! -"Okey, säger jag, vad hände?
Jo, hunden bet av örat och slet hål i kinden på 5-åriga dottern. Men hur kom det sig då, kan jag inte låta bli att fråga? Jo, hunden hade varit snäll så länge så de lät hunden vara med familjen och så var olyckan framme!!!

Ja, jag vet inte om jag skulle förlåta mig själv om det varit mitt barn och VARFÖR förvarar man inte en sådan hund på sådant sätt som det krävs??? Om man nu måste behålla en sådan hund typ tjänstehund/jakthund så bör den inte få tillgång på barn!! I annat fall ge bort den eller skjut den, välj inte hunden framför barnen!!!

Jag får ett tiotal sådana här fall om året, lyckligtvis lyssnar de flesta av djurägarna och det blir inget mer än det första morret och nafset! Barnen slutar på fritids och får en hund att ta hand om istället, det finns väldigt få barn som klarar av att fostra och hantera en hund utan vuxnas sällskap. Visst barnen kan fixa och trixa med hunden med hjälp av godis eller boll. Då blir barnet en "lekkamrat" till hunden och när de blir osams så kanske det inte blir så allvarligt! Annars kan inte juvenila människor dominera en vuxen hund det står i hundarnas värld.

Vi ursäktar hundarnas aggressiva beteende alldeles för ofta, den är rädd, den har blivit slagen, den vill inte, den har ont, den har blivit misshandlad, den har blivit påhoppad osv.
Tyvärr är dessa orsaker många gånger rätt men lika många gånger beror det på att hunden är egensinnig och dominant. En hund som tjänar på att bete sig illa mot människorna runt sig, ett bortskämt monster, ska inte bli ursäktad. En hund av det förstnämnda blir alltid bättre med lite nej träning och trygghet, medan hunden av den andra typen alltid blir värre om du kräver saker av den.

Inget kul liv att leva med en sådan hund i 10 år! Är så trött på att djurägarna alltid hittar på ursäkter för hundens beteende, många gånger verkar folk ha lättare att fostra barnen att akta sig för hunden, än att få hunden att ge F-N i barnen, hur tänker man då?

Tyvärr finns det ingen bot på hundar som biter barn, de kommer alltid att vara olämpliga tillsammans med barn! Ingen hund är 100% säker med barn!

Om jag bodde i ett radhus och hade två halvblodshingstar gående på baksidan, skulle ni släppa ut Er 2-åring ensam till dem? Om jag hade två Arapapegojor gående där då? Eller om jag hade två Bengaliska tigrar då?
Brukar jag fråga på mina kurser. För vanliga människor blir svaret Nej!
 Men om jag hade två Rottweilers gående på gräsmattan skulle folk skicka ut sin 2-åring, det skedde i Englan och resulterade i att hundarna delade på barnet, vems var felet? I min värld är det inte hundarna det är fel på utan omdömet på föräldrarna eller djurägaren, vilket oftast är min kommentar då polisen rådfrågar mig vid incidenter på stan.

ALLA ÄLSKAR VI ÄNDÅ ULVEN VI HAR I SOFFAN!! =)

Stay Safe Alla!

Quick fix!!

Det har gått några dagar sedan jag tog mig tid att skriva på bloggen. Fick en svacka i hälsan under veckoslutet. Gick in i medvetslöshet fredag vid ca 18.30 tiden sov över hela helgen utan avbrott till söndag vid 19-tiden. Har svårläkta sår på flera ställen, de vill bara inte läka ut riktigt. Än så länge är det ingen infektion i dem, får hålla koll där. Måste gå till optikern och kolla ögonen någon dag också, dimsyn! Tydligen kan malaria medicinen orsaka ögonproblem, har ingen riktig koll på vad men har jag tur så är det bara åldersproblem vilket går att åtgärda!

Halsinfektionen ger sig inte och nu är det flera två och fyrbenta runt mig som rosslar. Veterinärerna säger att det inte kan smitta, men förklara då för mig varför jag alltid får halsinfektion när hundarna på jobbet får det? Och det är utan att jag pussar på dem!
För att gnälla lite till, så som plåster på en lång dvala i helgen så fick jag igång diskbråcken i ryggen, tur är väl det, då växlar smärtorna lite. Låsningen i ryggen tar liksom bort fokus på övriga leder i kroppen som mina förhatliga handleder och armbågar t ex.
Men paniken över att vara förlamad och inte kunna röra sig är stundtals så övermäktig att jag bli lite lätt hysterisk, eller att bara vara i en kroppsställning i flera timmar utan att kunna röra på sig är uttröttande. Så Lupusen framstår återigen som en vinnare!!! =) Hellre medvetslös och värk varje dag än förlamad av smärta i ryggen, tjo hej om man får välja!

I ren trötthet så rådde jag en hundägare till quick fix today, en hundägare ringde och bönade om hjälp, hunden ylar konstant vid alla ljud som hörs lite högre än samtalston. De har inte lyckats fullfölja tidigare råd utan erkände att de är för blödiga att stoppa det lilla monstret. -"Han ylar så fort babyn skriker, säger ägaren. -" Det går inte att få tyst på han, vi har provat allt!"

Helt fult använder jag min siande förmåga och säger, -" Såå det är bara då han inte gör som ni säger?
- "Jaa, svarar ägaren
-"Ok säger jag, då tycker jag att ni kan köpa ett "Antiskall" halsband att sätta på honom så kanske det kan få honom att bli tyst om inte ni kan!
-"Åh tror du det skulle funka, säger ägaren
-" Ja svarar jag, dessutom kanske det hjälper er när han skäller på andra hundar eller på människor ni möter också!
-" Ja å va bra det vore, svarar ägaren!
Som nog inte insåg att hon försagt sig om den övriga problematiken utöver att hunden tjuter hela tiden. När ska djurägarna lära sig att säga hela sanningen, det underlättar för oss problemutredare om vi får hela bilden. Nu kan man ju ändå plocka fram detta genom att vara en god lyssnare och ha en hel del erfarenhet att komma med. Detta fallet är inte det enda i sitt slag!

En annan ägare hade problem med att hunden inte kommer på inkallning. Ja det är väl inget ovanligt i sig.
Jag träffade ekipaget och vi samtalade lite för att sedan gå ut för att titta på hunden. Väl ute så stod vi och pratade lite runt om hundens vardag och vad den skulle användas till. Under tiden så stod hunden och ståndsskallade ouphörligen. Jag bad ägaren att se till att hunden skulle sitta ned och vara tyst, han fick hunden att sitta i 2 nanosek, varpå den sprang upp igen. Utan att ägaren noterade detta!
Jag bad honom återigen sätta hunden ned, ägaren blev sur och sa att det hade han ju gjort.
-"Ja, svarade jag men hunden skulle sitta kvar och inte fara runt. Ägaren blev tvärsur, för detta var ju inte vad han hade som problem, utan det var ju inkallningen.

Hunden stod fortfarande och ståndskallade ihärdigt på allt och alla, jag väntade fortfarande på att skulle sätta ned hunden. Ägaren mumlade något ohörbart om dyra pengar som inte löser problemen, varpå jag svarar helt sonika att lyder inte hunden i koppel så lyder den definitivt inte när den är lös och dessutom har älg framför sig på grannens mark! Den ägaren önskade han kunde lösa sitt problem med quick fix, tyvärr så kunde han inte det!
När denna ägare sansat sig och insett att man inte kunde skörda före man sått, så arbetade vi fram en riktigt fin jakthund som fick goda vitsord från alla jaktlagen i trakten

En annan hundägare som valde quick fix fick betala för det. Jag höll en apporteringskurs för Wachtelhundklubben, vi arbetade enligt planerna och det var tolv ekipage på kursen. Alla fungerade på "valp/lekapportering. När vi kom till fasen -"Håll fast! brakade det loss och hundarnas motvilja till samarbete visade sig. Jag löste problemet med ett quick fix for me, gick runt till alla hundarna och helt enkelt la in apporterna i munnen på dem och talade om för dem att de skulle hålla fast, helt lugnt utan bråk hela vägen ända till hund nr 12.
Där ägaren sa att hon löst problemet på eget sätt och med sitt quick fix, hon ville inte kräva av sin hund att den skulle hålla fast bytet. Ok, sa jag  du bestämmer över din hund, resultatet på det råder inte jag över.
Sista kurstillfället så la jag ut ett 600m släpspår med "viltkanin" (död givetvis) som varje hund lös skulle spåra ut och apportera in.
Alla löste uppgiften galant även om kaninen var tung för en del av hundarna Hur det gick då för tolvans quick fix? Jo, hon sände ut hunden som spårade galant, kom fram till viltet lyfte det och la sedan ned det igen , ägaren skrek apport - håll fast! =)
Vad händer då, jo hunden tittar upp och sätter sedan tänderna i godbiten och hinner äta upp halva kaninen innan ägaren hinner fram. Inget godkänt resultat där inte, vad bestod hennes quick fix av då?
Jo godis, hämta apporten får du en godis. Snäll och fin dressyrmetod som vi alla önskar skulle funka i alla väder, men vilken jakthund byter en fin vildkanin mot en frolic!?

Stay Safe Alla!

Xeon von Nimbus, som att jobba med en katt, lite klurit men det går!

Snöstorm klass 2 idag, inte så kul!

Lupus med trötthet och värk och jobba som hundförare, är ingen en hitt när snön viner om örenen! =(

Men det lättar lite när man ser glädje yttringarna en del hundar visar över snömängden som kommer från alla håll idag. Tänker gå i ide i helgen! Kram till er alla!

Hundmöten....

Möte på en skogsstig där "Grå" försöker äta upp "Brun"
som trots attacken bibehåller kontakt med sin människa

Hundmöten är ett vanligt problem jag stöter på när man konsulterar mig med sina problemhundar.
De beteenden som jag ofta får jobba med är att hunden blivit attackerad som valp, den har blivit sönderbiten av annan hund, den är en ouppfostrad könsmogen hund som vill dominera, en osäker hund som blir aggressiv, kampfrustration som visas i en form av aggression, ägaren har halkat omkull vid hundmöten, hunden visar omriktade beteenden (den biter föraren),  hunden är rädd och vågar inte möta andra hundar osv.

Alla dessa relationer människa och hund som inte fungerar är rätt deprimerande att se, det mest tråkiga är att människorna har svårt att få hjälp i utbildningssammanhang också. Aggressiva hundar får ofta gå i utkanten på kurserna och kommer inte in i gruppen på hela kursen. En av mina elever fick dessutom höra att om de sa -"Nej! till sin hund så blev de instruktörens ovän för livet, det handlade om en super dominant aggressiv softis hanne! Trodde inte mina öron men det var tydligen sant! Hundfostran handlar inte om vad folk vill höra och göra utan om vad man måste göra för att styra beteendet hos djuret Canis Familaris, tamhunden en predator!

Om man tar tag i sin hund ute på "stan" så får man ofta höra att man ska anmälas eller iallafall sluta med misshandeln av hunden. Då talar jag om att ta tag i hundens nackskinn eller korrigera beteendet med halsbandet! Hur ska man kunna leda in sin hund i rätt beteenden i dessa situationer om man inte får avbryta dem likt hundarna själva avbryter varandra!? Dessa hundars beteende är "far beyond" graden som går att avleda eller stoppa med boll, godis och klicker!

Många gånger kan jag råda ägaren till "att inte beställa den hund de får", jag menar att ofta förväntar vi oss att hunden kommer att bete sig på ett speciellt sätt ex attacker mot en mötande hund. Då inriktar vi oss på att ta ett stadigare grepp om kopplet, pulsen går upp och vi ser en mental bild på hur det kommer att gå, man går åt sidan...
Självklart är många traumatiska händelser jätte svåra att arbeta bort, men problemet hos den tidigare uppätna hunden ligger inte hos den, utan den har släppt och gått vidare på sin höjd är den rädd för platsen och den hunden som attackerade den. Däremot har vi ett större problem och det är människan bakom hunden, igen!! Ägaren är orolig att samma situation ska dyka upp igen.

Vi glömmer hundens sätt att se på detta, att Den inte förstår att det är Den som är orsaken till oron utan tror att det är det nalkandes objektet som skapar osäkerhet hos Dens människa. Resultatet blir allt för ofta att hunden vill skapa ett avstånd till objektet och då oftast med aggression. Så beställ inte oönskade beteenden!!! Som med hästen, tror du att den ska vägra vid hindret så gör den det!

Träna upp ledarskapet och lär hunden att lyda, så kommer den att köpa att du bestämmer hur ett hundmöte ser ut! Använd de redskap du behöver utan att bry dig om vad folk "tycker" alla hundar funkar inte på godis och bollar så är det! Vore det så hade vi inom snar framtid bara mjuka osäkra hundar i samhället, vilket slutar i nervositet och ångest beteenden. Många raser är redan på väg dit!

Träna hunden i att sitta ned vid hundmöten, på så sätt dresserar du den mötande hunden. När du neutraliserar egna hundens signaler får man den mötande hunden att dämpa sina till neutralt läge, det är t o m så kan man se den analkandes hunden vända kinden till. När din hund sedan lärt sig att analkandes hundar är "neutrala" så lugnar den så småningom ned sig. Du också!!

Be gärna förbipasserande hundar om att gå en gång till så får man extra träning, det är fler därute än folk tror som behöver samma träning. Lär inte hundarna att hälsa på varandra, de kan de ändå, lär dem att sitta aktivt och bara studera sin omgivning istället, det är svårare!

Ska väl själv träna mer på det sistnämnda med mina, är bara för lat för att gå bland mycket folk! Kanske skulle gå en kurs hos mig själv, en Hundfostran där får man träna möten i säkrad miljö -alla är kopplade!


Stay Safe


Hundmöten är något som tränas på kursen, där de lär sig sitta kvar
under möten med andra hundar!